Tänkte att jag drar igång en gammal hederlig favorit. Det är många olika trådar som tenderar att bli lite diffusa nu och då tycker jag att det är bättre att samlas här 
Då kan vi diskutera allt mellan himmel och jord, skriva av oss om sånt som är roligt/jobbigt etc.
. Ändå bad jag maken jobba hemifrån så han är hela tiden tillgänglig som back-up och han är liksom med hela tiden. Ändå råder kaos. Just nu sitter jag i bilen själv för jag behöver en paus och det kan jag omöjligt få inomhus . Jag orkar inte! Lillebror somnar endast i sjal är någon annan är hemma. Är det bara jag hemma och det är lugnt och tyst kan han somna ammandes i min famn men inte när dottern är hemma. Och i sjalen måste han somna utomhus. På morgonen funkar det bra då hundarna ändå måste ut. Problemet är när vi sen kommer in. Han är otroligt lättväckt på dagarna (på kvällarna skulle vi kunna spränga huset utan att han vaknar). Idag kom vi in och dottern skulle klä av sig men tröjan fastnade så då skrek hon rakt ut. Lilla höll på att vakna men somnade om fast mycket ytligare sömn efter detta. Dottern vill ha vattenmelon och min man ska fixa. Men tydligen går det inte tillräckligt fort i hennes värld utan hon vrålar från vardagsrummet "jag vill ha melon!!!" och då vaknar lilla. Detta är ett stort problem. Lilla kan ibland ligga själv på soffan när jag är hemma själv men det krävs tutte några gånger emellanåt för att han ska sova sig utvilad. När dottern är hemma funkar inte riktigt detta. Sedan funkar det inte riktigt att sitta med honom i sjalen heller för då vaknar han också. Det känns bara som att jag inte får det att gå ihop med lillas sömn och ha dottern hemma. Just nu är hon dessutom på humör att ständigt provocera. Prova nypa lite, sätta en fot i ansiktet, skrika lite extra högt och göra allt som inte är välkommet. Och med en energinivå på minus så fixar jag det inte! Dessutom har hundarna behov också och även om de kan klara sig på lite mindre en dag så kommer det ju att vara så här hela tiden till hösten... Ahhh, jag blir galen!!!
Me like coffee:
Är yngsta svårsövd/tar lång tid att söva? Vi hade något slags avtal jag och stora. När lillebror skulle sova så såg han på TV alternativ tittade på datorn och så var det det som gällde tills lillebror somnat. Han visste att när lillebror somnat så gjorde bara han och jag något kul. Det fungerade ofta riktigt bra. Han kom vrålandes om något ibland men oftast så var han med på att han inte fick komma och prata och skrika när lillebror skulle somna. Mutade med något ätbart ibland 
till TV:n. Jag gick undan och ammade antingen lillebror till sömns eller vaggade i sjal. Han somnade oftast rätt fort. Ingen TV förutom den stunden så var det lite mer lockande . Jag har nästan glömt allt det där puslandet med sömnen som vi hade. Värst var det för oss när båda skulle sova.
Flickan och kråkan: Tack för dina tankar! Jo, han är från och till rätt svårsövd men det är ju mest när det händer något runt omkring. När jag är hemma själv så är det inga problem och inte heller ute i sjal. Mycket i problematiken tror jag ligger i att jag saknar rutiner kring hela situationen. På helgerna är vi ju tillsammans allihopa och då är det ju lättare. Men jag måste nog hitta en rutin som funkar, ex liknande den du skrev. Dock är nog det största problemet att han nästan bara vill sova i min famn. Idag lyckades vi ändå få till en läggning då han ammades till sömns samtidigt som jag läste sagor för stora och det gick jättebra. Sen la jag ner honom och pysslade en stund med stora under tiden lilla sov. Men då sover han bara i max 30 minuter utanmug och vaknar långt ifrån utsövd. Nu kunde han sova en mini-kortis i bilen senare på eftermiddagen men det är inte alltid det går att få till det heller... Försöker lägga ifrån mig honom under veckorna när vi är själva också, liksom för att vänja honom men det går saaaaaaakta. Men det går ju över det här också och det är ju egentligen inte så troligt att situationen är densamma till hösten. För en sak är ju säker med barn - de förändras och inte förblir som det var
Me like coffee: känner väl igen problemet, speciellt med att somna om efter att lilla vaknat för tidigt. Han sover två pass på dan o jag försöker lösa det med att åtminstone ett av dem är i sjalen medan vi är ute, på promenad el lekplats. Då funkar det om det bara blir 30 min andra gången.
Har ännu inte varit själv m dem under en regnig dag när vi inte kunnat gå ut, men såna lär det ju bli t hösten så jag behöver också en strategi. Överenskommelse m stora funkar förhoppningsvis fint vid somningen, men när det ska somnas om hinner man nog inte förklara o stämma av m stora, speciellt inte om man håller på o gör nåt roligt ihop. Nån som har tips om det?
