Tänkte att jag drar igång en gammal hederlig favorit. Det är många olika trådar som tenderar att bli lite diffusa nu och då tycker jag att det är bättre att samlas här 
Då kan vi diskutera allt mellan himmel och jord, skriva av oss om sånt som är roligt/jobbigt etc.
Tack alla för er input! I helgen har vi infört gemensam sagovila då lillebror ammas till sömns medan någon av oss läser för stora. Fattar inte att jag inte har tänkt på det förrut men det funkar i alla fall jättebra för lillebror att somna så och stora mår bra av att ta det lite lugnt. Nu återstår bara problemet med att han så lätt vaknar när jag inte sitter med honom men vi försöker se om det går att vänja av honom med det. Snart är det ju sommar och vi båda är hemma så då kan vi ju lägga ner honom på sängen och sedan får en sitta bredvid honom och snabbt vara framme och lägga en hand på honom, bära, vagga eller amma om det behövs. Kanske funkar det, kanske inte... Det återstår att se . Men som du sa Chokladkaffe, det är långt till hösten och vem vet vad som väntar då? Ibland har jag funderat på vagn men varje gång jag tänker på det så tilltalas jag verkligen inte av det. Kanske ändrar jag mig senare men nu vill jag verkligen inte använda vagn . Vi får väl se hur vi löser det men jag känner mig iaf lite mer hoppfull efter helgen och den införda sagovilan.
Nej vagn tog jag till när jag inte orkade mer. Jag var så anti det och som du säger, tilltalades inte av det. Kändes så främmande att lägga ner sin skrutt i den och köra omkring. Men men, jag är inte sämre än att jag kan ändra mig och jag är glad jag burit mina barn så länge som jag ändå gjorde. 18mån och 9mån, tror det varit jättebra för dem. Och mig Fast nu när jag ser hur lillebror älskar sin och känner sig trygg på sin plats känns det också bra. Särskilt för mig som har en syskonvariant där jag alltid vet jag får med mig storebror hem, det visste jag inte förr och det var mentalt tungt för mig.
Vad bra idé med sagostund, ofta hjälper det att bara tänka lite så har man många svar själv Om båda är hemma kan man ju se det som en skön stund då hela familjen varvar ner. En tar lillebror och ligger bredvid honom och en läser för syster.
Oj, stackars mitt barn som aldrig har blivit buren utomhus. 
Skämt åsido så tyckte jag att det var så himla skönt att inte ha kroppskontakt under de stunder vi gick ut, vilka oftast inte var alltför långa då det var vinter, kallt och sjukt mycket snö överallt. Konstigt nog somnade han så fort vagnen började rulla (med napp visserligen - oh my!). Det var den enda stunden innan pappan kom hem som jag hade händerna fria (jag bar inte i sjal eller sele utan i famnen bara).
Jag vet inte hur jag skulle göra ifall vi får fler barn. Bära den lilla och låta A åka vagn? Eller låta honom gå? Det känns som att det vore svårt att hinna ikapp honom med en bebis på magen. 
.
Ska kanske tillägga att han aldrig gick med på att jag satte mig ner eller ens stod stilla, utan jag skulle röra på mig hela tiden. Om jag hade fått sitta och mysa med honom i soffan hela dagarna hade jag nog känt annorlunda angående kroppskontakten.
Flickan och kråkan: Åh herregud vad du skräms. Blir helt svettig av att tänka på det.
.
Jag har inte alls dåligt samvete över att min dotter får sova och åka i vagnen. Hon sover så ofantligt mycket bättre än när hon är i famnen och jag kan ägna mig helhjärtat åt sonen. Är hon vaken har hon konstant ögonkontakt med mig och jag pratar med henne och sjunger för henne och rör vid henne. Det var en kontakt jag saknade med sonen när han var i hennes ålder.
Fast för mig har valet att inte använda vagn absolut inget att gör med att det på något sätt skulle vara dåligt för barnet (så länge det inte ligger ock skriker såklart). Utan för mig handlar det om att jag är praktisk . Vi får inte plats med någon vagn i bilen utan att plocka den i delar eftersom vi har två hundar. Jag går långa promenader i skogen varna dag så då är en vagn lite otymplig . Att dessutom ha två hundar och ett cyklande barn att hålla reda på samtidigt som jag ska styra en vagn tilltalar mig inte alls. Dessutom har jag sedan några år tillbaka en handledsskada som gör att jag snabbt får värk av en rad saker, däribland styra en barnvagn långa sträckor. Och sen älskar jag att bära mina barn! Så nej, valet till vagn är nog ganska långt bort för min del .
Sen är ju det tyngsta skälet av alla, mina barn har aldrig gillat vagnen. Min dotter började åka vagn när hon var knappt två år, för då började hon gilla den