AP-snack & babbeltråd

Fågelungarna och Chokladkaffe, tack för era svar!

Ja, det blir nog magkänslan som avgör. Som det känns nu skolar jag in honom med inställningen att det här ska gå bra, men märker jag att det barkar iväg åt skogen och han inte mår bra så backar jag. Han är en nyfiken och social typ som säkert kommer tycka det är kul med alla nya leksaker på dagis. Han protesterar redan högljutt när vi lämnar de stora på deras förskola och han inte får vara kvar. Men det är naturligtvis inte samma sak som att han vill att jag ska lämna honom där utan mig.

Pappan kan inte gå ner i tid så mkt att det blir nån vettig möjlighet för mig att jobba utan barnomsorg, blir för lite tid helt enkelt.

Det är nog så att jag börjar närma mig den punkt när jag helt enkelt skulle trivas bättre med tillvaron om jag fick göra något annat än att "bara" vara med barnen. Och då räcker det inte med några timmar här och där för att träna, träffa kompisar och så utan jag vill ha nåt att sätta tänderna i, nämligen lite jobb. Under de perioder vi jobbat båda två mellan barnen har vi turats om att vara lediga en dag i veckan och de två dagar i veckan då jag hämtat har jag hämtat kl 15. Minns att jag trivdes väldigt bra med tillvaron då. Nu skulle det alltså handla om 2 hellediga dagar och 3 kortare jobbdagar så det skulle bli en bra blandning.

Måndagar är på sätt och vis mina tuffaste dagar. Alla 3 barnen är hemma och 5-åringen går på simskola mitt på dagen, vilket hackar sönder dagen. Regnet öser ner, massor av kläder som ska på om man ska ut och leka, minstingen går kortare sträckor inne men det blir vingligt med alla kläderna ute, vill krypa, vägrar vantar osv. Det var enklare när vädret var bättre och man bara satte på skor och gick ut. Så det blev bara en kortare sväng ute idag och sen var det en del kaos inne med storebröder som hittade på bus och ett evigt plockande med mat fram, mat bort, disk osv. Nästa måndag får jag ha bättre struktur och se till att gör nåt vettigt efter simskolan. Så idag var en dag när jag tänkte att jo, klart jag ska börja jobba. Sen vet jag att resten av veckan är bättre. Ett par dagar när båda de stora är på förskolan och får leka av sig där, en dag när bara storebror är på förskolan och vi andra går på rytmik, och så är vi lediga allihopa på fredag, men då är det ingen simskola som hackar sönder dagen så vi har större frihet att göra saker utan tider som ska passas.
 

Jag har tyvärr inga råd till dig enbär, men jag tycker det låter som ett bra upplägg och inställning att prova skola in och se hur det går!

Vi har varit på ettårskontroll på BVC nu. Sköterskan såg bedrövad ut när min sambo berättade att han vaggar sonen till sömns i famnen på dagarna (men OJ, hur orkar du det??). Sedan kom följdfrågan till mig - men hur söver du honom då?? Och jag svarade ju då att jag ammar till sömns. Hon såg helt chockad ut. Sedan förklarade hon att det minsann inte är farligt att låta barn gråta sig till sömns. Det kan ta en timme första kvällen men blir snabbt bättre, menade hon. Åhh jag orkade inte ens diskutera. Blev bara trött. Kände mig så klart lite knäpp också eftersom hon verkade så chockad över hur vi söver vår son. Är vi verkligen så konstiga??

Arvidsmamma1. Usch vilket trams. Så ledsamt att man överallt läser om såna kommentarer från BVC-sköterskorna. Vad håller de på med?!?! Och vad f-n lägger hon sig i det där för, om ni inte har bekymmer med det.

Min stora satt jag hos tills hon somnade i den åldern, lillebror är 14 mån nu och amningssövs alltid med undantag för när han dagsover i selen i bland. Det är bvc-syrran som är konstig, ni som är normala!

Arvidsmamma1: jag blir också skitförbannad på dessa bvc-sköterskor som inte kan titta utanför sina egna ramar. Innan hade vi en fantastisk, nu har vi en lik er som förra gången höll föreläsning om att nu var det dags att sänka spjälsängen så barnet inte klättrade ur. När jag påpekade att vi inte har spjälsäng utan samsover så hickade hon till och kom alldeles av sig och sen sa hon surt att jaja, funkar det för er så... Nästan som att hon blev förolämpad av det. Jag går dit så lite som möjligt, men är kanske lite provocerande nu. Tar hellre sjal än syskonvagn när vi ska dit liksom, bara för att. Jävligt omoget jag vet, men tycker att hon kan försöka inse att alla inte är lika.

Och - vi somnar minsta precis som ni med amning el i famnen. Inget märkligt alls, har inte ens reflekterat över att det skulle vara det. Hur gör man annars liksom? Skrika t sömns? Inte en chans faktiskt.

Tack för ert stöd  
Vi har inte tänkt ändra något, jag blev bara så irriterad och behövde skriva av mig lite. Tycker synd om min sambo, det är bara de senaste veckorna som sonen börjat acceptera att somna i pappas famn, det var lite kämpigt första veckorna jag jobbade, och han lät så nöjd och stolt när han berättade för sköterskan att han vaggar sonen till sömns i famnen nu. Och så får han den reaktionen, som att han skulle gjort något fel.  

