Tänkte att jag drar igång en gammal hederlig favorit. Det är många olika trådar som tenderar att bli lite diffusa nu och då tycker jag att det är bättre att samlas här 
Då kan vi diskutera allt mellan himmel och jord, skriva av oss om sånt som är roligt/jobbigt etc.
Ja, kvällarna är rätt lugna ändå. Där har vi möjlighet att vara förutseende och lite mer flexibla. Problemet dyker oftast upp vid hämtning på dagis. Sist var det mycket styrande och ställande med hur fort/sakta vi skulle gå till bilen, hon blev galen när jag öppnade dörren (vad är det med barn och öppna dörrar? ) så då fick vi stänga och börja om. Men då var det mesta redan fel och hur jag än gjorde blev det tokigt och sedan var utbrottet ett faktum när vi nådde bilen. Till råga på allt började lillebror bli ledsen och jag kände mig rätt stressad... Det hela slutade med att jag faktiskt tvingade ner henne i stolen och åkte hem innan båda var helt hysteriska. Kände mig verkligen som en urusel mamma 
. Jag kunde inte stanna kvar och ha henne springandes runt på gatan och samtidigt trösta lillebror så någonstans kändes det som den enda utvägen... Ja, kanske måste jag inse att detta kommer att ske ibland, jag kommer att känna mig maktlös och (hur dumt det än låter) rädd för att andra föräldrar ska döma mig när vi är mitt upp i all kalabalik. Jag är ju verkligen inte den mamma jag vill vara i den stunden och jag har svårt att släppa tanken på att jag borde kunna göra något för henne... Kanske måste jag inse att kalabalik kommer att inträffa och dessutom har jag ju inte perfektionism på min lista över hur jag vill vara som förälder.
) så då fick vi stänga och börja om. Men då var det mesta redan fel och hur jag än gjorde blev det tokigt och sedan var utbrottet ett faktum när vi nådde bilen. Till råga på allt började lillebror bli ledsen och jag kände mig rätt stressad... Det hela slutade med att jag faktiskt tvingade ner henne i stolen och åkte hem innan båda var helt hysteriska. Kände mig verkligen som en urusel mamma 
. Jag kunde inte stanna kvar och ha henne springandes runt på gatan och samtidigt trösta lillebror så någonstans kändes det som den enda utvägen... Ja, kanske måste jag inse att detta kommer att ske ibland, jag kommer att känna mig maktlös och (hur dumt det än låter) rädd för att andra föräldrar ska döma mig när vi är mitt upp i all kalabalik. Jag är ju verkligen inte den mamma jag vill vara i den stunden och jag har svårt att släppa tanken på att jag borde kunna göra något för henne... Kanske måste jag inse att kalabalik kommer att inträffa och dessutom har jag ju inte perfektionism på min lista över hur jag vill vara som förälder.
Att dra ut på hämtningen och leka på förskolans gård har vi gjort mycket förut och det har nästan alltid slutat dåligt... Hon liksom spinner upp och blir alldeles stirrig. Däremot vet jag att det rätt ofta är i/ur bilen som ställer till det för henne och därför har promenad alltid funkar lite bättre. Dock har vi rätt långt till förskolan så det tar typ 45 minuter att gå med lite stenklättring och annat som hör till så ofta blir lillebror (som snart blir 7 månader) ledsna. Han åker ju sjal och vill inte åka vagn. När promenaderna funkar är det en jättebra lösning men när de inte funkar så blir jag liksom stående med två stycken och har rätt långt hem... Men jag ska finula på om vi kan försöka hitta någon bra lösning som inte innebär bil.
) så har inga andra jättebra tips tyvärr . . Här har vi en "hemlig stig" på vägen som de älskar.
Sitter å spånar ifall hon fixar att cykla hem... Hon cyklar ju dit ibland även fast det blir lite å gå i skogen också och det funkar bra. Cykla gillar hon ju så kanske ska vi testa det... Det går ju lite fortare iaf
Kryssarinnan. Spännande att höra hur ni lyckas med att inte tappa humöret! Jag har med bestämt mig för det ibland, typ att idag ska jag inte bli irriterad vid påklädning av ytterkläder. Jojo, det har jag lyckats hålla i en halv minut... Ack ja, det är inte lätt alla gånger.
För närvarande har vi en tämligen konfliktfri vardag. Ibland får storan utbrott för något som går fel, men oftast lyckas jag hålla lugnet. Dessutom går det över snabbare nu än förr, för det mesta... Så när ni skriver om era fyraåringar med argt humör, då hukar jag som liksom går här med känslan att vi har tagit oss igenom det värsta! 
Me like coffee, cykla låter ju inte så dumt. Det gör min rätt ofta, men å andra sidan har vi bara fem min promenad till förskolan. Då har man ju lugnet i sig att kunna klättra på stenar och stanna på lekplatsen en stund etc, även när lillebror är vaken. Annars känner jag mycket väl igen den där stressen att få med sig en treåring lite snabbt (tämligen omöjligt) för att inte bebisen ska tappa stinget.
Och jag som kände ångest över att inte räcka till med bokläsning. Nu har vi ändrat kvällsrutinen här hemma en smula. Lillebror har redan börjat att tämligen ofta sova bara en gång per dag. Därmed slocknar han snabbt vid 18. Stora har sett filmer (läs Djursjukhuset) på datorn då när jag amningssöver, men nu har vi sedan några dagar övergått till bokläsning i stället. Stora njuter, och jag med!
Känner att jag måste favorita den här tråden. Läser ofta era kloka tankar och tröttnar lite på att behöva leta upp den hela tiden.
En helt en annan grej....låter ni era barn använda begagnade skor? Jag är väldigt kluven. Känns självklart att jag själv inte gillar att använda skor formade efter någon annan, att barns fötter är ännu känsligare. Samtidigt känns det vansinne att köpa dubbla när alla storlekarna ligger i källaren. Hur gör ni här?
Nä, vi har valt bort begagnade skor just eftersom fötter formas olika.
Köper en del begagnat, men i så fall bättre begagnat så att säga. De skor man använder mest har jag dock köpt nya. Gummistövlar används ju inte så ofta, så de kan utan vidare vara begagnade tycker jag.