AP-snack & babbeltråd

Fast jag gillar just att det är lite rörigt Eller rörigt och rörigt men att man kan skriva lite vad man funderar på utan att bli anklagad för off topic eller nåt annat. Att den här tråden inte är diskussion kring en enda grej med massa människor jag inte ens känner. Det är ju anonymt här men under tiden tråden funnits tycker jag mig ha nån känsla för vem alla är, eller vem jag tror de är. Vi vet varandras bakgrund, varför någon kanske har ett visst perspektiv. Man vet också vad man kan låta bli att säga för det blir provocerande, just för vi har en kunskap om varandra. Utan för den delen veta namn, utseende, bo-ort eller andra vänner. Jag trivs super här med spretigheten

Nu är jag med i "Nära föräldraskap" på FB!

Jag har inte hunnit trötta på FL ännu, så jag har inget emot att stanna här.

Ringer 3 år och 4mån nån klocka hos någon här? Storebror har gått in i nån fas kan man milt säga. Det kom väldigt plötsligt för nån vecka eller två sedan. Varje dag har förvandlats till en never ending konflikt. Det är som det ska bråkas om allt. Jag trotsar väl honom eller nåt, ja det gör jag verkligen när jag tänker efter. Det är småsaker han får utbrott över, stora utbrott. Jag tar på skon på fel sätt, jag väljer fel tröja, jag föreslår tröja ute när det är kallt, jag går ner med fel fot för trappan, jag ska inte bära lillebror, maten ligger på fel tallrik, han ville inte ha mjölk utan VAAAAATTTTEN, dumma dumma dumma mamma. Igår kom vi knappt ifrån biblioteket för tre bokställ stod fel, de skulle stå i rad, den sista vek av något och han fick flipp. Idag var det middagen jag kommer ihåg på rak arm. Jag lade upp lite ärtor, spagetti och köttfärssås. 20min gick åt att gråta, skrika och kalla mig dum eftersom det låg 3(!) ärtor bland spagettin och köttfärsen. Han tyckte helt plötsligt inte om köttfärs men vägrade att äta ärtorna eftersom de tre var blandade. Efter 20min "mamma nu tycker jag om köttfärs igen".

Läggningarna är en mardröm av tjafs om hur leksakerna på golvet ska ligga, vilka böcker som ska läsas, vilken ordning, hur jag ska ligga på kudden eller inte på kudden, lampan tänd eller inte, när ska det avslutas och så vidare. Förutom den här manin över hur allt placeras och utförs är det massa springa ifrån mig fast jag säger ifrån grejer. Han ska klättra på berget bredvid spårvagnsspåren exempelvis. Allt som går emot honom följs av stora utbrott.

Nu är jag ensam med barnen den här veckan och jag får boksavligen panik. Detta tjafsande tär sönder mig. Det känns som vi är i en evig konflikt och ibland innebär utbrotten sparkar, slag och bitandes. Han blir väldigt aggressiv vilket jag har svårt för. Skrik och gråt, ja jobbigt men slag och aggressivitet är inte nåt jag är helt bekväm med.

Emellanåt är det fina stunder då vi har det mysigt och rofyllt, de kommer men de är tyvärr inte så många och framför allt stunder.

Kände mest jag behöver skriva av mig men har ni något klokt att komma eller mindre klokt, kom med det också. Behöver lite input.            

Fy vad jobbigt, chokladkaffe. Jag får också lite panik bara av att läsa! 

Har det hänt något speciellt på sistone som kan ha lett till den här förändringen? 

Kram! 

Tja, han slutade med blöja? Kan det ha med saken att göra. Det går ju väldigt bra med det, han bajsar fortfarande inte på toan utan i kalsongerna. Men han är torr dag och natt med nåt undantag här och var. Han är också hemma från dagis heltid sen ungefär den tiden. Maken är ju också hemma med allt det innebär, gott och ont. Rutinerna bryts, vi är två ledare jämfört med mig i vanliga fall. Men har det med sånt att göra tro?

Chokladkaffe, jag minns att jag för ett par månader sedan faktiskt tänkte, att värst vad det blivit bråkigt på sistone, måste vara någon ny period. Och min är ju två, tre månader mån äldre än din... Fast hon är nog allt en mild västanfläkt jämfört med din.

Åh, nej. Vaken bebis, igen. Jag som skulle göra mig i ordning för läggning. Well, jag stänger ner datorn..!

Jag vet inte om det faktiskt är sommarlovsförändringen som satt honom ur balans. Eller allihopa egentligen. Maken jobbar ju nätter nu och det fungerar ju knappast smärtfritt. Inget dagis, förvisso ville han ju aldrig dit men ändå. Ingen mormor och morfar som brukar vara här varannan vecka. Han kanske faktiskt behöver lite andra vuxna än vi, vi är ju rätt trötta om man säger. Hoppas på nån dag hos farmor och farfar och sen ska vi vara hos mina föräldrar allihopa en vecka, tack gud för det Det går ju bättre så fort vi är hos andra, mina kompisar exempelvis. Då är han lugnare. Det känns inte ritkigt rätt att vara så här isolerade i en kärnfamilj som vi varit på sistone, tror inte riktigt vi reder ut det på ett bra sätt. Vad jag svamlar nu, blir väl så ensam hemma

Chokladkaffe: känner med dig. Har tyvärr dåligt m tips för vår stora är ett år mindre och hittills har han visserligen samma issues som din son, men verkligen i lightlightversion. Djupa andetag, försök tänka dig in i hans situation, förekomma gräl o utbrott med roligheter som han (delvis) får diktera villkoren för? Om han är så såld på ordning kanske han vill hjälpa till o ordna nåt?

Funderar på om sommarlov o blöjfri kan ha bringat oordning i hans värld och fått honom att känna att han tappat kontrollen, och så försöker han återfå ordning o kontroll med de små medel som han förfogar över?

Det är lite så jag också tänker, att han känner av kaoset som råder. eller rättare sagt att ordningen inte är som den brukar med samma rutiner. Sen är jag otroligt less på att vara hemma, jag trivs inte längre med tillvaron. Kanske han känner av sånt också. Nåväl, jag ska försöka vara lite mer inkännande idag men ändå behålla gränserna för vad jag tycker är okej. Jag finner mig inte i allt men det känner jag ju rätt tydligt inom mig var gränserna går.