AP-snack & babbeltråd

Missförstå mig rätt. Jag tycker att det är förminskande att säga "alla barn är sådana", för det är rätt och slätt inte sant. Jo, det är sant att spädbarn har högt närhetsbehov, och det är sant att de allra flesta spädbarn vill vara nära mycket, och det är sant att ett spädbarn har större närhetsbehov än vad en tvååring har. Men det frångår ju inte det faktum att det finns spädbarn med mer närhetsbehov än andra spädbarn, eller mindre för den delen. Som Alexe skriver måste man ju testa sig fram och se vad som fungerar - och sjalande är långt ifrån någon patentlösning som fungerar för alla.

K girl - då är jag med! Och då är vi ju av samma uppfattning, dessutom!

K girl: då fattar jag också :)

Storebror har börjat spotta. I glas, på golvet när vi äter och lite varstans. Säkert jättefestligt när mamma blir arg för jag klarar inte av det. Blir helt galen. Värre än bitandet. Några tips eller är det det vanliga, säga till och markera sansat utan att förvänta sig så mkt egentligen?

Vår yngsta tillhör samma släkte. Han har nästan helt slutat....om det är någon tröst . Det började någon månad innan jul om jag inte missminns mig och sedan var det rätt mycket under 3 månader någonting. Avtog sedan allt eftersom. Idag händer det att han spottar ((mycket sällan), men då är han väldigt frustrerad och känner sig lite trängd. När han är helt utan alternativ så att säga, och han samtidigt är väldigt arg.

Inledningsvis sa vi lugnt till (oftast lugnt ), pratade om det etc. Såg till att han fick torka upp efter sig. Sedan la vi av med det förutom när han spottade på någon (storebror, mig eller pappa). När vi visste att han visste att det inte var något vi accepterade så markerade vi genom att helt enkelt ge honom ett papper. Behövdes inte säga något egentligen. Det var och är det mest effektiva. Han får inte särskilt mycket ut av det om den enda reaktionen är en bit toa- eller hushållspapper. Det tar ofta en stund innan han torkar upp men oftast gör han det utan knorr om man ger honom lite utrymme.

Storebror har aldrig spottat, men det har gått över här som allt annat så det är säkert en fas för er son också .

Vi har också en spottare, fast inte så ofta men det är nästan dagligen iaf. Vi ger också papper så hon får torka upp. Funkar rätt bra tycker jag. Sedan brukar vi, vid väl valda tillfällen, tipsa henne att spotta på ställen där det är ok.

Behöver också råd kring bitandet.

Sker när han blir tillsagd och förbannad av den anledningen.
Vanligt scenario:

Jag säger "nej" åt ett beteende (väldigt sällan jag behöver, kanske just därför hans reaktion blir så stark). Han skriker rakt ut och slår/sparkar mig en gång. Jag markerar självklart "Nej!" och tar bort hans hand/fot. Då börjar han nästan skaka i ansiktet och försöker nypa mig och hitta en lämplig kroppsdel på mig för honom att bita i.
När jag säger "Nej!!", så tar han första bästa kudde, klädesplagg eller t.o.m. ryggstöd på en stol och biter i.

Så fruktansvärt synd om honom, men har märkt att det hjälper när jag ger en bestämd tillsägelse om t.ex. att slå mig, och sedan bara låtsas som ingenting. Distraherar, pratar om annat, låtsas som det regnar. Då fortsätter liksom det normala och han kommer av sig. Om jag däremot stirrar på honom, babblar på om varför man inte får bitas etc, så blir det värre.

Men jag måste ju markera... 

Hej!

Samtal får man ta efteråt, när de lugnat ner sig lite. Börjar man argumentera när de är superfrustrerade - oavsett kring vad - så brukar det bara få motsatt effekt. Det bästa brukar vara att precis som du säger markera att man inte accepterar snabbt och inte göra så mycket mer av det just precis då än att så att säga hindra.

När de biter så väcker det så mycket känslor hos en som förälder. Att bita någon annan är ju faktiskt rätt illa och kan leda till rätt rejäla skador på någon annan och man vill självklart markera mot just detta. Min yngsta har också bitit och eftersiom han har en storebror så har det varit jätteviktigt att markera och att hindra.

Vad gäller frustrationen som de inte kan bli av med och som eskalerar så har det här ibland hjälpt att visa på annan lösning. Jag har visat hur vi argt kan banka och slå på soffan eller sängen eller någon kudde. Och så har vi gått lös på kudden rejält och så har det ganska snart runnit ut i skratt istället. Kanske kan vara värt att testa . Det har tagit udden av det hela och har slutat med att vi skrattat åt det hela och att det är ok att vara arg etc. det tycker jag känns bra. Jag har inte själv gjort det på ett tag, så ska tänka på det själv. Lillebror har haft ett par ilskeutbrott nyligen.          

Flickan och kråkan! Fantastisk råd, tack!!!
Ska prova i eftermiddag...

Har märkt att "våldet" bland barnen på dagis också ökat, de putta mer, det är mer sura miner och så. Vet inte om det är tröttheten nu innan sommarlov eller något annat. Är dock rädd för att han ska bli "tillplattad" och inte känna att han ALLTID kan och ska göra sin röst hörd. Var ska han träna på det, om inte hemma?
Därför tror jag också på snabba puckar, enkel markering och nada mas.

Vill dock i eftersnacket alltid poängtera att det är ok att vara arg, men inte att slåss/bitas.

Ja, testa. Jag brukar säga att jag ser att han är jättearg och så ett "kom så går vi och bankar på sängen!" Och så brukar jag förgå med gott exempel och visa hur man bankar friskt . Den av dem som inte är arg brukar också haka på under ett leende och så står vi där och bankar alla tre....under rätt trivsamma förhållanden trots allt .