Tänkte att jag drar igång en gammal hederlig favorit. Det är många olika trådar som tenderar att bli lite diffusa nu och då tycker jag att det är bättre att samlas här 
Då kan vi diskutera allt mellan himmel och jord, skriva av oss om sånt som är roligt/jobbigt etc.
Han fyllde tre i november, min stora lilla kille.
.
Nu har jag fått svar. Allt var normal med kromosomerna 13,18, 21 samt könskromosomerna.
Sedan finns det så klart tusen andra saker som kan gå fel, men inte just det i alla fall . Nu väntar vi in RUL.
Vilken lättnad, Flickan och Kråkan!
Vad skönt m bra svar, Flickan o kråkan. Och vad avundsjuk jag blir på er tomt :) Låter som ett fantastiskt bra läge. Bygg nu säger jag (som redan har ritat vårt hus ifall nu nån skulle bli komplett galen o ge oss en tomt, el om vi vinner på Lotto el nåt utan att spela o har råd att köpa...).
Vår lilla har kommit över nån utvecklingsfas o från att ha varit en surkart (i princip sen han föddes) har han blivit den mest charmanta kille man kan tänka sig. Springer o snurrar o rullar runt på golvet o skrattar. Humöret är dock fortfarande eldfängt o nätterna dåliga m uppvak o amning var el varannan timme. Men kanske smittar dagarna snart av sig. Hoppas jag iaf.
Vad glad jag blir när jag ser att det är liv i tråden igen. Har itne varit inne på fl på evigheter, den här tråden blev det enda jag hade kvar och jag trodde typ den var död, glad inte fallet var så!
Vad mycket som hänt Grattis FLickan och kråkan till allt, tomt, tester osv. Låter som det är mycket bra på gång för er. Klart en graviditet är ett orosmoment även om man är glad. JAg vet inte hur gammal du är men jag tänker mycket på ålder. Jag vill ha en trea men vill ha fyra år emellan. Då blir jag 36 och kanske 37 när barnet kommer. Men det är väl egentligen inte hela världen. Kan ju bli det minsta problemet, fertiliteten kanske är borta då ändå.
Vi har haft lite tuff jul med alla sjuka och hela semestern gick till det. Första veckan har varit orolig för lillebror på fsk. Vi fick skola in lite mini igen spontant. Fattar inte jag glömt hur det var att ha dem hemma länge...klart man får ge det några dagar. Annars trivs jag väldigt bra med livet. Mitt jobb är så himla flexibelt, maken studier likaså och förskolan. De har korta dagar och jag känner jag får bägge delar, trivdes inte med hel föräldraledighet men inte heller med heltidsjobb. Nu har jag en dag ledig och några korta istället vilket passar oss perfekt. Fast annat boende än vår lilla lägenhet blir ingen verklighet nu. Känns ändå så bra, jag vill inte lägga en minut på att pendla till jobb utan vill ha de 10min jag har, vilket bara går om vi bor i stan. Pengar har vi inte heller men tid, känns så himla lyxig tillvaro att ha all tid vi har för familjen och barnen. Pengar är mer värda när barnen blir stora kan jag tänka, kraven är ju rätt små just nu Mest våra föräldrar som ojar sig över vår lilla lägenhet men det är ju inte riktigt nåt som spelar roll vad de tycker 
Det är också så tydligt att storebror behöver fsk. Han blir väldigt uppe i varv och orolig när det saknas rutiner och ramar. Tre dagar hos min mamma satte sina spår, nu fyra dagar senare har han landat i en mer rutintillvaro där nån sätter gränser och man får samsas. Han är så mycket lugnare. Dessutom är han väldigt dominant i lekar hemma, ska bestämma allt och blir vansinnig när vi inte gör exakt som han vill. Nu när jag varit med på fsk en del ser jag hur bra storebror har det. Lillebror också fast han har såklart inte det behovet som knapp tvååring.
