• Me like coffee

    AP-snack & babbeltråd

    Tänkte att jag drar igång en gammal hederlig favorit. Det är många olika trådar som tenderar att bli lite diffusa nu och då tycker jag att det är bättre att samlas här Då kan vi diskutera allt mellan himmel och jord, skriva av oss om sånt som är roligt/jobbigt etc.

  • Svar på tråden AP-snack & babbeltråd
  • Alexe

    Ang ec och blöja och sånt... är väl samma sak där som med allt annat - man gör som man vill och som passar bäst för ens barn och familj. För oss var miljötänket och pengarna en viktig faktor, men jag tror att det var än viktigare (iaf för mig) att det gav mig nåt att hänga upp mina dagar med första sonen på. Jag trivs inte bäst med spädbarn och tycker att det är svårt att "hitta på" saker att göra liksom. Att potta regelbundet blev liksom nåt som hände och som vi gjorde tillsammans och som var kul.

    Sen var jag ju lite dum i huvudet närhan blev äldre och tyckte att han "borde ha lärt sig" och började ställa krav på att han skulle gå på toan och det i samband med lillebrors ankomst gjorde att det ändå sket sig med tidig torrhet för oss. Skulle inte förvåna mig om lilla blir torr tidigare bara för att det inte finns nån press alls nu utan han bara får gå när han verkar vilja (som det ju ska vara).

  • Me like coffee

    Alexe: Haha, ja det är ju lätt när jag ska ge andra råd men att leva efter det själv är skitsvårt!! . Men jag inser mer och mer vikten av att ta ansvar - och i mitt fall handlar det om att jag ska ta på mig ansvar att sätta mina egna personliga gränser och att detta kan göras utan ilska, missunnsamhet och irritation. Och att jag faktiskt gör en aktiv handling när jag tar på mig ansvaret över så många områden. Jag har ju faktiskt också ett val att sätta stopp. Men det är sååå svårt många gånger!

  • Alexe

    Ursäkta mängderna inlägg - men vilka bra tankar om olika inställningar i det där blogginlägget. Har märkt att jag alldeles instinktivt är med sonen när Erik skäller på honom. Till Eriks förtret eftersom han är sådär fyrkantig och vill ha "enad front". Men det syns ju oftast när sonen behöver försvar liksom. Och jag har sagt till Erik att jag gärna vill att han gör samma sak när jag blir arg eller skäller. Då skulle det göra lite mindre ont i magen när man blir sådär oresonligt dumarg.

  • Flickan och kråkan
    chokladkaffe skrev 2012-06-26 10:54:51 följande:
    Tips och lite perspektiv om ni orkar önskas:
     Vi har ju en sommar hela familjen hemma, eller maken jobbar lite natt men det blir inte så många nätter trots allt. Mycket tid hemma alla fyra och vi var så ense om att vi inte skulle göra så mycket utan mest vara. Jag vet inte riktigt vart det går snett men nånstans gör det. Imorse slutade det i smått kaos. Jag går upp med barnen på morgnarna, han sover för han varit kvällsmänniska och nu med nattjobbet. Likaså imorse, då kände jag mig inledningsvis rätt pigg ändå. Efter två timmar bara jag föll igenom nåt och nån form av ångest/orolighet växte på. Barnen klängde som apor på mig och jag fick panik. Väckte maken och sa jag vill vara ifred men han morgnade väl sig väl länge eller nåt. Försökte säga till storebror att nu säger mamma stopp, vill inte leka mer, mammas kropp vill vara ifred. Lillebror klänger i panik och skriker och förstår inte de resonemangen varpå det blir svårt för storebror att göra det. Till slut får jag bara nog och går in i lekrummet, dörren flyger upp och barnen efter. Då går jag till slut ut i trappen och sätter mig och tårarna bara rinner, lillebrors vrål upphör efter max 1min hör jag. Sitter där en stund och går sen in och ber i klartext att få vara ifred och får vila en stund på sängen.

