Tänkte att jag drar igång en gammal hederlig favorit. Det är många olika trådar som tenderar att bli lite diffusa nu och då tycker jag att det är bättre att samlas här 
Då kan vi diskutera allt mellan himmel och jord, skriva av oss om sånt som är roligt/jobbigt etc.
myulk, jag har en liten rymmare vid läggdags. Hur supertrött han än är så brukar han oftast försöka rymma från sängen, gråtandes. Jag har provat både att låta honom smita iväg och att hålla fast honom och jag tycker faktiskt att det bästa för honom är att försöka hålla honom kvar i sängen och "lura" i honom bröstet så att han blir sömnig. För trött är han - han har bara svårt att tillåta sig själv att somna. Jag är likadan.
Jag har haft väldigt svårt att hantera detta, för det känns inte alls kul.
Det är så viktigt att man inte tar allt ansvar själv. Det är ert barn och känns inte heltidsdagis bra får man hitta lösningar. Ofta brukar jag ställa upp situationer så här: "jag ska göra det här, hur löser vi det" Kan pappa gå ner i tid, vara föräldraledig ett tag? Andra anhöriga kanske kan hjälpa till? Att man hittar sina lösningar som passar familjen. Jag tror ju inte mer dagis är ett problem men känner ni att det inte är rätt för er är det kanske itne det och då är det bara en faktor att ta med i planeringen.
Hög igenkänningsfaktor på lämningar, funderingar kring förändringar och så. Är inte världsmästare på dem heller. Däremot lärde jag mig mycket här en period kring sin egen roll. Det händer så mycket i barnens liv att vi omöjligt vet vart det kommer ifrån. Det kan vara vi men sannolikt är det ju något utifrån som påverkar dem. Dumt då att ta på sig nåt man inte har orsakat iställte för att bara vara bredvid stabil och leva med ett hängande huvud eller uteblivet leende eller vad det kan vara. Supersvårt, jag vet men jag försöker lite så.
Här har jag erkänt för mig själv att jag inte gillar att ha bägge barnen själv tillsammans. Var och en är jättemysigt och ger bra stunder men bägge är bara kaos. Kändes lite hemskt att känna att ajg inte vill vara med mina barn men det är nog inte det, snarare kombon bägge ihop. Det får vara så nu...de är intensiva små killar
Alexe: nej, jag kör inte appen, så det är väl där det felar då! Föredrar att köra det mesta i webbläsaren... Tack för alla infallsvinklar! Det märkliga är att sömnen fungerade annorlunda med sömnen för sambon från dag ett (av föräldraledigheten). Med mig har K nog aldrig, sedan fan fick någon typ av sömnrutiner, sovit mer än 1,5 h på dagen mer än i undantagsfall - det har bara varierat med åldern om det varit uppdelat på tre, två eller ett pass. När sambon kom hem började has plötsligt kunna sova 2-3 timmar... (vilket vi sedan fått korta av för att inte nattsömnen ska bli orimligt kort). Men sömnen speglar väl olika relationer, tänker jag. Eller som jag retade sambon: "du är så tråkig att han vill sova bort så mycket tid som möjligt" ;). I soffan skulle jag nog somna innan honom, han kam bli läst för hur länge som helst nästan. Det är inte heller så att han motsätter sig att gå och lägga sig, utan det är när han redan ligger och oftast när han nästan hållit på att somna.
Your mama bear: jag ska nog prova den strategin, minus att vi inte ammar längre. När han var mindre och lärde sig somna utan amning så gjorde jag just så: han fick kravla runt i sin säng, eller snarare det lilla "fort" han har som ger honom en lagom säng i en vuxensäng, men inte lämna den. Sedan har jag så länge varit bortskämd med att han vetat vad som gäller... Det känns lite ambivalent, som du skriver, men jag pratade med sambon och vi är båda inne på att köra på det spåret.
Parentes: sitter och fundrar på hur AP Vickan är med Estelle... :)
Acelise, är det nu precis du i så fall ska öka arbetstiden, eller när? Jag upplever det som att min stora fick ett helt annat utbyte av förskolan i höstas när hon var mellan 2,5-3 år. Hon har alltid trivts, gillat fröknarna och så. Men i höstas började hon plötsligt LEKA med andra barn på ett helt annat sätt, och prata uppskattande om dem hemma. Vet inte om ni andra har liknande erfarenheter? Förhoppningsvis kan det ske liknande för din son? Jag menar, det är väl i den här åldern man faktiskt börjar leka tillsammans med andra barn på ett annat sätt.
Och så funderar jag kring heltid, det är ju helt olika förutsättningar beroende på hur lång restid man har till/från jobbet. Hur har ni det?
Fågelungarna - Ja, det är i princip från och med nu och hela sommaren (också en grej eftersom hela juli var menad för ledighet med familjen...). Jobbar ju i projekt och om jag "åker med på tåget" nu kan det gynna mig rejält i framtiden.
Sonen är 2,5 år ganska exakt och leker också helt annorlunda nu än för bara ett par månader sedan, mycket rollspel och så. Känns kul! Det jag är orolig för är stressen, ljudnivåer, att han inte blir sedd (i höst börjar dessutom 10 nya barn på hans avdelning och de flesta är 1-åringar...), att han blir otrygg eller mentalt utmattad. Att det blir för mycket för honom...
Acelise:
Hade ni helt bestämt att inte låta honom gå upp en avdelning? Min yngsta började ju på sin storebrors 3-5-avdelning när han var 2 år + 4 månader. Det finns ju fördelar och nackdelar med allt. Större barn - ja, men å andra sidan mer självständiga barn och han fick väldigt mycket "fröken-tid" så att säga. Pedagogerna hade mycket tid till honom eftersom de övriga barnen var äldre och fixade mer på egen hand. Sedan upplever jag i och för sig att det är en rätt lugn avdelning generellt, men visst högre tempo men samtidigt mycket "fröken-tid". Förstår att det känns jobbigt att jobba mer, "svajigt" på förskolan etc.
Ett tips från en som jobbar i det hela. Ställ raka, konkreta, direkta frågor om sådant du undrar. Vi får ofta som pedagoger order om munkavle = vi får inte gå ut och säga hur det är däremot behöver vi självklart inte ljuga på direkta frågor. Neddragningar är ett känsligt område för ledningar. Vänd er gärna även högre upp för det är ju dem som är ansvariga och faktiskt vet.