AP-snack & babbeltråd

MsKitten: åh, jobbigt. Kan det ha eskalerat för lillebror som fördröjd reaktion på din resa och amningsslutet? Han är ju också så liten, ska igenom många utbrott till. Vilket såklart inte är en tröst :) Svårare tänker jag m storebror som sparkar o slåss. Jag blir själv jätteprovocerad av sånt och har alls inga råd, bara medlidande och hopp om att nån annan vet hur man hanterar. Hålla fast o lugnt säga att så gör man inte har jag ju hört, men själv fixar jag nästan aldrig att göra det. Hemfaller istället åt skrik och egen ilska, iaf när det är lillebror som blir utsatt av storebror.

Ang nattning så kan det väl inte skada att prova lite sakta. Läs lite, säg sen att du måste borsta tänderna själv innan du kan läsa lite mer (el annat ärende), gå, kom tillbaka. Utöka kväll efter kväll. Eller försök njuta av att natta så länge du får, inte många tonåringar som vill höra saga. Samsover ni? Är han mörkrädd så borde det väl funka m liten lampa el öppen dörr? Är det er närhet han vill åt hjälper nog inget annat än att ge den. Min erfarenhet är att ju mer jag vill att de ska somna desto svårare blir det o desto längre tid tar det. Otroligt frustrerande när man är i situationen ju, men kanske värt att tänka på innan man börjar lägga.

Här har lilla över bara nån dag kommit in i ny fas m att inte alls kunna somna om på dan. Bara i vagnen kan det nu bli mer än en timmes sömn eller så. Å andra sidan jättetrött på kvällen då, men väldigt kinkiga eftermiddagar blir det. Och ja, nätterna är fortfarande förfärliga med uppvak var och varannan timme samt ett längre vakenpass. Känns dock som om det sakta är på väg åt rätt håll. Nån natt utan vaka, några nätter m bara kortare (1 timme...) vakor. Vågar man hoppas? Jag har iaf bestämt att om det inte blir bättre när han börjar gå (som det blev för storebror) så får vi försöka hitta andra lösningar än amma, buffa, vagga o bära, vilket är den taktik jag hittills haft. Vet dock inte vad annat man kan göra, så egentligen är det bara ett tomt hot el löfte el hur man ska se det.

MsKitten: jag hade garanterat blivit tokig av sånt där. Kan inte råda så mycket, men jag kom att tänka på hur det var för min systers familj för en tid sedan. Tvååringens läggning blev allt segare. Fler och fler sagor skulle läsas, ditten och datten skulle göras innan han kunde lägga sig. och det tog allt längre tid.

De bröt det hela genom att ändra läggningen radikalt. Bara mamma var med, inte som tidigare att pappa kom in en stund och läste bok medan mamma amningssövde lillebror. I stället för en detaljrik bok med många sidor, blev det en enda kort och enkel bok, sedan ett enkelt godnatt. Ungen kröp plötsligt fint ner i sängen och lade sig stilla, somnade på nolltid.

Det är förstås annorlunda med ett större barn, men principen att bryta mönstret kanske kan funka. Inte en enda bok och historia alls, bara t ex en sång? Etc.

För övrigt är min stora snart fyra, och jag tror inte att hon kommer att gå och lägga sig ensam på åratal framöver...

msKitten, det jobbiga i det där är väl att börjar det snurra nånstans snurrar det på som en snöboll i en backe. Till slut fattar man inte vad som är reaktion på vad. Kidsen lär väl känna av er känsla också. Jag tänker att man börjar i sig själv för att bryta nånstans. Helt rätt att markera gränser, "nej jag vill inte läsa mera". Där markerar du ju itne gräns för sakens skull utan för att påvisa att man inte stegar innanför din integritet, vilket jag tycker är viktig lärdom.

Nu har jag ju noll insinkt om vad en 4.5åring innebär. Men att dela på er? Vara själv och läsa för ett barn här funkar inte, lillebror river och sliter. Generellt i såna perioder av kaos tycker jag att ta varsitt barn funkar bäst. Lugn och ro, 100% upppmärksamhet av förälder.

Natta, kanske inte läge just nu att börja ändra på det. VI kör här (dock har vi en harmonisk period nu, extremt harmonisk) att han får ligga själv i rummet om han vill..ibland tittar han på nåt på telefonen. Kommer han ut går man in och så ser man om dte funkar, ibland flyger han upp och ska leka ibland ligger han kvar själv och somnar. Det kommer nog bara en dag tänker jag men om det är så hysteriskt som du beskriver är det kanske vettigare att ta nattningarna ihop.      

Hur går det för er? msKitten med böckerna, Me like coffee med hemmabarnet, fågelungarna med nya fsk, Flickan och kråkan med graviditeten? Hur har ni det?

Vi har börjat baka en trea 

Galet eller va....

Mitt villkor för att påbörja en trea var....PARTERAPI!

