Tänkte att jag drar igång en gammal hederlig favorit. Det är många olika trådar som tenderar att bli lite diffusa nu och då tycker jag att det är bättre att samlas här 
Då kan vi diskutera allt mellan himmel och jord, skriva av oss om sånt som är roligt/jobbigt etc.
. Barnen känns harmoniska just nu och de avgudar verkligen varandra! Visst märks det lite förändring och turbulens nu när lillebror börjar ta sig runt på egna knän och ständigt ställer in siktet på det som storasyrran har, men då är ju allt i sin ordning 
. Nu börjar det faktiskt kännas roligt att ha barn igen!
Så underbart, Me like coffee! Vad glad jag blir för din/er skull!
. Och jag mår faktiskt mycket bättre även om jag vissa dagar sjunker rätt lågt. Jag fick ju en psykologkontakt på BVC som har varit helt fantastisk! Hon är bup-psykolog och har hjälpt oss mycket med dottern. En sak som jag har kommit fram till är hur tokigt det kan bli ibland med tolkningar. Sedan förra sommaren så ändrades dotterns beteende rätt mycket vilket inte är så konstigt då hon var drygt två år. Dock har jag ständigt lastat mig själv för detta, sett det först som en reaktion på graviditeten, sedan som en reaktion på att få syskon, sedan som en reaktion på min depression. Vad som än har hänt och så fort dottern har haft en lite mer kämpigt period så har jag kopplat det till mig själv, att det har med mig att göra och att det ocskå - som ett svar på det - är jag dom måste ställa allt till rätta. En mycket tung börda att bära kan jag lova! Nu har mitt synsätt ändrats och jag ser nog mer situationen så som den faktiskt är - att hon är tre år och då går livet upp och ner . Mitt sätt att tänka tidigare har gjort att jag och dottern krockar en del då jag har känt att graviditet, lillebror och depression har gjort livet lite jobbigt för henne och då har jag försökt kompensera för detta samtidigt som dottern är mitt uppe i att göra sina första strävanden till att bli självständig och hitta sin egen person fri från mamma och pappa. Och allt detta blir väldigt kaotiskt och fel på så många sätt! Så nu har vi utbrott precis som förr, enda skillnaden är att jag nu tar dem för vad de är, ser dem som en reaktion på exempelvis besvikelse över att något inte blev som hon tänkt istället för att direkt tolka alla utbrott som en reaktion på att jag inte har sett henne tillräckligt, att jag inte har varit tillräckligt närvarande, inte gjort tillräckligt för henne osv. Vad som än har hänt så har jag tidigare härlett det till att jag har brustit någonstans. Nu har jag nog en mycket sundare inställning och bara det får mig att må så mycket bättre!
Sitter och gråter och känner mig så ensam. Jag vet inte vad jag vill..... Känner mig håglös. Termometern visar på +14 men det är blåsigt och kallt och jävligt. Har ingen koll på min menscykel, hoppas jag kan skylla tårarna på PMS. Finns inga att umgås med här, känns som att jag bara går i vänten på att det ska bli sommar. JAg mycket aktiviteter i mars men nu har det varit helt dött i april och snart är det maj.
Dottern utvecklas och växer och är så stor. Min lilla soltråle, och jag känner mig som en stor trött håglös fantasilös påse.
FAst hade jag varit matförgiftad hade jag också deppat. Livet är ju bra och sina nedgångar. Krya på er-kram!
Skönt coffe att det vänt och ni får ha en bra period Låter ju verkligen som ni är på gång nånstans.
Jag skulle vilja fråga er om den här stoppleken. Vad innebär den? Jag har funderat en del kring vikten av att lära barn att säga nej och att respektera andras nej. Jag börjar själv känna ett behov jämtemot storebror att kunna säga nej. Han kan vara bufflig och det är inte alltid jag känner för hans fysiska agerande, kliad under hakan, slagen på, ha honom i knät alltid osv. Det jag fastnar i vad jag ska göra i de situationer jag måste bestämma. Storebror säger nej till påklädning av ytterkläder. Skulle jag respektera det kommer vi alrig iväg vilket vi ibland måste. Storebror vill inte bli insmörjd fast han är jättetorr och får eksem. Detta måste göras och är ju på nåt sätt ett övertramp. Hur hanterar man såna situationer där jag måste sätta mig över honom och bestämma?
