Måste bara flika in med en liten reflektion kring bärande. Jag slutade helt att bära stora när jag blev gravid med lillebror då hon var två år. Därefter skedde det bara vid enstaka tillfällen. Sen han föddes har han blivit buren, och stora har bara suttit i selen några enstaka gånger när vi har dansat till musik här hemma. Nu har jag uppgraderat mig och köpt en Tula Toddler. Och utöver att jag ofta bär lillebror där så har jag och stora också upptäckt bärandets glädje igen. På väg till förskolan har hon fått åka i selen och lillebror i vagnen, och nu när vi har sommarlov så tar hon en selstund varje kväll efter att lillebror lagt sig. Klockrent, jag stökar undan och hon myser och så småpratar vi om ditt och datt. Tänk så fantastiskt att man kan erbjuda sitt stora lilla barn det mysiga, särskilt nu då hon samtidigt som hon säger "jag gillar inte dig, jag gillar inte pussar, jag gillar inte att kramas med dig", är lika klängig och närhetstörstande som förr om inte ännu mer. Härliga tider!