AP-snack & babbeltråd

Tack för era tankar kring potträning och att få blöjfria barn. Jag uppskattar olika perspektiv och håller med er alla litegrann. Barn är olika och det är jätteviktigt att se sitt barn för den unika individ hen är och att känna av situationen. Jag tror absolut inte på tvång (det gör ju ingen i den här tråden!) och eftersom A blir ledsen när jag frågar om pottan eller kalsongen så kommer jag att avvakta och tänka på saken ett tag till. Det skulle kännas så mycket enklare om vi hade en gård eller åtminstone en uteplats att hålla till på istället för på tredje våningen. Att vara nakenfis i gräset skulle kanske locka honom mer också?

När det gäller det här med ilska. Arg är ju något jag har lätt att bli Vi har läst grodan-böckerna och jag kan verkligen rekommendera dem. Särskilt den som heter "GRodan är arg". Där kommer grodan själv fram till att han mest är arg på sig själv. så säger maken ofta här, "jag tror mamma är som grodan nu...arg på sig själv". Det greppar iaf storebror

Okej nu kommer nästa vädring för tips. Det gäller sovandet. Vi har ett sovrum som består av tre sängar, blir väl 2.50m sammanlagt, en tvättkorg och en byrå så det är rätt fullt där. I det andra rummet har vi barnens grejer inklusive en 105-säng. Jag har sovit rätt mycket i barnens rum för jag varit så trött på slutet, maken har sovit med barnen. Nu är maken också less eftersom det blir bök. Jag vet själv hur det är eftersom jag sover hos dem själv flera nätter då han jobbar. Lillebror sover alltid hos oss. Om jag inte sover i barnens rum lägger vi storebror där och så får han komma in när han vill till oss el så sover han där hela natten. Vi har också problem med att lägga lillebror i sängen på kvällarna. Jag har inte gjort det på två månader drygt för han skriker så mycket och kommer inte till ro. Vi går helt enkelt ut med ungarna varje kväll i vagn för det är det enda som går relativt smärtfritt. Nu ligger maken och sover på förmiddagen, den som har barnen måste nästan det för att orka efter en natt med dem. först har lillebror sin uppvak under förnatten, inkluderat ett vrål varje gång. Senare börjar storebror sitt klappande.

Nu till mina funderingar. Måste det verkligen vara så här tröttsamt? Vi bryr oss inte om vi samsover eller inte, vi vill bara sova och att barnen ska kunna somna inomhus utan för mycket gråt och skrik. Är det för mycket begärt av oss? Borde lillebror få en säng? Saken är ju att han bökar rätt mycket och väcker oss på ett sätt storebror inte gjorde när vi bara hade han, vi väcker ju även honom får jag för mig. Han vill liksom inte kramas utan bara få sin vattenflaska och snuttis och sen somna om när han vaknar ledsen. Kramas jag blir han bara mer förbannad.  Jag har tänkt vi kanske kunde särat på de tre sängarna i stora sovrummet så lillebror fått egen säng men det känns också som det blir trångt i en 160 säng om alla får för sig att sova där.     

Det är nog värt att prova! Ni märker ju snabbt om det inte funkar och ni måste hitta en annan lösning. Menar du att ni bara ska flytta den ena sängen en bit bort från den andra eller att ni flyttar sängen till barnens rum?

Min klasskompis har löst sovsituationen på ett, enligt mig, jättesmart sätt. Hennes två barn, 3 och 5 år gamla, sover tillsammans i en dubbelsäng i deras gemensamma rum och föräldrarna sover i en egen dubbelsäng. På detta vis samsover de alla på ett sätt som fungerar bra för alla. Är det något för er familj?

Vill poängtera att jag inte menade att man måste samsova för att det ska bli bra, utan bara att det kanske skulle bli en smidig övergång.

Lillebror behöver lite vuxen tröst på natten, han vill gärna få sin vattenflaska tillrättalagd och ibland en strykande hand på ryggen. Därför tänker jag han får sova hos oss, i vårt rum. Det som slagit mig är att ha två dubbelsängar med en vuxen och ett barn i. Problemet är att barnrummet är rätt litet så en säng till där blir halva rummet sängar vilket jag försökt undvika. Isåfall en 120-säng kanske skulle varit en lösning. Jag kan tänka mig att en stor säng till barnen tillsammans kan vara en option sen. Med tanke på storleken tänker jag egentligen våningssäng åt dem, storebror där uppe men än är han för liten då han vill gå in till oss ibland och hasar ner från sängen, faktiskt trillar ur den ibland.

