Tänkte att jag drar igång en gammal hederlig favorit. Det är många olika trådar som tenderar att bli lite diffusa nu och då tycker jag att det är bättre att samlas här 
Då kan vi diskutera allt mellan himmel och jord, skriva av oss om sånt som är roligt/jobbigt etc.
Amma före och efter jobbet och vid nattning fortsätter jag gärna med, men just nattsnuttandet skulle jag också gärna slippa, nog för att det är mysigt, men jag blir ju rätt trött på dagarna nu när jag börjat jobba. Det är ganska olika från natt till natt hur mycket snuttande det blir, ibland sover han fram till 4-5 tiden innan han vill amma men oftast blir det nog 3-4 amningar per natt i allafall. Problemet är att försöker pappa natta om honom så blir han ledsen, försöker jag söva om utan bröstet så blir han ledsen, och vi vill inte att han ska behöva gråta på nätterna. Min sambo har föreslagit att jag ska sova borta någon natt, det gick ju så bra med dagsömnen när jag var borta så chansen finns ju att det skulle fungera med pappa även på nätterna om jag inte var hemma. Men jag tycker det räcker att vara borta på dagarna nu - ska jag vara borta på natten också så kommer jag längta ihjäl mig. Så jag står ut med att vara trött ett tag till 
Hm, nä att sambon tar nätterna skulle nog inte funka här heller. Inte nu åtminstone. Jag har varit borta två halva nätter - bröllop o annan fest - och det var svettigt för sambon. Mkt gråt och bärande i famnen för att kunna somna om o stor tacksamhet från både sambons o lillkillens sida när jag kom hem m brösten.
Det som irriterar mig mest m uppvaken är att han egentligen bara ammar första gången han vaknar. Alltså äter. Sen suttar han resten av gångerna. För trygghet tänker jag, men kanske har det blivit en vana, kanske är det nån fas, jag vet inte. Om han mer kunde vakna till o bara behöva nappen el lite klapp på ryggen el så (som stora gjorde) så skulle det kännas mkt lättare. Eller om han suttade o sen somnade om direkt(som han själv gjorde tidigare). Men speciellt 3-6 så kan han lätt vara "vaken" typ 20 min vid varje uppvak o vilja sutta, dricka vatten, vända sig, sutta... Och när han då vaknar en gång i timmen blir det ju fasligt lite tid kvar att sova på :/
Jaja, det går ju över så småningom. Bara att stå ut en natt i taget om man inte vill "ta striden", o det vill jag ju inte. Vill nog mest bara klaga.
Haha, jag känner igen mig Alexe, jag vill inte heller ta nån strid, jag vill också bara klaga lite Jag tänker att antingen löser det sig av sig själv, eller så kommer det väl en dag då jag känner att NU orkar jag inte med detta längre, NU tar jag striden!! Men jag har absolut ingen lust att ta några nattliga strider egentligen, så vi fortsätter nog som vi gör ett tag till...Men man blir ju lite trött ibland, som tex i morse då han var vaken en timme från 5.30-6.30 och snuttade och bökade under den tiden, sedan somnade han om och sen ringde min väckarklocka en kvart senare. Det var tungt att kliva upp när sonen och pappan låg kvar i sängen och sov som stockar...
Båda mina barn har ammat rätt friskt på natten. Stora ammade ju nattetid tills hon var två år men då orkade jag inte mer pga graviditeten. Då gick det ändå ganska smärtfritt att sluta. Lilla (11 mån) ammar mycket just nu och jag tänker att han behöver det. Det händer så mycket nu, han är väldigt aktiv och intagande i allt vi ser och gör så han tankar rätt friskt nätterna igenom. Det sliter men jag tänker att det går över. Med stora kom jag ihåg att jag under perioder funderade på att sluta amma på natten men sen började jag tänka att när dom ammar väldigt mycket under en period (ibland rätt långa perioder) så gör dom det för att dom har ett ökat behov. Kanske behöver de få i sig mer mat under lugna omständigheter eller så behöver de mer närhet. Därför vill jag gärna sluta amma nattetid när det är som lättast på nätterna och barnet ammar sällan för då behöver de det minst. Så tänker jag. Men man ska orka också.