Alexe: Så försöker jag också lösa det, att åtminstone ett pass blir långt för då går det iaf an att det andra blir lite kortare. Nu kommer han ju att vara 10 månader och då kan det ju inte vara länge kvar tills han bara sover en gång om dagen och det blir ju lite lättare. Sedan efterlyser jag också tips kring hur man söver om på bästa sätt
Min tiomånaders sover alltid i sele på min rygg om dagarna. Ända sedan 8 mån (!) har han ibland bara sovit en gång, ibland två. Ryggbärandet är toppen tycker jag, då jag har röresefrihet att umgås med stora på det sätt som behövs under tiden han sover. Han är tämligen lättsövd, men jag brukar be stora att inte prata utan pula med sitt under tiden som jag vankar runt och gungar honom till sömns. Nu när han blev 8-9 mån känner jag att jag kan slappna av på ett annat sätt kring hans dagsov. Skulle det bara bli två halvtimmar, eller en heltimme, så är det inte hela världen, det klarar han av bättre nu. Att söva om ifall han råkar vakna rent för tidigt går bara om han själv vill det så att säga, jag gungar och ber stora vara tyst igen en stund. Har inga andra bättre tips.
Här är snarast bekymret hans kvällar. Han vaknar fortfarande till minst två gånger med ca 40 min mellanrum efter han somnat för natten och behöver ammas för att somna om. Härom dagen fick stora för sig att pilla på honom just i ett sånt uppvak. Han vaknade då upp till den milda grad att han inte somnade igen förrän tre timmar senare, när jag själv skulle gå och lägga mig. Jag höll på att bli tokig, det blev extremt uppenbart hur viktiga de lugna kvällarna är för mig för att samla energi igen... Sen minst två, men oftast tre nattamningar på det.
Och det där med hundar, det är ju nästan som att ha ett par barn till. Imponerande att få vardagen att gå ihop, Me like coffee!
Det är faktiskt befriande att läsa att jag inte är ensam om dessa situationer. Det är få som pratar om det och många av de bebisar jag ser omkring mig verkar sitta lugnt och nöjt i babyskyddet i kundvagnen på ICA, sova sig genom hämtningar och lämningar på dagis, älskar att åka bil eller somnar omgående under en biltur... Men inte mina barn... Fast å andra sidan har de så mycket annat underbart och helt säkert har andra föräldrar andra problem. Jag vet att jag inte blir lycklig av att jämföra men ibland känns det bara provocerande att se dessa bebisar och föräldrar. Fast ändå så vill jag självfallet ha mina otroligt kraftfulla barn som alltid leder mig i rätt riktning till vad de behöver. Det går liksom inte att göra fel med dem då de är övertydliga med hur allt ska vara . Men det är tufft emellanåt och ja, att ha två hundar kräver sitt och jag tar dem på mycket stort allvar så de är nog jämförbara med ett barn till 
Jag är faktiskt oerhört glad att dottern somnar lättast i vagnen. Jag lägger ner henne, hon somnar och så får hon ligga och sova ute på bron där storebror inte petar eller skriker. Däremot kör det lätt ihop sig när han ska sova och hon har nyvaknat. Eller när han vägrar att åka i syskonvagnen så att de kan sova båda två.
Men min son var ju så otroligt specifik med hur han kunde sova också, och var otroligt lättväckt. Jag kan inte föreställa mig hur jobbigt det skulle ha varit om vi hade haft två då.
Klart man blir provocerad Me like coffee
Vår lillebror fick vänja sig av vid 9mån av att sova i sele. Min rygg sa tvärnej, hade riktigt ont ett tag. Vagnen är vår räddare. Jag tyckte det var jättebekvämt att bära ett barn men med tvåan där storebror ville leka tyckte jag det var allt annat än optimalt. Nu har jag och storebror väldigt fina stunder när lillebror sover i vagnen. Jag är fri att leka hur jag vill, böja mig, krypa osv. Krama storebror framför allt. DEt var kanske inte helt smärtfri övergång från sele till vagn men valet fanns inte och nu älskar han sin vagn. Vägrar att somna nån annanstans så vi har lite bekymmer med kvällarna. Kan ju inte bära upp vagnen tre trappor efter han sövningspromenad och han vaknar lätt när jag lyfter ur honom ur vagnen. För två veckor sen somnade han fint i vagn på balkongen men det funkar inte nu. Det går ju verkligen i vågor och man får nästan ta varje dag i taget. Så tänker jag nu iaf när det är lite kämpigt, om en vecka kan det vara nåt nytt.
Det jag vill ha sagt är egentligen att hur det blir i höst när du har bägge hemma är ju omöjligt att sia om. Fast du behöver ju en strategi redan nu och det vet ju bara du vad som kan funka med dina. Dock kan det ju vara värt ett försök om du tänker ut nåt som kan passa dig, ibland kan de ju läras om även om man inte tror det. JAG trodde inte på vagnen i höstas men så gick det, kanske för jag utstrålade att det inte fanns nån option.
På tal om att förklara, det har aldrig funkat på storebror här. Han vill allt "nu" och locka med nåt bättre sen om han är tyst finns inte riktigt hos oss. Här är det bara avledning och hoppas på det bästa. Tv är bra för oss men jag vet inte hur din stora ställer sig till det.