Tänkte att jag drar igång en gammal hederlig favorit. Det är många olika trådar som tenderar att bli lite diffusa nu och då tycker jag att det är bättre att samlas här 
Då kan vi diskutera allt mellan himmel och jord, skriva av oss om sånt som är roligt/jobbigt etc.
Det viktigaste i bitande nypande grejen är väl att ha tålamod. Läste i (Juul?!) att först vid 4-5 års åldern kan man förvänta sig att barnen anammat några av de värderingar man tjatat om. Jag är konsekvent och säger "nej, man nyps eller bits inte". Däremot är jag lite mer osäker på "nu gjorde du lillebror ledsen", för mig luktar det spontant skuldkänslor. I de här situationerna kan jag ändå känna att det är okej att tappa sitt tålamod. Det handlar om något som aldrig är okej och brinner man av lite extra i en sån situation är det inte hela världen.
Ignorerandet vet jag inte riktigt, tycker inte det funkar klockrent. Dessutom lär man ju barnet att skrika och vara ledsen lönar sig, eller det verkar så på lillebror i andra sammanhang 
Fast jag tycker inte att det är att ge skuldkänslor om man säger så. Jag tycker snarare att man visar att ens handlingar får konsekvenser för andra människor. Att beskriva vad ens handlingar får för konsekvenser för andra människor, typ "ser du att x gråter" anser jag ger barnet en möjlighet att i framtiden läsa av andra människor och på så vis utveckla en förmåga för empati. Sedan beror det ju självklart på hur man framför det. Låter man anklagande eller arg bör man nog låta bli. Men man kan ju förmedla det utan varken ilska eller anklagande och då ser jag inte något skuldbeläggande i det. Inte heller har jag sett att barn reagerar på det sättet heller när jag har uppmärksammat dem på hur deras handling verkar ha påverkat någon annan. Däremot tar jag tillbaka att jag skulle säga "han blev visst ledsen" utan istället menade jag att skriva "kanske blev han ledsen". Minimal skillnad för många men stor för mig. . Men jag är noga med att framföra det jag faktiskt ser, exempelvis att någon gråter.
Ja, jag menade förstås inte ignorera helt och hållet, jag hejdar henne fortfarande, men försöker att inte prata så mycket mer om det efter. I bloggen skrev hon om att bråk mellan syskon ofta beror på att den som slår den andra söker föräldrarnas uppmärksamhet, negativt är bättre än inget alls... Jag känner för all del inte att stora får för lite uppmärksamhet av mig, utan hon får verkligen all uppmärksamhet som någonsin står i min makt. Likväl kan hon ju uppleva det som för lite.
Och att för hundrade gången säga till en 3,5-åring att det gör ont på lillebror när du nyper, det känns som överflödig information. Hon vet att det gör ont, men så gör hon det ändå. Nej, strategin får väl fortfarande vara att i största möjliga mån mota olle i grind och avvärja det hela innan nypet kommer.
Jag funderade lite efter jag snabbt skickat inlägget Me like coffe. Jag tror att jag är lite märkt från min uppväxt då mamma ofta var ledsen och ofta fick det till att om vi barn var snälla skulle hon inte bli ledsen. Men när jag tänker efter är det ju jag som är lite konstig där efter vad jag varit med om men också att det är skillnad på att göra ett annat barn ledsen genom att bitas eller att göra mamma ledsen för nåt man inte ens fattar vad det var. Mils skillnad. Tänkte på det imorse då storebror lade sig på lillebror så lillebror blev ledsen. Då sa jag också "man får inte lägga sig på bror, du ser ju han blir ledsen då".
Fågelungarna, jag känner igen mig i ditt resonemang. Jag har nog landat i att ibland blir jag väldigt arg men oftast säger jag bara metodiskt till att nej man får inte bitas. Jag pratar inte överdrivet om det längre för då blir det ju en bra strategi att få den uppmärksamheten. Jag säger nej och sen tröstar jag den lille istället.
Nåt helt annat. Nu är ju lillebror 14mån och vi börjar se hur syskonrelationen växer fram. Det är så fantastiskt obeskrivligt roligt att se. Det har ju funnits lite hela tiden men nu blir det mer märkbart. De leker, de skrattar ihop och gråter ihop. STor kallar på liten och ja...det kommer ju att komma mera. Nu är jag så glad jag gjorde det här, skaffade dem relativt tätt. Det börjar bli skördedags för senaste årets arbete
Vad härligt Chokladkaffe! Med syskonen alltså . Jag ser ju våra och det har inte varit mycket problem här mellan dem men jag ser hur stora gärna börjar vilja leka med lilla men han fattar ju inte riktigt än (är ju bara dryga 7 månader). Men det ska bli spännande i framtiden! Just nu är jag dock mest orolig för hur det ska bli i höst när jag ska vara hemma med båda... Hur får man någon struktur på dagarna? Hur ska jag få ihop det med hundarna? Hur får jag någon tid över att återhämta mig lite under dagen? Lite smått panikslagen känner jag mig...
