Tänkte att jag drar igång en gammal hederlig favorit. Det är många olika trådar som tenderar att bli lite diffusa nu och då tycker jag att det är bättre att samlas här 
Då kan vi diskutera allt mellan himmel och jord, skriva av oss om sånt som är roligt/jobbigt etc.
Gud vad irriterande kärring enbär. Men grejen verkar ju vara att man inte ska sova med sina barn eller amma dem för länge. Vi var på 18-månaders koll och vår sköterska skötte det snyggt trots allt. Frågade om han sover bra varpå jag svarar ja. Sen fråga om han somnar själv varpå jag säger nej vi ligger hos honom. Fråga om egen säng, nej han sover hos oss. Trivs ni med det frågade hon. Ja svarade jag och därmed var ämnet avslutat. Inga pekpinnar eller nåt utan mer att om vi trivs är det bra. Det är ju inte så vi kommer att vagga våra tonåringar till sömns. Och vadå orka, man orkar ju det som är bra för ens barn. Personligen orkar jag inte skrik och missnöje, då vaggar jag hellre eller ammar. Inte heller ränna runt i lägenheten på natten för att min 1.5åring ska ha egen säng för samhället tycker det. Himla bekvämt att bara krama lite i sömnen och alla sover bättre. Herregud, som att passa in i bvc´s mall skulle vara den enkla vägen. Åhhh hög irritation här 
Arvidsmamma1, jag vet inte varför läkaren tyckte det var så negativt med nattamning. Jag gissar dock att det var för att barn helt enkelt inte "ska" äta på natten vid den åldern enligt henne. Man äter på dan och sover på natten liksom. Minns att jag läste på Growing People, som BVC rekommenderade, när ettan var liten att barn som är äldre än 6 månader inte behöver mat på natten. Punkt. Klart man inte ska äta på natten hela livet, men jag har svårt att se vad det skulle kunna vara för farligt som händer om man nattammar vid 1 års ålder. Tänderna är det enda jag kan komma på. Men jag har också hört att bröstmjölken innehåller ämnen som hindrar kariesbakterierna och att just amning därför inte skulle vara skadligt på nätterna. Min etta och min tvåa nattammade tills de var runt året och de har i alla fall haft finfina tänder när vi varit hos tandläkaren.
Vissa BVC-sköterskor är såklart jättebra och klarar av att "tänka utanför lådan", men andra är ganska rigida och har svårt att se att det finns olika lösningar på ett problem. När vår etta var liten blev jag jättestressad av att han, till skillnad från alla andra barn i föräldragrupppen, inte slutat med nattätandet vid 6 månaders ålder. Jag fick en massa välmenande tips om att se till att han åt ordentligt under dagen, vilket dock inte var det lättaste eftersom han inte gillade skedmatning och puréer och jag inte kände till det där med plockmat, samt att ge välling före sänggåendet. Men ett tips som jag inte fick, men som jag kom fram till med tvåan genom sånt jag läst på nätet, var att göra nattätandet så enkelt som möjligt så länge det nu ändå pågick genom att samsova. Ettan sov ganska tidigt i spjälsäng i vårt rum, eftersom barn ju "ska" sova i egen säng. Då måste ju nån gå upp och hämta honom när han vaknade, och genast var man själv väldigt vaken och fick störd nattsömn. Men tvåan och trean har vi samsovit, och förutom enstaka nätter då det känns som de inte gör annat än äter, så är nattammandet inget större problem för mig (för andra kan det såklart vara det trots samsovning). Tänk om jag istället fått det tipset, samt fått lugnande ord om att det blir folk även av nattammare!
Min 5-åring och min 3-åring kan absolut somna själva, men vi ligger ibland hos dem när de ska somna i alla fall. Alla inblandade tycker det är jättemysigt. Men så kanske man inte heller ska göra enligt vissa BVC.
Haha sorry enbär och Arvidsmamma, jag förväxlade er. Mitt inlägg var såklart till den som råkat ut för taskig bvc-sköterska. Jag blev lite förvirrad nu enbär när jag läste ditt inlägg 
Allt är klart, bägge barnen får plats på waldorfförskolan. Det känns toppenbra!
Vad fint fågelungarna! Kul att det känns bra och du blir nöjd. När börjar de?
Själv har jag hamnat i nåt dilemma för mig själv. Jag ska som sagt vara själv med bägge barnen i tio dagar, detta är i slutet av november så ett litet tag till. Ändå, vi är fortfarande två om att lägga barnen såvida vi inte kör dem i bilen. Det är ju nån form av nödlösning trots allt, både ekonomiskt och miljömässigt känns det inte helt klockren metod. Men jag kan för mitt liv inte komma på hur jag ska göra. Lillebror somnar bara i vagn. Både hemma och på dagis. På kvällen funkar det inte med balkongen heller utan man måste ner för tre trappor och sen ut. Vad gör jag då med storebror? Han i sin tur behöver någon som ligger hos honom i sängen och detta tar typ 30min-1h. I somras hade jag lite tur några kvällar att storebror somnade framför tv:n och jag kunde med ett babylarm på honom gå ner och vagga lillen i vagnen utanför. Nu händer det tyvärr inte längre. Åker storebror med i vagnen undertill (vi har en phil&ted) tycker lillebror det är så spännande att han itne somnar.