Tack för att du sätter ord på mina tankar Me like coffe. Är ju egentligen självklart att han vill ha mer närhet o trygghet på nätterna nu när han får allt större eget universum på dagarna. Men som med allt annat tänker jag att lilla borde funka som stora o vid 11 månader började han sova bättre o trappade ner amning. Bara det att han gick ju en månad tidigare o DÅ hade han värsta nattamningarna. Inte kan lilla rå för att han bara just lärt sig krypa :)
Min är drygt tretton månader nu, och precis som för dig Alexe, så är han helt annorlunda är storasyster. Hon slutade självmant nattamma vid 9 mån, och sov hela nätter från ca 10-11 mån. Lillebror har vaknat för att amma (inte snutta) med två-tre timmars mellanrum från det han var nyfödd. Senaste månaden har jag vid ett eller två uppvak per natt försökt söva honom på annat sätt än med amning. Ibland har det varit stora protester en lång stund, ibland bara under några sekunder. Men sista veckan har något hänt. Plötsligt sover han mycket bättre på kvällarna, och även på natten. Igår somnade han 18.30, vaknade till kl 19 och fick amma igen, sen vaknade han nästa gång 05.20!!! Ammade och sov till kl 07. Helt underbart. Håll tummarna för att det håller i sig. Plötsligt händer det, Alexe och Arvidsmamma1!
Fågelungarna, vad skönt att höra Jag var helt slut i morse efter att ha ammat typ 100 gånger under natten (kändes det som...
) men när jag väl kommit till jobbet och kommit igång så går det bra att jobba i allafall. Min lille utforskar ju världen så otroligt mycket på dagarna nu, han har precis lärt sig att ställa sig upp utan stöd och kan stå själv längre och längre stunder. Han kanske har tänkt ta sina första steg snart! Kanske därför han är så snuttig på nätterna, inget konstigt med det egentligen. Plus att jag nyss börjat jobba, klart han vill ha mer närhet på nätterna då. Vi avvaktar helt enkelt, så löser det sig nog av sig själv när han är redo
Usch då, jag som tänkte precis tvärtom än Me like coffee. "Jag orkar inte mer, jag behöver sluta amma", inte att barnen skulle behöva det. Nåja, de har blivit glada och harmoniska ändå och uppenbarnligen hittat andra sätt att tanka närhet. Precis som barn är individer är väl vuxna det också.
Jobbar ju nu...kan bli lite ledsen när jag tänker på att jag borde gjort det tidigare. Jag är en bättre mamma nu ur synvinkeln att ajg vill vara med barnen, längtar efter dem och är mycket tålmodigare. Ändå bet jag ihop många månader men riktigt dåligt humör som gick ut över familjen. Så lost man kan bli och varför är det så svårt att lyssna på sin inre röst vem man är, inte vem man vill vara. Så lyssna på er själva mammor, i de flesta fall här är det nog tvärtom, ni vill vara hemma längre än omgivningen. Var det. Nu blir jag lite filosoferande här men så mycket man gör fast man inte vill eller som saknar betydelse. Jag orkar inte ha barnen som klossar på mig, varför inte bara acceptera det och inse jag är en lika bra mamma ändå. Om inte bättre.
Hjälp en stackars mamma att stilla sin oro, eller är detta otänkbart?
Jag ammar min 7månaders ganska mycket. Säkert 3-5 ggr/natt och sen några ggr på dagen också. Han är även ett riktigt matvrak när det gäller riktig mat, och äter gröt morgon och kväll samt vanlig lagad mat med oss till lunch och middag. Jag ammar fritt hela dagen.
Nu till mitt dilemma: jag skulle behöva skriva högskoleprovet i oktober. Då kan jag bara amma precis innan, under lunchen och sen efteråt. Som jag har förstått det tar det typ 8 timmar. Lilleman tar ju inte flaska men jag kanske kan pumpa ut så pappan kan ge i pipmugg?
Jag har aldrig varit så här länge från mitt barn men pappan är hemma mycket (fantastiska arbetstider) så de har en riktigt bra relation.
Visst kommer det gå bra? Usch jag får magknip...
Gsson: Det är ju låååångt till oktober Skämt åsido, det kanske inte känns så men det är det ju, mycket kan hända innan dess med sonens matvanor. Jag tänker, kan inte pappa vara med på högskoleprovet? Det är ju en himla kort period i barnens liv man ammar så ofritt eller vad man ska säga, blir bunden till amningen. Min man var med på mycket lite i skymundan så jag kunde amma bägge barnen så. Ta med familjen och amma i pauserna är mitt förslag om det inte löser sig på hemmaplan innan dess