Min man och jag har inga jätteproblem men jag ville få en del bråk som återkommer år efter år att avslutade. Och det är jättebra!

Jag trodde att man var tvungen att vara så låst i sina problem att skilsmässa hotar för att gå i parterapi, men så är inte fallet.

Vi har fått en mycket mer harmonisk familj och våra upprepade bråk börjar få ett avslut.

Vi har bättre sexliv och jobbar på en nr 3 

Tänk vad det kan vända bara  man bestämmer sig för att göra nåt som man inte brukar. 

MsKitten: vad roligt. Hoppas det tar sig snart då. Och vad bra det låter m terapi. Det skulle jag också vilja. Betalar ni själva eller går ni via nån instans?

msKitten, jag gillar verkligen dina sätt att se lite outside the box. Med maken funkar det bra men morsan...nån form av relation måste vi ha för barnens skull men det är itne så lätt nu Hon och jag borde kanske reda i saker så vi kan kommunicera och överhuvudtaget umgås. Kan man ha familjeterapi med sin mamma när man är vuxen typ.

Kul att ni börjar med en trea! Jag känner mer och mer att jag vill dit även om jag för tillfället njuter i fulla drag av en lugn tillvaro. Jag jobbar och vi delar ansvaret, de sover på nätterna och man kan göra lite vanliga saker. Gå ut med kompisar, träna utan att nån vrålar halvt ihjäl sig. Stora kan sova borta och vi lite paus osv...jag behöver det efter allt som varit sen sommaren 2008 då jag blev gravid första gången.

Vi har haft himla harmonisk höst här men nu känns det som nån ny storm börjar rulla in hos storebror. Han fyller 4 år i februari. Han har som sagt varit väldigt harmonisk och lugn men nu är det nåt nytt. Pappa duger absolut inte vilket är ovanligt, de brukar trivas. "Mamma ska, jag vill ha mamma" är vanliga uttryck. STorebror ska bara vara med "mamma och bror, inte pappa". Vad är det? Pappa får liksom inte göra nåt när jag är hemma. Vill han hjälpa till på toa blir han utkörd och mamma tillkallas, exempelvis. Sen är det svårt att göra rätt återigen. Lägger man upp maten fel kan allt sluta med att han ligger hela måltiden och hulkar gråtandes på golvet, tårarna sprutar. Eller vi väljer fel tröja, han får sitta i fel bilstol, fel plats i cykelvagnen osv, ni fattar. Han säger nej per automatik och då vi köper det så ändrar han sig direkt. "Vill du följa med mamma ner till tvättstugan?" "nej"..."okej då går jag själv (med lillebror)"...."jo jag viiiiill". Mycket sånt. Vad tänker ni här? Ny fas? Vad att vänta? Tips och råd

Vad spännande med tankarna på trean MsKitten! Och vad skönt för er att få reda ut saker och försöka hitta en annan väg!

Här hemma råder just nu ganska så mycket harmoni. Det går verkligen upp och ner men just nu känner jag mig glad, lugn och trygg i att vara hemma med båda barnen. Vi har det verkligen mysigt <3.

Jag har börjat (försöka ) ta mig själv och mina behov på större allvar och just nu går jag en ettårig utbildning som ger mig otroligt mycket. Både själva ämnet i sig men även det faktum att jag har något utanför själva hemmalivet som jag vill och behöver fokusera på. Det se jag verkligen saknat och jag inser mer och mer hur viktigt det är för mitt välmående att ha något eget att grotta in mig i. Sedan har jag börjat förstå hur viktigt det faktiskt är att jag lär mig be om det jag behöver för att må bättre och hur svårt det är. Men om det är svårt för mig att uttrycka hur svårt ska det då inte vara för min omgivning att gissa vad jag behöver?

Lillebror växer och har verkligen blivit en alldeles egen liten individ. Det är så häftigt! Vi pratar om en trea men det dröjer. Dels känns det fortfarande lite för nära inpå och sen har jag inte fått tillbaka mensen än så det blir svårt . Kalla mig galen men en trea vill jag ha!

Stora är så mysig just nu. Massor med egen vilja, argumenterar ständigt och försöker verkligen hitta sitt sätt att förhålla sig till världen och hon frågar om allt. En riktigt utmaning för oss föräldrar men såå kul!

Så kort sagt, vi har det rätt bra tycker jag! Sen om du frågar mig om en timme eller imorgon eller nästa vecka så kan svaret bli helt annorlunda men just nu känns det underbart!

Vad skönt det låter Me like coffee! Känns som vi kämpat lite parallellt här så jag kan verkligen identifiera mig med glädjen när det är lite harmoni i lägret. Kul du hittat en utbildning som ger dig något Jag måste också ha något att grotta in mig i som du säger Ocn du är inte galen som vill ha en trea, isåfall är jag lika galen Fast inte nu....nu ska jag vila upp mig innan det är dags för nästa så att det blir lite lättare än vad två täta varit.