Tänker vidare att de får väl somna när de somnar men nu är kl 21 och lillebror sover ännu inte. Hur ska de orka dagis om de somnar vid 22-23 vilket de gör om man inte aktivt får dem i sömn.
Har ni några tankar och tips? Vill helst slippa köra runt med bil 10 dagar Och även bli lite friare oss emellan, känns lite trist att vi alltid är hemma kring läggning bägge föräldrar bara för vi inte får till nåt sätt.
Chokladkaffe: ja, förstår att det känns lite ohållbart. Tänker att det kanske är dags för lillebror att vänja sig vid ett nytt sätt att somna. Börjar ni nu har ni ju ändå ett tag t november. Vad är grejen m vagnen? Rörelsen? Ligger han ner under sufflett så att det är avskärmat? Kan man efterlikna det i sängen? Buffa i rumpan o ha mörkt och avskilt? Har ni provat andra sätt? Finns det nåt som kan gå an? Sjal, sele, famnen, vagn inomhus?
Här överraskade lilla med att inte alls kräva amning till nattningen idag (men väl till omsomning en timme senare). Ändå ett steg framåt o jag hoppas på en ny trend o inte bara en engångsföreteelse.
Fågelungarna: grattis t dagisplatserna :)
Jag kanske lägger lite på din oro nu Chokladkaffe men igår sprack nog min lilla plan på att åka iväg på några vänner på middag en kväll och låta maken ta båda barnen. Jag var nämligen på kurs igår kväll och då fick han lägga båda. Eller ja, det gick inte och blev inte så. Tur nog var barnens faster här och kunde lägga stora (som älskar sin faster) eftersom lillebror var helt hysterisk och gallskrek. Efter ett tag somnade han iaf och kunde bara sova på min mans mage. Vaknade ändå emellanåt och då började det om. Problemet är väl mest att han inte ens kan höra vad stora säger eftersom lilla är så ledsen. Än mindre ligga hos henne, läsa saga och natta. Han måste vandra runt lilla eller ha honom på magen och buffa rumpan för att han ens ska ha en chans att somna. Nä, det känns verkligen inte ok att åka iväg kvällstid längre. Då har jag mycket lättare att söva båda då jag kan amma lilla till sömns. Och djävulskt ont i tuttarna hade jag efter 8 timmar borta. Helt sprängfyllda med mjölk! Får nog pumpa idag . Så sorry Chokladkaffe, jag kanske bara eldade på din oro...
Hehe nej det är lugnt Me like coffee. Jag försöker väl i grunden rubba lite på mitt ordnings och kontrollbehov. Det är så tydligt att ingen mår särskilt bra av det. Min inställning är således att blir det så så blir det så, man löser allt. En kompis till mig berättade att hon var själv med sina två, 1 och 3 år. Alla hade feber och så missade hon sin alvedondos. Hon blev så kass att hon fick lägga sig själv och sätta barnen i barnstolar i en halvtimme tills alvedonen kickade in. Det värsta hon varit med om sa hon, bägge skrek konstant men efter det visste hon att hon överlevde allt. Jag är kanske inte för att spänna fast dem så, var ju inte där men bara inställningen, allt går att överleva och lösa.
Hursom, Alexe du har helt rätt. Han behöver väl bara vänjas om. Jag vet inte vad grejen med vagnen är. Det är nog att det är ombonat och en trygg plats för honom. Problemet är ju att vi samsover med lillen och den stora sängen blir mycket att böka runt i. Sen kvarstår ju ändå problemet att det tar en stund för varje att somna. Ska nog börja med vagn på balkongen och se om det går att få in, vi har ju gett upp då han varit ledsen där men man kanske får ta lite tårar för att komma till nåt bättre. Var ju inte helt smärtfritt att lära storebror somna i säng heller efter 1.5års sjalbärande
Jag läser med era inlägg med stort intresse.
Jag ska åka iväg från familjen för första gången. Och det är imorgon! Jag har förberett barnen och pratat och pratat.
Lillen och pappa kommer nog få det tufft. Han ska sövas av pappa och sen somna om med pappa. Och hittills har han gjort det med mig, ammandes. Nu åker tutten iväg och kommer inte hem förrän om 8 dagar.
Jag börjar få lite fjärilar i magen. Men jag tror att det kommer gå bra. Jag räknar med en del skrik och gråt. Men jag räknar också med att lillebror vänjer sig vid pappa och att det funkar bra med pappa.
Pappa är lite orolig. Det är inte så att jag sover borta i kvarteret bredvid. Jag sover i Kanada.
Önska oss lycka till!!!!!!!!
Lycka till msKitten! När du kommer hem är ni stärkta av att ni båda klarat er på varsitt håll, vilket är en skön och befriande insikt att ha för alla!