Tänkte att jag drar igång en gammal hederlig favorit. Det är många olika trådar som tenderar att bli lite diffusa nu och då tycker jag att det är bättre att samlas här 
Då kan vi diskutera allt mellan himmel och jord, skriva av oss om sånt som är roligt/jobbigt etc.
Tack kära ni för era värmande ord. Jag tycker det är skönt att veta att fler kan känna som jag gör ibland, det är en tröst. Idag lämnade jag faktiskt även lillebror hos farmor när jag och barnen var där. Tog en lång löprunda i skogen själv vilket är min ventil. När jag kom tillbaka var lillebror jätteglad, han hade haft det bra. På vägen hem ringde jag en kompis som kom över. Hängde med mig och barnen och sen gjorde vi lite mat ihop. Detta var en bra dag. Jag tror verkligen att äldre barn kan vara hemma från dagis men jag märker på min storebror att han visst kan behöva den stimulansen för jag ger honom inte den. Han lever verkligen upp när det kommer besök här eller vi är iväg. Nu vill jag njuta av sommaren jag är ledig men sen vara nöjd med att börja jobba. Det är ju inte på heltid ens och vi har mycket föräldradagar kvar. Är glad vi inte bränt alla nu,hade kunnat vara hemma i höst också men alla i vår familj mår nog bättre av att ha långa lov framöver och lillebror börjar dagis 17 månader gammal.
Kryssarinnan, på tal om att borsta håret. Jag sätter i linser och sminkar mig varje morgon, bara för att Jag gör det när jag jobbar och då kan jag göra det för att vara hemma tycker jag.
Sen håller jag också med dig om att ursprungligt föräldraskap kan knappast varit att bara vara med sin mamma i flera år. Som du säger fanns det ett större nätverk kring familjen, man levde ju ihop. MIn mamma växte upp med flera generationer på landet exempelvis. Sov hos sin mormors mor i flera år
Mamabear, vad härligt med sommarlov. JAg känner igen mig i att njuta mer när det inte är samma hela tiden. Jag ser också framemot att få vara hemma kanske 6-8v på somrarna.
Jag är oftast nöjd med hemmatillvaron, men måste hålla med om att det inte var direkt kul idag vid lunch. 3,5-åringen satt i bara trosor och grät hela måltiden igenom över att hon var kall. Men hon ville inte hämta nya kläder, och inte hämta de hon hade tagit på sig på morgonen och tämligen medvetet spillt ner riktigt rejält och därefter på eget bevåg lagt i tvättmaskinen i väntan på tvätt. Vill inte vara utan kläder, vill inte ta nya, vill inte ta de gamla, uääääääääää. Suck. Efter ett tag höll jag på att få frispel. det gick liksom inte att få henne på andra tankar.
Nåväl, vi har överlevt denna dagen med. På em fick vi oplanerat besök av grannflickan, 9 år. Min stora är helt fascinerad av henne, och ville berätta om allt viktigt och oviktigt som sker i vår vardag. Grannflickan lyssnar som hastigast, svarar knappt, för hon är ju mest intresserad av att gulla med bebis och att prata med mig. Åh, min fina stora unge som vill vara stor och ändå är så liten. Men besöket gav i alla fall mig den input som behövdes för dagen. I morgon far vi ut och lyssnar efter sommargylling och klockgrodor. Det blir nog fint!
Jag associerade för övrigt till Barbro Lindgrens Lilla Sparvel när ni skrev om det sociala nätverket och ursprungligt föräldraskap. Stadsbarnen som lämnades vind för våg i tidig förskoleålder och stötte på allt möjligt skrämmande, när det sociala nätverket var uppluckrat av industrialisering och urbanisering, men samhällets nätverk med förskola inte var utbyggt. I det ljuset är ju dagens situation trots allt betydligt bättre. Till och med i min usla kommun där de efter nyligen gjorda nerdragningar har 2,75 tjänst på 18 barn på dotterns avdelning.
Och tack för boktipset, Flickan och Kråkan! Ska spana på bibblan. Vi har just börjat oss på små kapitelböcker med bara lite bilder här hemma. Fantastiskt att dottern kan uppskatta en sån bok, och i nästa ögonblick uppskatta lillebrors pekböcker utan text precis lika mycket.
