AP-snack & babbeltråd

Velvet... känner så igen mig :) Min tös är 10,5mån och hon är just nu klängig och väääldigt mammig! Ibland duger det bara inte att vara i pappas famn hehe.. Vad jag vet infaller en utvecklingsfas (sjunde utvecklingssprånget) vid den här tidpunkten (ca vecka 42-46) vilket då kan förklara den här klängigheten och gnället - vilket ju är helt normalt! Detta enligt min bok "växa och upptäcka världen"... den är riktigt bra, svår att få tag i men finns på tradera om man har tur :)

delight - Jag har den boken, den är superbra! Jag misstänker att hennes beteende har förvärrats av rådande fas, men det är nog inte enbart därför. Hur som helst så är hon ju som hon är. :) Tänkte mest på vad som är okej att "ignorera" för att man måste och tips på vad man kan göra för att hjälpa henne.

Jag har två barn - två VÄLDIGT OLIKA barn - och min spontana tanke är att det är hennes sätt att vara helt enkelt. Barn har olika personligheter. Att de larmar med full styrka tror jag inte alls handlar om att man misslyckats utan snarare att man har barn som är trygga med att larma, och att larma högt . De är också vana vid att just få sina behov bemötta och då är det klart de larmar fort och distinkt när man exempelvis ber dem vänta för att det faktiskt inte handlar om ett basalt behov i stunden utan vilja - och den distinktionen kan inte ett så stort barn göra . Min 4,5-åring börjar väl få kläm på det....lite .

Min äldsta har aldrig varit den som "larmat" kraftfullt på det viset. Lillebror har däremot ett helt annat temperament, eller han är snarare väldigt här och nu och resonerar inte så mycket utan känner i stunden och reagerar utifrån just det - här och nu. Olika barn - olika personligheter .

Så här var min yngsta när han var 10-11 månader (en av hans sidor , fanns mycket annat också :
www.familjeliv.se/Forum-3-100/m51441346-1.html

Velvet. En spontan tanke för att underlätta vardagen för er just för tillfället när klängigheten är som värst. Tar du aldrig barnet i sele på ryggen? Tänkte bara att då skulle det nog gå både att tvätta ansikte, göra välling och diverse annat?

fågelungarna - Det har jag faktiskt inte ens tänkt på! Jag bär ju henne i en ergobaby-sele, så nog borde jag kunna bära henne i ryggen på den? Jag får kika i manualen...

Inför barnen försöker vi vara enade så att säga. Om maken säger ta juice säger jag inte i nästa stund nej mjölk. Vi försöker diskutera sen när barnen inte är med. Det måste ju vara jätteförvirrande för barn att ha det tjafset hela tiden. Tänker också att alla vuxna är olika med olika regler så visst kan det säkert funka. Vi försöker nog som alla andra vara ense om vilka regler som gäller och vara eniga men i allt går det inte. Då får den som inlett något ha beslutsrätten.

Velvet: Sen i vissa fall får man ju bara göra. Om barnet är ledset när du tvättar ansiktet en minut kommer det ju knappast att påverka hennes känsla av att vara hörd. Jag tänkte mer så med mitt första barn men med tvåan har det inte gått. Nu säger jag itne det var svårt att komma förbi otillräcklighetskänslan i detta men ändå.
Igår var vi på ikea och lillen vägrade nåt annat än att bäras av mig utan sele. Jag kände i ryggen efter att han varit klängig en period så han fick helt enkelt sitta i vagnen där trots han var ledsen. Min rygg var där viktigare. Sen menar jag självklart inte man ska köra över barnet hela tiden men ibland försöker jag sålla lite i utbrotten och känna efter vad de signalerar. Bra tips med ryggsele dock, allt som gör det enklare är såklart det bästa även om man ibland nog helt enkelt får lämna sitt barn ilsket i stolen i badrummet en minut.

Jag har två barn som alltid har gått ut med full styrka redan från början. Även när de sover på mig (ja stora sover ju inte på mig längre men när hon var liten) och vaknar har de gått ut med full styrka. De har inte gett några (för mig) synliga signaler innan. Det är helt enkelt så de är. Men så vet dom också vad dom vill här i livet . Så det är väl helt enkelt att försöka svara så snabbt som möjligt och faktiskt se det som något positivt att ens barn tydligt berättar och signalerar när något är fel. Det är ju liksom inget snack om saken när det kommer till dessa barn. Lillebror här hemma är ju nu i nästa vecka 10 månader och jag kan nog räkna de få minuter som han inte tillbringar i min famn just nu. Så jag känner verkligen igen mig i det du skriver . Till råga på allt så gjorde maken en laseroperation av ögonen i förrgår och ligger både igår och idag i helt nedsläckt rum så han är inte till någon hjälp... Snarare tvärtom behöver han, utöver båda barnen och hundarna, också uppassning. Måste nog ta semester från semestern nästa vecka!! Känner mig helt slut på energi helt plötsligt...

Jag tycker ju att vi har varit noggranna med att från början visa för henne att hon gör sig hörd, så jag har inte riktigt hängt med på varför hon behövt larma med full kraft så ofta som hon gör. Men du vet, det dåliga samvetet man alltid har gör så att jag lägger skulden på mig själv i första hand, så fort någonting inte är "som det ska". Det vore ju "skönt" om detta faktiskt var ett personlighetsdrag som du beskriver.Det känns faktiskt otroligt skönt att höra. Att man ibland måste se till sina egna behov av att ta sig någonstans tex och låta barnet vänta. Man borde ju ge någonting genom att kommunicera verbalt och se barnet medan det väntar också? Eller tänker jag fel?

Jag märker ju även STOR skillnad på missnöjd/uttråkad (vilket det oftast rör sig om) och ledsen. Ledsen skulle jag aldrig ignorera.Tycker synd om dig! Hjälplös make och kläning unge. Se till att få igen lite av all instoppad energi när han mår bättre.

När jag ser det på det viset som du beskriver, att det är bra att man faktiskt vet vad dom vill, så känns det ju såklart bättre. Det som känns värst för mig är bara de stunder så jag inte kan ta reda på det, men jag ska föröska lära mig att sålla lite bättre och hålla mig lugn. Det rör ju sig faktiskt om så få tillfällen då jag eller hennes pappa absolut inte kan ge henne det hon behöver just precis på stunden.