Me like coffee: hur gammal är din äldsta? Vi har också en 7-månaders o sen en 2,3-åring som jag också blir ensam med i augusti. Har redan i förebyggande syfte kontakt med bvc-psykolog eftersom jag blev rätt arg o deppig när jag var ensam m stora o gravid. Tänker att om det blir likadant nu så behöver jag ett säkerhetsnät.
Hon blev just 3 år. Jag har haft kontakt med BVC-psykolog eftersom jag mått mycket dåligt och haft det väldigt tufft ett tag. Nu är det klart bättre och vi har avslutat den kontakten. Jag tror att min rädsla ligger i att jag grundar min oro och min föreställning om hur det ska bli utifrån hur vårt liv ser ut nu. Nu bor vi där jag varken har vänner eller familj nära och när jag har varit hemma med barnen så har det bara varit jag och barnen. Punkt. Till hösten har vi flyttat tillbaka till min hemstad, min familj och en hel bunt med vänner. Min man går från att pendla nästan 1,5 timme ENKEL väg till jobbet till att ha fem minuters promenad till jobbet. Så kanske blir det lättare än väntat. Men jag känner mig ändå oroad, framförallt för dottern och hennes stimulans (det är ju nu som hon tycker att dagis och alla kompisar är roliga) och mitt eget utrymme. Så ni som har varit hemma länge med barn, en, två eller fler, får gärna komma med alla tips ni har
Me like coffee: Hur kommer det sig hon inte ska vara i förskola? Jag tänker att om du har familj och vänner som vill ha barnen kanske du kan få lite tid själv? Jag känner själv att jag är glad jag ändå har de timmarna på dagis även om jag nånstans hade nån dröm om att ha bägge själv. Jag mår bättre då jag och lillebror får andas lite i ro. Sen funkar det ju bra att ha storebror själv också, det blir samma lugn då.
Klart det kommer bli annorlunda när du väl är på plats Hur länge ska du vara hemma totalt?
Vi har sökt plats på dagis men i området finns bara en och jag vill att hon ska gå där. Och att skola in på någon tillfällig är inte aktuellt. Men vi får ingen plats där till hösten iaf. Kanske i januari men det är oklart. Jag kommer att vara hemma förmodligen till januari 2014. Egentligen skulle vi dela på tiden men i o m flytten och att min man då fick nytt jobb så blir jag hemma hela tiden. Jag kommer dock att vidareutbilda mig under tiden och lägga grunden för att starta eget så mot slutet kommer vi nog att dela upp veckorna lite.
Me like coffee: låter ju som att det kommer att bli mkt bättre till hösten i din hemstad. Mitt tips är att boka in saker o göra veckoschema ihop m pappan så att båda vet vad som händer när och du får överblick över var dina "andningshål" är.
Jag har turen att ha en sjukt barnbarnsintresserad mamma så hon har vår stora en dag i veckan o till hösten blir det förhoppningsvis så småningom att båda kan vara hos henne då (lilla släpper ännu inte amningen o jag väntar tills han själv vill sluta). Sen tänker jag boka in en kväll i veckan m jobb o en m träning o försöka bli bättre på att träffa mina vänner, såväl med barnen som ensam.
Slitigast blir nog sömnen (om inte lilla tänker sluta nattamma) för nu när vi är hemma båda har vi sovmorgon varannan dag o det räddar allt. Men att kliva upp kl 6 sex dagar i veckan... Kommer att behöva lägga mig kl 21 känns det som.
Undrar också över varför ni inte ska ha 15 timmar dagis t stora. Går hon på dagis nu, el tolkar jag fel i att hon uppskattar det? Vi har sökt plats t stora fr årsskiftet, men jag tänker att blir det ohållbart t hösten så får vi söka om tidigare start. Här tycker jag att lilla får för lite, vi gör nästan bara grejor för stora o lilla hänger på. Saknar ligga-på-golvet-tid med lilla o funderar på om det är därför han är senare än storebror el om han bara är det i sig själv.