Ja, det var en stor barngrupp. På den förskola där vi har fått plats sa de att de har 8-10 barn på två pedagoger på lilla avdelningen. Hoppas att de håller fast vid det när sonen ska börja.
Vad härligt det låter Flickan och kråkan. Det är ju den dagen jag känner jag kämpar för med två täta barn 
Det är min dröm, att de ska ha den glädjen av varandra och jag som förälder kan ta ett litet steg tillbaka emellanåt.
. Plötsligt så upptäcker man bara att de har det jättefint tillsammans . Mina tillhör du "det äldre" gardet i den här tråden och har ju kommit förbi en del av det som ni övriga sitter mitt i. Det jag uppskattar nu är att jag även tillsammans med barnen kan få tänka en egen tanke. Jag behöver inte vara absolut närvarande hela tiden utan kan göra något annat utan att någon blir ledsen, eller ropar efter mig.
Håller med dig fullt Flickan och kråkan. Att vara ensam med min treåring är nåt av det mest underbara som finns. Höra hur han pratar och berättar om allt, är "lätt" att ha att göra med då vi är två och allt är lugnt. Man behöver inte vara på helspänn hela tiden. Lillebror är lite mer intensiv och hetsig. Han skriker "da" med bestämt röst och pekar på det han ska ha för tillfället 
Får han itne det blir det ett jätteutbrott då han lägger sig och sparkar och skriker på golvet....suck känner jag efter ett tag. Nåja, en dag i taget.
Vad hemskt med så få vuxna på avdelningen. Vi hade ju jättevånda över vilket dagis vi skulle välja. Kommunalt med lite högre nivå på pedagogiken eller mindre grupp med mer barnpassningskänsla. Vi bestämde oss till slut för lilla gruppen där vi är nu. Fyra pedagoger på 17 barn där flera dessutom är föräldralediga och några är ju alltid sjuka. Men det var faktiskt inte helt självklart då jag tänker personalen är jätteviktig del.
chokladkaffe - det där med förskola, ja... Sonen fick erbjudande om att byta upp en avdelning häromdagen (skulle i så fall vara till hösten). Vi tackade nej. I den "äldre" gruppen är det (håll i er nu...) 28 barn och 4 vuxna. De sägs vara uppdelade i 2x14 för det mesta, men magkänslan sade "NEJ!".
Vi har också börjat prata om att ev flytta framöver (bara löst snack än så länge), men jag drar mig för att börja om med dagis och allt. Är livrädd för den enorma sorg och separationsångest både jag och sonen kände förra gången. Tänk om det fanns AP-förskolor, eller iaf något som låg nära samma tankegångar som AP... Vad skulle det vara?
Acelise, så var det ju på storabarnsavdelningen, fast de hade 21 barn på 7 pedagoger. En våning var tre avdelningar så det blev 63 barn(!). Vi hade svårt att ta till oss det som positivt. Visst var det bra med många vuxna men ändå.
Vi har ingen AP-förskola men det är rätt litet där så att säga. Syskonavdelning med 17 barn. Fyra vuxna. Samma vikarier alltid. Alla barn vaknar i famnen på en vuxen...det känns bra så. Det är det pedagogiska som faller, en förskolelärare och tre barnskötare. Bara jag i föräldragruppen verkade se det som ett problem 
På tal om dagis. I höst börjar jag ju jobba, 75-80% tänkte jag. Hur blir bäst för barnen att lägga sin tid? En ledig dag i veckan eller sluta tidigt varje dag. Innan var jag inne på en ledig dag men nu vet jag inte. Kanske bättre för dem att bli hämtade 14 varje dag istället för 15.30 och en mamma som går på tight schema? Hur gör ni eller hade ni gjort?
Vilken tid börjar de på morgonen? Vilket alternativ tror du skulle göra vardagen så behaglig som möjligt för er alla?
Eftersom jag är student kommer vi nog att ha olika tider beroende på den kurs jag läser. Hur viktigt tror ni att det är att försöka hålla samma tider?