Tänkte att jag drar igång en gammal hederlig favorit. Det är många olika trådar som tenderar att bli lite diffusa nu och då tycker jag att det är bättre att samlas här 
Då kan vi diskutera allt mellan himmel och jord, skriva av oss om sånt som är roligt/jobbigt etc.
Vagn vs bära... Jag tycker båda har fördelar. Jag har svårt för att bära när det är varmt, tycker att det är jobbigt med floderna av svett mellan mig o bebisen/barnet. Däremot är det jättehärligt på vintrarna när man slipper böka m ytterkläder o bara tar bebisen i sjal under sin egen jacka. Dessutom blir det som att ha ett alldeles eget värmeelement med sig :) I folksamlingar el i skogen finns det ju ingen vagn som slår sjalen, men vill man klättra klätterställning m stora eller prata m lilla om saker man ser så är vagnen betydligt smidigare.
Fast sen är det såklart mest upp till barnet. Har man vagnnöjda barn kan man ju välja själv, men vår äldsta vägrade liggvagn, skrek o skrek tills han fick komma upp, så han sjalades även på sommaren eftersom han är född i mars. När det sen var dags för sittvagn (vilket han gillade) var det höst o kallt så då fortsatte jag m sjalen iaf.
Lilla är född i oktober o har åkt vagn bara en handfull gånger fram till värmeböljan för nån vecka sen. Då tog vi fram sittvagn o ståbräda t stora o det var alla väldigt nöjda med. De hamnar mittemot varann o står/sitter o skrattar åt varann stora delar av promenaderna. Hade det funnits en vettig syskonvagn där de kunnat göra samma sak hade det kunnat vara aktuellt, annars blir det ingen syskonvagn för oss förrän lilla vill titta framåt o man kan köpa en Croozer el Chariot el så (cykelkärra som blir vagn).
Me like coffee: vad härligt det lät m sagostund. Tror att det kan vara trevligt för alla. Sover er stora fortfarande på dagen? Annars är det väl jätteskönt för henne (visst var det en storasyster?) att få en paus också. Vår stora har precis slutat dagsova, men brukar själv be om att få mysa en stund på eftermiddagen.
Annat problem som vi håller på att bli tokiga över: lilla - 7,5 månad och ja, i separationsfasen - har plötsligt börjat "vara vaken" på nätterna. Han sover en halvtimme, vaknar till, ammar, men somnar sen inte om utan vill vara i famnen o gungas. Slutar man gunga skriker han, men inte ledset utan mer uppfordrande (blir säkert ledset om vi låter bli). Han öppnar inte ögonen på hela tiden, men det tar upp till två timmar innan han "somnar om" o vi kan lägga ner honom. Sen sover han lugnt o stilla i 30 minuter o sen börjar det om... Hela nätterna i fyra nätter nu. Håller på att bli lite galen. Tips? Bara att stå ut?
Alexe: då är våra små födda samma månad . Jo, stora slutade sova på dagarna förra sommaren med några undantag då och då. Vilan är toppen för henne då hon har svårt att varva ner annars och vill absolut inte missa något. Så i helgen när hon vaknade klockan fyra och påbörjade sin morgon blev sagovilan till en mycket välbehövlig sovstund . Visst har både bära och vagn sin för- och nackdelar. Det jag skulle uppskatta med vagn är ju friheten att röra sig i lek med stora barnet men jag tänker att det blir lättare när jag börjar bära på ryggen. Den önskan av frihet med vagn förutsätter ju också att barnet vill sitta kvar i vagnen eller att det sover vidare när vagnen stannar. Dottern gjorde nästan aldrig det och sonen känns verkligen inte som ett sådant barn .
Hej, har ni plats för ännu en AP-förälder? Här kommer ett ganska långt första inlägg i er fantastiska tråd!
Jag är nybliven mamma (4 mån) och har inte särskilt många vänner med barn. Jag visst inte att uttrycket AP fanns, jag trodde att det var såhär man gjorde! Jag visst inte att det fanns människor som lät barnen sova ensamma fast de grät, använde sömnmetoder och ammade på klockan...
Min son har alltid varit svår att få nöjd. Det har varit svårt (läs omöjligt) att lägga honom ifrån sig, vaken som sovandes.
Han behandlades i Von Rosen-skena för höftledsluxation hans första 6v, så liggamning gick inte då han inte kunde ligga på sida. Dessa veckor sov han nästan uteslutande på mig eller på sin pappa. Tack och lov kunde han sjalas med skenan så jag kunde lätt bära runt på honom hela dagar (och ibland nätter) när han inte fick ro.
Han grät ofta hos andra, så jag föredrog att hålla i honom själv. Bättre det än att han grät. Att farmor inte fick "trösta" tog henne mycket hårt, och det tärde på mig som nybliven mamma att bli ifrågasatt i min förädraroll hela tiden. Att jag dessutom ammade massor i början då det var det bästa sättet att hålla honom nöjd (han behövde väl säkert tryggheten det gav) var jobbigt för hans farmor, hon kunde ju inte hålla i honom då.
