fågelungarna skrev 2012-11-23 22:15:10 följande:
Hur har ni det på morgnarna? Stiger barnen upp själva om ni ligger kvar en stund?
Det är onekligen ett litet bekymmer här. Om jag har haft en orolig natt hade jag så gärna velat sova vidare på morgonen fram tills att lillebror vaknar. I natt t ex ville han först amma, sen hade stora någon mardröm och flyttade ner från våningsängen till mig, sen var lillebror vaken igen, och så pep stora till igen, så min nattsömn blev ju avbryten minst fyra gånger. Stora (fyra år om några veckor) verkligen vägrar att stiga upp på egen hand. När hon vaknar på morgonen ska hon promt ligga kvar i sovrummet tills jag stiger upp. Visst försöker hon vara tyst, men hon snor runt som en illbatting, andras tungt, håller andan, rapar medvetet, tisslar och tasslar. Ja, det är helt omöjligt att somna om för mig. Jag har bönat och bett, lockat och jämfört med kusinen som glatt stiger upp och börjar leka för sig själv i timmavis, men förstås också blivit vrålsur och i vredesmod tagit mitt täcke och kudde och flyttat till soffan i vardagsrummet. Antar att det är dumt av mig att ens önska mig en halvtimmes extra sömn, men i trötthetsdimman är det lätt till tunnelseende där på morgonen. Något råd?
Mina barn har aldrig gått upp utan oss. Jag tror att det är mycket begärt av en treåring. Min 4,5-åring går aldrig upp utan oss. Han är oftast hungrig och vill äta på en gång när han vaknar. Att han skulle börja leka själv medan vi sover skulle bara aldrig hända.
Men jag förstår att det skulle passa er bra. Du är ju själv, ingen partner som kan ta ungarna medan du får lite sovmorgon.