Skrev mest att vi inte har nån prinicp att samsova, vi gjorde det med storebror för dte var smidigt. Andra verkar reda ut det fyra i en säng men jag gör inte det och därför får vi hitta en annan lösning. Fast ibland vill jag bara ha ett vuxet rum med en dubbelsäng där vi kan sova själva En stor dubbelsäng så barnen kan komma in dit om de behöver.

Främsta anledningen att lillebror kanske skulle ha en egen säng i vårt rum är för att få en naturlig sovplats för honom. Det går ju som sagt inte riktigt bra att lägga honom men med en designerad plats åt honom kanske det skulle lugna sig lite. Tja, det kanske är värt ett försök och sen ha storebror i lekrummet, han gillar ju att somna där. Natta i varsitt rum behövs känner jag spontant.       

Åh nu känns det sjukt jobbigt med denna mammighet!! Främst för att jag tycker såå synd om min man som aldrig får känna att han duger men även för egen del som nästintill alltid är första och enda valet i de allra flesta situationer. Lilla är just nu som en liten apunge som inte kan släppa mamma en decimeter ens i vaket tillstånd. Sedan är stora som alltid ska tröstas, nattas och få hjälp av mamma. Pappa duger inte! Ikväll var det stora och pappas tur att somna ihop (då tar jag lilla i sjal och går ut med hundarna). Vi byter och kör varannan kväll. Men nästan alltid när det är pappas tur att lägga stora så säger hon att hon vill gå och sova med mamma. Sen blir hon ledsen och nästintill panikslagen . Ikväll frågade min man henne varför hon inte vill gå och sova med pappa och hon svarar "För jag tycker inte om det" . Känns sååå oändligt tråkigt och jag tycker så synd om min man som alltid bemöter henne väl, är så fin med henne och vill allt väl i världen. Det är ju mycket som händer här just nu med flytt och allt och stora är lite mer orolig men det här funkar inte. Tidigare lyssnade vi en hel del på henne och jag tog rätt många kvällar men de senaste månaderna har vi kört rätt hårt på varannan eftersom vi båda vill lägga båda barnen. Samtidigt vill jag ju att hon ska känna att vi lyssnar på henne... Aaahh vad jobbigt det känns!!! Jag blir så ledsen för min mans skull

Jag har tyvärr inte så många råd att komma med, förutom att hälsa att vi har lite av samma sak här. Skillnaden är väl att vår stora inte är jättemammig. För hans del går det lite i vågor. Han har senaste tiden varit lite mammig kvällstid, men han myser ändå jättegärna med pappa. Lillebror är en HELT annan femma. Han är übermammig och har egentligen alltid varit. Vi kör varannan kväll här sedan länge för att storebror vill nattas av båda och det känns självklart, men pappa får oftast "ta" väldigt mycket när det är hans kväll med lillebror. Jag tycker också synd om honom. Han vill inget hellre än att mysa med honom och får kalla handen rakt av. Lillebror är demonstrativt avståndstagande. Jag förstår att sambon blir ledsen över detta. Det hade ju jag också blivit. Vad som dock har hänt sista tiden här hemma hos oss är att lillebror har blivit väldigt intresserad av att vara med pappa dagtid och göra saker med pappa på egen hand - bara han och pappa. Han vill följa med pappa överallt. Det känns väldigt positivt. Han kan börja stortjuta när han upptäcker att pappa har åkt och han inte fått följa med. Det hände aldrig förut. Jag vet inte vad din man har för intressen, men kanske något som kan intressera henne som blir hans och hennes så att säga. Min sambo är väldigt teknikintresserad och båda mina är väldigt förtjusta i att följa med pappa och "greja".

Blev lite full i skratt när du nämnde att din yngsta är som en liten apunge. Jag var iväg in i stan med min yngsta idag - bara jag och han. Han ville åka på ryggen i sele hela tiden och hade hela tiden armarna om min hals och klappade mig på halsen och bröstet. Ville inte ens ner när vi åkte spårvagn och tåg. Men min "apunge" har passerat 3 år .

Glömde: Trötthet ger mammighet hos lillebror här. Lillebror kan på dagen säga att han just vill nattas av pappa och till och med vara den som säger detta på eget initiativ, men när han sedan är trött och det blir dags att sova så slår mammigheten till.