AP-snack & babbeltråd

Jag är äldst, två systrar efter mig, och så en lillebror på slutet. Mina föräldrar är kloka och kärleksfulla och hyfsat medvetna, men just kring genus var de väl inte så genomtänkta. Eller samhället var väl inte det då på 80-talet. Flickorna var hemma med mamma och städade, medan pappa och lillebror var ute och fågelskådade... Och nog har lillebror blivit lite extra curlad av mamma när han flyttade hemifrån jämfört med oss andra, typ fick sydda gardiner och sånt.

Jag är en typisk organiserad och ställningstagande storasyster. Har alltid varit "pojkflicka" med kort hår och ett och annat pojkintresse.

Vad gäller klädsel försöker jag hitta hyfsat neutrala kläder. Stora har inte fått igång så mycket hårtillväxt heller ännu, så jag har inte behövt ta ställning gällande frisyr. De lär nog få gå i ungefär samma frissa bägge två tills vidare. Dotterns intresse är djur och sjukvård (haha, galet), och det är ju lätt att hålla genusperspektivet hyfsat neutralt där när hon leker. Min "ambition" är att få bägge barnen till att bli humana vänliga människor. Om jag sen omedvetet kommer att bemöta dem olika pga kön kan ju inte hjälpas, men i den mån jag kan agera medvetet så vill jag behandla dem lika. En pojkflicka och en flickpojke, dvs två människor...

Ja, här knallar livet på. Vi har för tillfället rätt lugnt måste jag säga. Våra pojkar har plötsligt blivit så stora. Storebror frågar "Ska vi leka.....?" "Ja, det gör vi!" svarar lillebror och så springer de iväg och leker.....själva......länge......

Jaha......vad ska man göra då?

Nej, men skämt å sido. Det är jätteskönt och inte minst roligt att de börjat leka mer på egen hand. Lillebror har haft en tendens att vara våldsam när han inte har kunnat hantera situationer, men det har börjat gå över. Mycket sällan vi har tjuvnyp och inga barn med rivmärken i ansiktena på ett tag nu .

Storebror har sista veckorna upptäckt kompisvärlden och han har blivit supertajt med en tjej på sin förskoleavdelning. Vi har fått jobba med sådant som vikten av att "alla får vara med". Han kom hem en dag och berättade glatt att han lekt med M hela dagen. När jag frågade vad de lekt så sa han att de lekt en lek som man bara kan vara två i. Hoppsan hejsan och så var vi där. Förvånad mamma fick ta ett omedvetet litet gossebarn till soffan och ha ett samtal om att inte stänga ute någon som vill vara med etc.

Lillebror är som de flesta snart 3-åringar tror jag. På väg ur den jobbiga 2-3-årsperioden, men fortfarande är det mycket känslostormar . Mest åt det glada hållet numera dock och en lite mindre purken kille här hemma. Han har inte fattat lek-och-kompis-grejen ännu......och det är lite jobbigt för honom......att stora A har något med andra barn som han inte riktigt förstår...... .

Storebror har fått konstaterad en mild språkuttalsförsening, så så småningom kommer vi att få försöka träna ljuduttal. Vet inte riktigt hur vi ska få med honom på det om jag ska vara ärlig. Spännande det här med språk. Vi satt här idag och han läste en hel lätt-att-läsa-bok själv. Han har på många sätt lätt för språk och språksystem, men samtidigt kan han inte forma något av de bakre ljuden. Han har i och för sig aldrig tillhört den motoriska skaran så det hänger väl ihop med det .

Tycker diskussionen pojkar - flickor är intressant. Det intressanta är hur vi själva möter pojkar och flickor (medvetet och omedvetet). Intressant är ju också att man också vet att det finns biologiska skillnader, som att pojkar är senare vad gäller utvecklingen/mognaden vad gäller koncentration exempelvis. Har ni läst Hanna Rosins artikel "The end of men"? Den har ju diskuterats en hel del. Intressant inte minst som mamma till två pojkar......och lärare (tjejerna på högstadiet är milsvid ifrån pojkarna - inte på individnivå, men generellt).

Min äldsta har alltid dragits till flickor. Det är ingen tillfällighet att han nu när han börjat leka/rolleka med andra barn gör det med flickor . Hur ska jag tolka det ? Ska jag tolka det ?

Ni får ursäkta att jag bara kommer inhoppande här i tråden, jag skriver sällan här på forumet men är inne och läser ibland...