    Det känns som det är så mycket om och men när vi ska nåt eller itne ska nåt. Barnen är så mammiga att jag inte orkar mer när jag är hemma. Det går bra när jag inte är här men deras hierarki är solklar och rubbas aldrig. Jag får tid själv genom min träning men jag drar in mer och mer på den vilket bara stressar mig för vi ska göra saker ihop. MEn de sakerna blir jag som får planera och organisera, så typiskt hemmamamma fällan känns det som, att jag knappt vill gå ut genom dörren. Känner mig som arbetsledare hela tiden.

    Hur gör ni andra som är hemma hela familjen. Min man saknar ju itne förmåga att ta tag i saker men barnen är så mammiga att jag kan itne ta ett steg tillbaka som han kan göra hemma. Sätter han sig och läser lite eller kollar tv eller datorn är det okej, jag har alltid två barn som klänger om jag gör detsamma. Så hur gör man för att få en mysig hemmatillvaro eller är det bara min dröm som inte är realistisk? Till saken hör att jag sover väldigt väldigt dåligt för tillfället, mycket mardrömmar, svårt att komma till ro och sen nätter själv där barnen vaknar nån gång och behöver tröst så är nätterna väldigt splittrade. Hjälp mig gärna med ltie perspektiv eller tips om ni orkat så här långt
    Håller med k girl: Skicka ut pappa med barnen. Det är sommar och de kan vara ute länge. Skicka med dem lunch att äta ute . De behöver ju inte göra världens utflykt. Våra kan vara i timmar bara på vår gård.

    Tips nummer två. Gör saker med ETT barn. Jag upplever en enorm skillnad med ett och med två som hänger en i haserna.

    Vi har ju sommarlov här sedan två veckor. Jag är själv med barnen och ska vara det ett par veckor till innan sambon går på semester. Igår störtregnade det hela dagen, bokstavligen. Vi var ute i två timmar och hade jättekul, men resten av dagen var......ja, som en dag blir inomhus med 3- och 4-åring. De var inte ovanligt jobbiga eller brpkiga på något vis alls.....de bara är och var mycket. En hängde fastklistrad runt mitt ena ben och tjöt förtjust "Jag har fångat dig mamma!" och den andre skuttade, frenetiskt tjattrande (volym för att överrösta lillebror), vid min sida hållandes min hand "Mamma, mamma, mamma...vet du vad...", sköt ibland in ett argt "Mamma! jag PRATAR med dig!" Till slut känner man ju bara.....LÅT MIG VARA! Låt mig tänka en egen tanke och snälla släpp mig och vara TYSTA.

    Idag skiner solen igen och vi har varit ute större delen av dagen till mammas stora glädje .

    Du bad om perspektiv, så här kommer det. Våra har blivit så stora nu att det faktiskt går att "tråka ut" dem. Jag kan säga nej. De tjatar ett tag och tycker att jag ska vara med och är tråkig, men till slut så tröttnar de, förstår att jag faktiskt tänker sitta och läsa en stund nu och så hittar de på någon egen lek. Möjligheten att säga det "nejet" ibland gör att jag mycket oftare nu kan ge dem riktigt helhjärtade "ja:n". Det känns jätteskönt. Ni kommer dit ni med. Mina är äldre . Vi har haft en lång resa hit med.
  • fågelungarna

    Sanna o Ryan, den här länken kan väl vara ett första steg att läsa: www.naraforaldrar.se/vadarnf.htm

    Jag kan inte påstå att jag själv är jättepåläst kring AP, men mycket grovt förenklat ser jag nog på min nyföding som en liten krabat med biologiska behov motsvarande en apunges.