Arvidsmamma1, vilken otroligt trist attityd från er BVC-sköterska! Varför komma där med en massa prat om att skrika sig till sömns när ni inte själva såg insomnandet som ett problem? Vår son, som också precis varit på 1-årskontroll, sövdes vid bröstet fram till för en månad sedan. Vi har testat några gånger att göra på annat sätt men det har blivit en massa skrik så vi har backat. Men när vi testade för en månad sedan funkade det helt plötsligt att bara lägga ner honom. Även om det var lite jobbigt att det bara var jag som kunde söva honom under några månader (när han var riktigt liten kunde han somna i pappas famn, men sen funkade inte det) så känns det nu bra att vi väntade in honom. 

På 1-årskontrollen frågade läkaren (min "gamla" BVC-sköterska har precis gått i pension och tydligen byttes läkaren ut i samma veva för oss) "Och du ammar inte längre, va?". Jo, det gör jag. Då fick jag beröm för att jag var en så duktig mamma. Hm, amningen är knappast något jag räknar in på duktighetskontot. Jag ammar fortfarande för att det är så himla praktiskt, och dessutom mysigt. Tycker inte jag gör annat än fixar fram mat, hjälper till med ätande, plockar undan och torkar, och sen är det snart dags igen. Och då är det suveränt att amma som mellanmål ibland. Som idag när lillen och jag varit på stan och uträttat en massa ärenden, kom hem och snart skulle iväg och hämta storebröderna på dagis. Suveränt att bara sätta sig i soffan och ta det lugnt i 10 minuter istället för att sätta igång med slabbandet ännu en gång. Förresten sa jag till BVC-sköterskan att matintroduktionen funkat så mycket bättre med minstingen än med de andra eftersom jag skippat det mesta av puréer och skedmatning och gett honom plockmat från start. Nog för att hon är rätt ny, men lite konstigt tyckte jag det var att hon inte hört talas om det.

Sen sa läkaren "Du ammar inte på natten hoppas jag." På den frågan kan man ju inte svara så mycket annat än att det är klart man inte ammar på natten. Fast det gör vi nog. Vi samsover så jag har inte så bra koll, men jag tror han ofta tar en slurk frammåt morgontimmarna. Men jag känner mig trygg i att världen inte går under för att han fortfarande äter på natten ibland, och den tryggheten har jag definitivt inte fått från BVC,  

Jag säger inte särskilt mycket på BVC nuförtiden. Jag vet att jag inte passar in i mallen alla gånger. Får oftast inte så många direkta frågor utan det är mer "Är det något du vill ta upp?". Fast det där med plockmaten ville jag verkligen framföra. För mig var det en revolution efter all stress maten innebar med ettan och delvis tvåan innan jag upptäckte plockmaten. Skulle verkligen vilja att BVC kunde ta till sig det, för jag tror det kan vara nåt att prova för fler än mig och mina barn som aldrig gillat att bli skedmatade. 

Oj, jag ammar min tvååring till sömns. Och dessutom på natten också. Vad skulle BVC säga om det?

Jag har alltid haft bra kontakt med min BVC-sköterska. Bytte just innan vi flyttade och det jag hann se av henne kändes också bra. Dom frågade inte sådana frågor alls utan frågade mer om hur jag mådde, hur det gick och så. Lite mer öppna frågor, vilket jag trivdes med. Får se nu vad vi får för sköterska här. Men om hon skulle börja nämna att det går bra att låta barn skrika sig till sömns så skulle jag absolut ta med mig den informationen till en högre instans. För det är inte ett ok råd att ge!

Enbär, vi har haft samma inställning som er till sömnen, vi väntar in sonen tills han är redo att somna utan bröst/famn. Vi tycker att det funkar superbra nu när han äntligen kan somna hos pappa också, förut var det bara jag som gällde. Vi har provat lite olika varianter men det har blivit gråt och då har vi liksom ni backat. Vi är bara nöjda nu att både mamma och pappa kan söva på något sätt, sedan tror vi att han så småningom kommer bli redo att somna på andra sätt också.

Otroligt irriterande faktiskt att hon la sig i det här med sömnen när vi inte ens hade bett om råd. Och jag kände INTE som du Enbär att jag var en duktig mamma som fortfarande ammade, snarare att jag var en DÅLIG mamma, eller lat, som inte vant honom av med att amma. Som att det skulle vara negativt på något sätt. Jag har ju nyss börjat jobba, det bästa som finns är ju att få komma hem från jobbet och få mysamma med sonen en stund. Nattamningen tog jag inte ens upp med henne. Då hade hon väl dött. Sonen ammar flera gånger per natt nu, det är lite tröttsamt så klart, men jag klarar inte av att ta ifrån honom den närheten nu när jag precis börjat jobba på dagarna. Men varför tyckte er läkare att det var så negativt med nattamning? Skulle det vara ohälsosamt för barnet på något sätt??

Your mama bear - om du nämnt för vår sköterska att du ammar din tvååring till sömns hade hon dött på fläcken. Så om jag fortfarande ammar till sömns om ett år när sonen blir två så kommer jag nog helt enkelt ljuga för sköterskan!