Jag blev lite förvånad över reaktionen att "prata om att alla ska få vara med" när storebror kommer hem och berättar om dagens lekar. Jag har inte så stora barn själv än dock, så jag tänkte passa på att fråga lite hur du Flickan och kråkan tänkte runt det? Min spontana reaktion var mer att "vad roligt att han har någon att leka så bra med", och jag tänker att det snarare vore upp till förskolepersonalen (eftersom de är närvarande) att säga till om leken är/blir uteslutande på ett ojuste sätt.

Ja, det är väl klart att jag tycker att det är jätteroligt att han har någon han leker bra med och uppmuntrar det. Det har de gjort under en tid och vi har bara tyckt att det har varit jättekul eftersom han inte lekt med andra barn på det viset innan. När han häromdagen dock tydligt påpekade att de lekt en lek som man bara kunde vara två i och sa att andra inte fick vara med så är det för mig en självklarhet att prata om just det; inte att det är fel att leka bara två utan att man inte stänger ute någon som vill vara med. Jag jobbar som lärare och hela min familj är lärare. Det är ett av de vanligaste problemen barn emellan, att de utesluter. Så många som mår så förbaskat dåligt av att inte får vara med.....och det handlar inte om barn som är mobbade eller liknande utan som blir uteslutna. Aldrig i livet att jag lämnar det till förskolepersonalen. Vi har bra personal, men det är många barn/personal. Jag förväntar mig också att föräldrar till elever jag har inte överlåter det åt skolan. Det blir inget bra alls.Det är något hela vuxenvärlden är ansvarig för. Att prata om hur man är mot varandra är för mig en självklarhet. 

  

Är nog lite yrkesskadad också, antar ja . Det är något som är väldigt viktigt för mig. Ser ju medvetna mina är, trots att de är små, om vilken effekt det får när de säger till någon annan eller varandra att han/hon inte får vara med, inte får följa med etc. 

Jag håller med dig Flickan och Kråkan, det är jätteviktigt att prata om detta att man inte utesluter andra i leken. Samtidigt känner jag att balansgången kan bli svår ibland. Hur gör man när de vill bjuda vissa men inte några på kalas? Ok om de vill utesluta bara ett barn då är det ju lätt som förälder att prata om att man inte utesluter bara en. Men jag vill tex inte bjuda alla mina jobbarkompisar på mina fester och detsamma borde gälla mima barn. Jag vill ju inte heller att de ska känna sig tvugna att leka med barn som de egentligen inte vill leka med bara för att de inte ska utesluta andra. Jag tycker att det är en jätte komplex situation faktiskt! Jag vet att många förskolor och skolor har någon regel som säger att "antingen bjuder man hela klassen eller ingen" vilket jag tycker är väldigt konstigt. Ok om inbjudningskorten delad ut där men annars förstår jag inte riktigt... Som sagt, jättesvårt att hitta någon balans i detta. Nu är det inte riktigt aktuellt här hemma ännu men det går ju rätt fort. Hur tänker ni andra?

Känner igen det där från bekantskapskretse; "åh, en av varje...så roligt!!..." Pratade med en kompis om detta (hon uttryckte bl detta då en gemensam kompis fått just "en av varje") och hon sa att det är så kul att jämföra mellan hennes son och  hennes dotter. 

 

Hur är det hos er med far-/morföräldrarnas agerande gällande just könsroller? 

Ja, ibland vet jag faktiskt inte. Fram till att lillebror kom så har det varit helt ok tycker jag. Deras bemötande har väl aldrig varit så som vi verkligen skulle önska men det har heller inte varit katastrof . Fast nu när lillebror kom så tycker jag att det har blivit mycket tydligare. Det är som om det helt plötsligt blev väldigt viktigt att göra skillnad... Helt plötsligt får dottern riktiga gullegull kläder, sonen får mörka och trista kläder (jag tror inte ens att de själva tycker att de är snygga men dom har ju bilar och traktorer på), dottern får höra hur fiiiin hon är, hur duktig hon är, akta dig hit och akta dig dit... Jag blir galen! Men vi är nog ganska nitiska och förklarar ofta hur och varför vi gör som vi gör

Haha, kan inte låta bli att skratta lite för mig själv  

Vi har en dotter. Min syster har en son och fick nu en dotter - ska bli spännande att se hur mina föräldrar kommer agera där. Deras son har fått motorsåg, verktyg och hjälm och vår dotter fick en docka (med napp och nappflaska, som vår dotter inte har en aning om vad det är
Min syster och jag är dock mycket olika och min syster säger saker som "Åh, han är så typiskt grabbig och gillar verktyg". *suck*