Tänkte att jag drar igång en gammal hederlig favorit. Det är många olika trådar som tenderar att bli lite diffusa nu och då tycker jag att det är bättre att samlas här 
Då kan vi diskutera allt mellan himmel och jord, skriva av oss om sånt som är roligt/jobbigt etc.
Chokladkaffe: Så ska jag tänka! Att det är bra att hon tar ut det på mig alltså. Det är ju faktiskt super att hon visar det . Men jag är grymt fascinerad över att de båda leker så bra ihop trots att de båda ligger på eller över gränsen till trötthet. Så ja, jag ska bara fokusera på och glädja mig över att de funkar så bra ihop. Att det sedan blir lite för mycket för henne är ju faktiskt inte hela världen alla gånger.
Ja jag vet, jag hatade också dem och skulle minsann aldrig lägga mitt barn i en (vet inte om du är likadan men jag var sån). Men när jag fick foglossningar hade jag inget annat val och nu inser jag att vagn är okej. Det är som peap sa här, det är inte vagnen i sig som är problemet utan snarare föräldern som ignorerar lessset barn i den.
. Men jag är grymt fascinerad över att de båda leker så bra ihop trots att de båda ligger på eller över gränsen till trötthet. Så ja, jag ska bara fokusera på och glädja mig över att de funkar så bra ihop. Att det sedan blir lite för mycket för henne är ju faktiskt inte hela världen alla gånger.
Vill bara tillägga till Me like coffees bekymmer... Blir det lite väl mycket härjande, och du ser att dottern är på gränsen till sin förmåga, så kanske du kan fånga in bägge barnen till lite lugnare lek, t ex bokläsning en stund eller så. Det är ju svårt att fånga in bara den ena från den roliga leken, bättre att fånga båda.
Okej här kommer ett I-landsproblem för er att bara ge kort feedback på om ni orkar... Jag frågar er som har äldre barn eller syskon till små bebisar.
När F var liten bar vi honom i sjal/sele men också i vagn. Det var praktiskt när man hade mycket att bära, skulle vara borta länge eller behövde en plats för bebisen att kunna vara vaken på och ha som utkiksplattform medan vi vuxna gjorde annat (han föddes i november och det var snö i många månader efter det). Därför kommer jag att köra samma upplägg med barn nr 2 som föds snart, när F är 2 år och 5 månader.
Frågan är om det räcker med en vagn till småsyskonet med ståbräda till F - som jag tänkt hittills och inköpt. Eller om jag borde göra som jag tänker nu och köpa en syskonvagn (Donkey, svindyr men praktisk). Jag kommer att vara mammaledig med två barn fram till augusti och F vill ofta bli buren. Även efter att han börjat dagis så kommer det nog vara skönt för honom att få åka en stund eller hela vägen hem om vi t.ex. storhandlar eller gör en utflykt efter dagis eller på helgen.
Jag vill inte bråka med honom och tvinga honom upp på en ståbräda när han kanske är dödstrött, det är inte värt det. Bara för att motion är en bra princip så behöver man kanske inte ta den fajten två gånger om dagen. Och jag tror inte att det är bra för syskonavundsjukan att Lillplutt får åka men inte F. Men när slutar barn att åka i vagn, varje dag resp. på längre utflykter? Kommer vi ändå byta tillbaka till enkelvagn när F fyller tre - eller fyra - eller fem?
När det gäller rutiner kring sovstunder på dagen och att bryta lek mm mm så verkar det så himla olika hur mycket barn tål. Min F har en stabil dygnsrytm så vi hjälper honom med att kunna bibehålla den för det gör det lättare för oss alla. Därför är det viktigt för oss med bestämda ät. och sovtider, lite som Skalman. MEN ibland blir det läsk och chips till middag när vi har besök och somnar dödstrött kl 21. Han klarar av det, en gång i veckan. Andra barn kanske skulle må dåligt av det. F skulle däremot inte må bra av att ha lunchvila varannan dag eller äta frukost kl 10 på helgen. Det gäller väl bara att stå på sig när någon tycker annorlunda och säga att ens barn mår bäst av hur man gör, och det gör det ju enklare för alla att barnet inte blir grinigt. När F leker med andra barn så vill han i princip aldrig sluta utan oftare än jag önskar slutar det med att jag bär bort en gråtande unge som är arg på mamma (från ÖF, parken, hälsa på kompisar). Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det.