  • chokladkaffe

    Tack snälla ni för er kloka input. Så mycket bra sagt

    VI pratade lite nu på kvällen efter barnen somnat om dagen. Jag hade svårt att få fram vad jag vill men vi kom iaf fram till att jag vill ha 1-2h varje dag själv. Är det träning så blir det så, är det vilodag (är en sån i veckan men ändå) får jag bestämma annat jag vill göra. Maken var tydligen inte så emot att ta ut dem, var mer om det regnade det var "bökigt med kläder" annars gick det bra. Jag bet mig rätt rejält i tungan om bök med kläder efter en hel vinter med dagislämningar och overaller    Himla bra tips Flickan och kråkan, curla lite med lunch  

    Ett barn var kör vi en del här, en verklig hit för alla inblandade. Lillebror är superlugn när han slipper fajtas med storebror och oroa sig över att pappa ska ta upp honom  Storebror ganska samma faktiskt. 

    Själv tänker jag väl att jag ska sänka förväntningarna också. Vi måste inte göra merän gå ner på gården eller till vår lilla skog som vi alltid gör. Jag har nog haft idéer om stora utflykter hela familjen för det är sommar. Som om barnen bryr sig. Nej nu får det bli gården på förmiddagen och skogen på eftermiddagen, det räcker för dem.

    Gällande sovandet hamnar jag nog i att jag tar alla morgnar Alexe. Nu har vi iaf gjort så att vi varierat någon men då har den som gått upp fått sova en timme eller två när den andra vaknar. Och har man ingen stress med en massa saker som ska göras så är det ju helt underbart  Jag måste sova på dagen nu när nätterna är så usla. Dessutom är det som du säger, hans problem att han är uppe. Det blir dubbelt snett att han sitter uppe på nätterna och har det jättelugnt och sen får jag morgnarna med att utfodra två barn och få iordning dem för dagen. Helt snett.

    Tack snälla ni, nu har vi en hel vecka tillsammans. Vi ska göra ingenting förutom lekplatsen, sova och vila. Inga krav, inte från mig iaf.          

  • Flickan och kråkan
    chokladkaffe skrev 2012-06-26 21:29:14 följande:
    Själv tänker jag väl att jag ska sänka förväntningarna också. Vi måste inte göra merän gå ner på gården eller till vår lilla skog som vi alltid gör. Jag har nog haft idéer om stora utflykter hela familjen för det är sommar. Som om barnen bryr sig. Nej nu får det bli gården på förmiddagen och skogen på eftermiddagen, det räcker för dem.         
    Vi har STOOORA semesterplaner. Vi ska åka till Borås djurpark .
  • k girl

    ....och vi har köpt hem en gungställning och en rejäl rutschkana för att göra gården lite roligare.

  • chokladkaffe

    Borås djurpark låter ju underbart LIkaså gungställning och rutschkana

    Jag vet inte riktigt varför jag blir stressad över sommaren så, är nog van hemifrån att på semestern ska man "passa på och göra saker". Mamma gillade att resa med oss. Var ju trevligt och jag är glad för det men jag minns mer alla dagar i trädgården eller på stranden. Sommarlunket liksom. Jag och barnen ska förvisso flyga till mormor och morfar på landet en vecka, det är ju faktiskt stora grejer.

    Borås djurpark var faktiskt bra idé, tillsammans med en tur i skärgården med kollektivtrafiken så är sommaren spikad.      

    Det är bra med lite perspektiv ibland. Som me like coffee sa, enkelt att ge andra men svårt att ge sig själv alltid.     

  • fågelungarna

    Vad gäller semester. Jag tänker mig att de där stora planerna, som längre resor och liknande, det gör jag nog gärna, men när barnen är låt säga fyra och sex eller större. Inte med småttingar som inte ens kommer att komma ihåg resorna om ett halvår... Fast lite planer har vi allt. Besöker nog mina föräldrar ett par gånger. Ska på Backafestivalen och tälta trots att det bara är en mil hem! Och kanske blir det utlandssemester ända till Bornholm ihop med mina systrar med familjer! Fast tur att man bor som man bor så man inte ens behöver ta bil till båten...

Svar på tråden AP-snack & babbeltråd