AP-snack & babbeltråd

Chokladkaffe: Jag har undrat just över om hennes trötthet mm även kan ligga i att hon är just 3 år. Skönt att du delar med dig av just den erfarenheten! Sedan verkar hon förstå och undra lite över detta vart kompisarna ska ta vägen och så. Eller undra och undra, mer så att hon har ett behov att prata om det, få ställa frågor osv. Men flytten har också inneburit en del oro från vår del. Boendet har länge varit ett orosmoln men nu har det äntligen löst sig och vi känner oss lugna. Säkerligen har detta också påverkat henne. Idag har hon dessutom blivit förkyld så det är många faktorer som påverkar. Igår var jg sjuk och låg stora delar av dagen i sängen instängd i sovrummet sovandes eller läsandes en bok, och oj vad jag behövde det! Att bli sjuk var nog det bästa som kunde hända mig .

Om ni känner er lite manade så skulle jag nog köra på så här i sommartider . Vi plockade ju bara blöjan för vår yngsta förra sommaren för att vi ville se om vi kunde få bort den innan förskolestart....kändes liksom lättare när man hade honom hemma på heltid. Det tog ett par dagar i alla fall innan han fattade hur han skulle "släppa på" , närmare en vecka skulle jag tro. Att din son inte fattat efter en dag är alltså inte så konstigt. Därefter hade vi ungefär en vecka då han kissade på pottan eller ute om man så att säga gick och kissade med honom. Han sa inte till själv men gick vi regelbundet så kissade han på potta/gräsmatte/i buske etc . Efter ytterligare en vecka så sa han till själv. Vi har dock haft en låååååång övergång vad gäller bajset. Det är egentligen först nu det börjar fungera rätt bra. Han bajsade i kalsongerna konsekvent första halvåret. Därefter började han gå på toaletten och bajsa men i och med et så började han hålla sig. Gick oftast en vecka mellan bajsen så det blev lactulos etc. Han var inte förstoppad men bajsen blir ju hård om man håller sig alltför länge och så blir det jobbigt att bajsa och ond cirkel. Han vill gärna hålla sig fortfarande men det börjar släppa. ÄNTLIIIIIGEN .

Stora gick ju egentligen aldrig att potträna. hade aldrig kunnat göra som med lillebror för han blir så förtvivlad av att inte klara/kunna. Han sa till en kväll själv att han ville kissa på pottan och efter det ville han inte ha blöja. Men han är 4,5 nu i veckan och "läcker" mycket fortfarande. Han kissar aldrig på sig helt, men däremot så kommer det ofta lite i kalsongerna för att han inte hunnit riktigt i tid. Både lite slarv och omognad skulle jag tro.

Båda har nattblöja.

Inget av mina barn har bara självmant följt med och pottränat . Storebror tog i och för sig initiativet själv, men han vi hade ju frågat och försökt lite försiktigt långt tidigare och det var totalt NEEEEEJ!!!!

Gällande blöja, potta osv... Vi utnyttjade sommaren då hin ändå ville gå naken. Sen när hösten var framme satte vi bara på kläder utan blöja. Vi påminde om potta men många gånger ville hon absolut inte gå när vi frågade eller erbjöd så vi sluta helt enkelt fråga. Hon kissade i kläderna rätt ofta, vi hade med oss många byten, skickade högar med ombyte till dagis och så höll det på en period. Sedan helt plötsligt var det som om poletten trillade ner och hon blev torr. Men hon hade aldrig något emot att vara utan blöja... Jag vet inte om din son efterfrågar blöja eller om det bara är så att han inte vill gå på potta?

Hm...min tolkning av det ni skriver om potta är egentligen att så jag gjort idag inte är fel. Jag blev bara lite orolig att han skulle se det som misslyckande men så har jag inte tolkat det alls egentligen, säkert typiskt mig att tänka så. Han har bara sagt till, mamma jag har kissat. Sen vill han inte gå på pottan när jag frågat, läste att det kan ha att göra med att de vill visa vem som bestämmer Det kändes lite lättare att se det så. Han ville dock sitta på toaletten så vi kanske får fixa en toa-ring.

Men då kör vi vidare nu, vi är hemma en hel vecka framöver nu till midsommar. Perfekt att låta han gå omkring i kalsonger. Jag vill gärna han har kalsonger och nån tvättlapp för inredningens skull men det blir väl samma. Okej, skönt med lite bekräftelse att jag inte är helt fel på det och så kör vi på. Som ni säger, en dag är ju för kort tid för han ska greppa Tack snälla ni!  

Man märker ju har barnet reagerar. Min yngsta var inte det minsta bekymrad över att vare sig kissa eller bajsa på sig. Han liksom mest konstaterade att "Oj, nu kissade jag" och så nya kläder och så full rulle igen tills "Oj, nu kissade jag" lite senare . Storebror blev fullkomligt förtvivlad = självklart plockade vi inte bara blöjan för honom.

chokladkaffe, jag tror du är helt rätt på det. Jag kör ju ec och har ingen egen erfarenhet av att potträna större barn, men har hört bra rekommendationer om den här metoden:

ohcrappottytraining.com/

Har nu inte kollat igenom det själv, men du kan ju läsa och se om det är något för er.

Hm, tittar som hastigast nu. Det verkar vara mycket reklam för att köpa en bok... Men men, gör din egen bedömning.

Jag tänker också att man ser på barnet om hen har jobbigt av att kissa på sig. Dottern konstaterade mest att hon kissade på sig och sa själv "det gör inget, det går att tvätta" . Hade hon blivit förtvivlad hade vi tagit en annan approach.

Jag känner exakt likadant när mitt barn gnäller. Jag har faktiskt blivit bättre (eller vad man nu ska säga) på att hantera det, men det beror nog på att sonen är SÅ mycket nöjdare och mindre krävande idag än tidigare. Jag har märkt att ju mer gnäll överlag, desto sämre blir jag på att hantera det gnäll som uppstår. Förstår du hur jag menar? När han var mindre och var missnöjd jämt blev det som en ond cirkel: han gnällde - jag kände mig otillräcklig och värdelös - jag gick på helspänn och förväntade mig gnäll även när han inte gnällde - jag var stressad och mådde ännu sämre - han kände säkerligen av mitt humör och gnällde desto mer. Jisses, jag är glad att jag är på andra sidan - i alla fall tillfälligt.

När det uppstår situationer, eller dagar, när allt är fel känner jag att det enda jag kan göra antingen är att avleda på olika sätt eller att helt enkelt låta honom hålla på. För om jag har försökt med allt jag kan komma på och han fortfarande inte är på bättre humör, då får jag tänka på att det är såhär ibland för alla människor - även för små barn. Han har en dålig dag idag och det är okej! Istället för att, som tidigare, automatiskt gå till mitt "dark place" och tänka att jag är världens sämsta mamma som inte kan göra min egen avkomma nöjd och glad får jag aktivt försöka tänka på att han är mänsklig som alla oss andra och inte kan förväntas svara på mina försök alla gånger. Och jag kan ju själv känna att det är skönt att få vara arg/ledsen ibland och då vill jag inte att någon hela tiden jobbar på att försöka muntra upp mig.

Men lätt, det är det inte. 

Hej!

Har du provat att bara skrika tillbaka? Inte på ett argt sätt utan helt enkelt svara på samma sätt. När sonen har varit galen på skötbordet har jag gjort så några gånger och det har fått honom att "tappa bort" sin ilska. Han blev så förvånad (då jag inte är en skrikare i vanliga fall) att han började le.