Grattis FLickan och kråkan till allt, tomt, tester osv. Låter som det är mycket bra på gång för er. Klart en graviditet är ett orosmoment även om man är glad. JAg vet inte hur gammal du är men jag tänker mycket på ålder. Jag vill ha en trea men vill ha fyra år emellan. Då blir jag 36 och kanske 37 när barnet kommer. Men det är väl egentligen inte hela världen. Kan ju bli det minsta problemet, fertiliteten kanske är borta då ändå. Mest våra föräldrar som ojar sig över vår lilla lägenhet men det är ju inte riktigt nåt som spelar roll vad de tycker 
. Huset är gammalt och lite lyhört. Vi har inte särskilt vilda barn på något sätt, men de är ju i en ålder då de liksom inte går någonstans. Storebror är "värst". Han liksom hoppar sig genom livet. Spelar vi sällskapsspel, som han älskar så studsar han runt som en studsboll....bokstavligen....spinger et varv klättrar på stolen och gud vet allt. De springer till toaletten. De springer och hämtar saker. Ja, de springer och skuttar helt enkelt genom livet....vilket de flesta 4-5-åringar gör och så leker de ju med varandra vilket också bidrar till spring. Ja, ja. De får väl barn de med . . Jag tycker också att det är kanon när de är lite äldre och går korta dagar. Barnen trivs på förskolan. Man får jobba, men samtidigt har man mycket tid tillsammans. Jag jobbar heltid sedan december. Sådär kul 
. Var tvungen att gå upp för att få en vettig FP. Jag har ju inte skyddat SGI:n. Sambon har gått ner i tid istället under det här halvåret. Under våren här ska vi också börja titta på lite olika skolor och få information om förskoleklassverksamhet för storebror. Det känns lite spännande.
Alltså, ni med fyraåringar, eller åtminstone barn med ordsvada. Lyssnar ni nonstop, eller hur gör ni? Här börjar berättelsen med att hon är en vildkatt. Snart har jag tappat tråden när jag samtidigt kanske lagar mat, har lillebror i famnen, grejar med annat. Ett tu tre hör jag att berättelsen nu är inne på spåret att allt som hon ser hemma som är svart är chokladkladd, bla bla bla, sen var det en raket som... bla bla bla, etc. Hela dagarna. Omöjligt att lyssna på allt när man måste sköta hem och hushåll samtidigt. Och då känns det som att jag nästan ignorerar henne när jag svarar med något hm här, och något jaha där, men liksom inte riktigt tar in vad allt handlar om. Lyssnar till kanske 10-20 %, resten tänker jag på annat.
Haha, makalös ålder! Hur gör ni?
. Min faster var barnvakt för våra pojkar förra veckan - i cirka 2-3 timmar - och hon var precis färdig när vi kom hem. Inte för att de varit jobbiga på något vis utan för att de just pratat så oerhört intensivt och oavbrutet . Som förälder så slår man ju på dövörat lite grand, men hon hade ju liksom verkligen lyssnat, svarat och varit helt närvarande.....och då är det utmattande . ), men däremot blir båda irriterade och lite besvikna/ledsna just när de frågar den andre något (flera gånger) eller verkligen försöker få den andres uppmärksamhet kring något och den andre inte svarar..
Jag är för övrigt lite nere för tillfället. Tillbringade hela lördagsnatten på akutgyn då jag troligtvis läckte vatten. Vaknade och kände något som "rann till", som om världens jätteflytning var på gång (har sådana också som gravid), men så blev det så blött. Gick upp och rejält blött i trosorna och en fläck i sängen. Fick komma in direkt. På UL så syntes inget märkligt - gott om vatten - och läkaren kunde inte se något vatten i slidan så läckte i alla fall inte då. Inte så mycket att göra åt oavsett. Bara att vänta och se helt enkelt. Det är för långt sedan fvp så kan inte läcka aktivt så att säga från det (då jag inte haft minsta tendens till det tidigare), men däremot så kan det hända att man läcker lite precis vid provtagningen och att det inte hittar ut direkt. Känns länge sedan ändå, men hoppas på det. Har inte kommit något mer efter den gången i alla fall, men blev lite tagen på sängen.
Jag har insett att det här med att vara just gravid inte är riktigt min grej. Jag tycker mest att det är ångestfullt på än det ena än det andra sättet. Barnet är oerhört önskat och efterlängtat, men just själv "att-vara-gravid"-biten är inte riktigt för mig. Jag blir inte alls den där lyckliga, "sväva-på-små-rosa-moln"-gravida. Jag tror det är hela ovisshets-grejen som inte passar mig. Att vara så totalt utan kontroll.
Ville bara prata av mig lite, så känn inget tvång över att komma med några käcka uppmuntrande ord . Det liksom bara är.