Jag stöter ofta på patrull i mitt föräldraskap, både från den äldre generationen men även från min mammagrupp. Jag vet att jag gör rätt med just MITT barn, men känner att jag behöver lite stöttning när jag gång på gång får höra hur dålig jag är som förälder...
Jag bär gärna min son, har honom ofta i sjal både ute och inne. -"Du kan ju inte bära runt på honom jämt, han måste lära sig att ligga ensam på en filt annars blir han bortskämd."
Ammar på hans signaler. -"Ska han verkligen äta nu igen?" "Nu behöver han inte äta på natten längre, det r han på tok för stor för".
Samsover. -"Det kommer bli trångt i er säng när han är 12 år och inte lärt sig sova ensam". "Det är farligt att sova i samma säng som barnet".
Tar upp honom när han visar missnöje/gråter. -"Du kan inte låta honom bestämma, låt honom gråta lite så lär han sig att det inte är så farligt att ligga på en filt".
Ammar till sömns. -"Hur ska det går när du slutar amma då? Då kommer han ju aldrig kunna somna".
Vagnar till sömns. -"Man ska inte vänja barnen vid att vagnen rör sig jämt när de ska somna, då skämmer du bort honom".
Hur gör man då?!?!?!
Gsson - välkommen!! :))
Hinner inte skriva mycket, men säg detta till dina dåligt upplysta "vänner":
Man KAN inte skämma bort barn med sådant de behöver, dvs kärlek, sömn, mat, närhet etc. Uttrycket skämma bort handlar om materiella ting.
Läs över huvud taget mycket om barn och ur ett AP-perspektiv, då har du forskningsunderbyggda och välgrundade argument!
När folk tipsade oss om 5-minutersmetoden sade vi, tex: "Vi kan alldeles för mycket om anknytning för att utsätta vårt barn för det".
Nej bära två är min kropp alldeles för mycket värd för att göra. Här börjar storebror kunna gå vissa sträckor själv men det är först nu. Vad gör man då, med en som piper iväg för allt han har chansen ges. Vi bor i stan så det har inte funkat. Sen har jag förändrats, jah behöver mer space än tidigare. Jätteskönt att få ha kroppen fri från barn ibland. Men där är man ju olika såklart.
. Vi får inte plats med någon vagn i bilen utan att plocka den i delar eftersom vi har två hundar. Jag går långa promenader i skogen varna dag så då är en vagn lite otymplig 
. Att dessutom ha två hundar och ett cyklande barn att hålla reda på samtidigt som jag ska styra en vagn tilltalar mig inte alls. Dessutom har jag sedan några år tillbaka en handledsskada som gör att jag snabbt får värk av en rad saker, däribland styra en barnvagn långa sträckor. Och sen älskar jag att bära mina barn! Så nej, valet till vagn är nog ganska långt bort för min del .
. Vad de tycker i mammagruppen är ju totalt oväsentligt om man ska vara ärlig. Ta inte illa vid dig. Tänk vad härligt du och ditt barn har det. Skulle du vilja byta med någon av de mammor som kritiserar dig? Skulle du vilja att ditt barn möttes på annat sätt än han nu blir mött av dig och så vitt jag förstår hans pappa? Människor tycker om allt . Var trygg i den mamma du är. Var inte rädd för att andra inte delar din uppfattning. Man måste inte tycka lika. Jag förstår att det är svårare med de egna föräldrarna och svärföräldrarna - man har ju ett lite annorlunda förhållande till dem. Mitt tips är att bara svara glatt och nöjt att du förstår att personen i fråga tycker som hon/han gör, men att du inte delar den uppfattningen. Vad andra tycker är ju egentligen irrelevant. Vad tycker du själv och vilka värderingr har du? Stå trygg och rakryggad för dem . . Hon älskar och vill vara en viktig del i sin sonsons liv och känner sig kanske lite avskuren. Jag menar inte att du gör det utan att det är hennes upplevelse. Dt kan också vara bra att ha i baktanken när man möter varandra. Inte så att du ska ändra dina värderingar kring sonen utan mer hur du kanske bemöter hennes "kritik" och så att säga tar den själv. .
.
.
Tack för era ord! Det är verkligen skönt att få lite bekräftelse när man går i motvind. Att vara föräldraledig när mannen jobbar många långa dagar gör att jag söker mig till andra mammor men blir så ofta besviken. Man ska inte vänja med det och det eller det. Skönt att jag har både min fina sambo och även min mamma som tycker att barn förtjänar all den närhet, trygghet och kärlek man kan ge!
Jag hoppas att jag kommer kunna komma med någon input här - fast jag är nybörjare