AP-snack & babbeltråd

Ja, det var inte teleubbies du frågade om förstår jag nu !

Tilläggas bör väl att min stora INTE gillar att leka själv, hon vill ha med en i leken i princip konstant (föredrar även att fröknarna deltar i hennes upptåg på dagis också). Är vi hemma långa dagar tillsammans så står TVn på ibland under lek (jag leker med ena handen och tittar på TV med andra.. om ni förstår hur jag menar). Låter säkert jätteoengagerat och trist men efter ett par timmar med ritande, tornbyggande, pusselläggande och fotbollsspelande så är det en ganska skön paus

Låter inte alls som oengagerat men som lite nödvändigt .

Jag låter oegangerad som nästan aldrig leker med  barnen. Jag är så tacksam att de gör det så bra och gärna själv för leka är inte min grej nu somvuxen. Som barn älskade jag fantasilekar och mina barn har ärvt det. Så jag "hushållsarbetar", talar i telefon samtidigt eller surfar när jag är hemma och inte ger dem direkt uppmärksamhet. Inte sällan stänger de tom dörren om sig när de leker. Lillan vill in numera så snart kommer väl konflikter ang det . De två stora stängde in sig i tvättstugan för att "fickla" och leta spöken (med ficklampor alltså) och lillan stod utanför och skrek på dem!

Att säga att vi aldrig tittar på vuxentv när de är med lät förövrigt väldigt kategoriskt. Det menade jag inte, det bara blir inte så. Men att titta på tv och amma gillar jag!

Vad skönt att läsa era svar. Min man tycker att jag nojjar alldeles för mycket och att jag borde slappna av  Han tycker att det inte borde kunna vara SÅ farligt för sonen att titta på barnprogram varje dag så länge vi gör en massa saker med honom och ger honom tid. 

Intressant med den där svenska forskningen förresten. Jag har bara läst amerikanska skräckresultat där alla barn som tittar på TV får ADHD och blir mobbare  Fast det handlar nog om helt andra förutsättningar skulle jag tro, t ex vuxenfilmer i kombination med understimulering osv.  Kan jag tänka. 

Förstår hur du menar! Jag kan iof tycka att det är väldigt roligt att leka med min stora, hon är så fruktansvärt entusiastisk och så glad och uppmuntrande.. "bra jobbat mamma" sa hon och smekte mig på axeln när jag målade hennes tånaglar i eftermiddags, goa unge!
Hon presenterar förslaget om att exempelvis bygga torn med samma entusiasm som om det vore boten på världssvälten MEN... hur roligt det än må vara så har jag ju lite andra intressen än vad hon har.. Det skall blir roligt när minsta blir lite större och de kan leka tillsammans. Då kan ju de bli jagade av spöken tillsammans så kan jag få sippa på mitt te i lugn och ro, det låter väldigt skönt

Vad skönt det låter. Jag är egentligen inte heller en förälder som direkt gillar att leka, men jag har ett sådant barn, som kräver socialt samspel i alla lekar. (han kan leka själv korta korta stunder) Det behöver inte vara ngn av oss föräldrar, det kan i princip vara vem som helst, bara han inte är själv. Han är väldigt social. Jag tar det som något positivt, även om det är jobbigt för oss föräldrar nu när han är liten. De stunderna han tittar på TV är faktiskt rätt sköna tycker jag, för då kräver han knappt ngn uppmärksamhet. Och det går inte att ge honom total uppmärksamhet hela dagarna. Man orkar ju inte det. 

DÅ hade jag nog funnit leken lite mer underhållande - om jag fick sådan uppskattning och beröm! Wow.  Fast lite lekte jag faktiskt igår när storan var borta och det var jag och de små. Killen gillar involvera mer och visst är det riktigt roligt när han säger, men kom  nu mamma, sitt här (dock smet jag då och då och vek tvätt ).

Det är skönt att de leker men trots att jag känner igen fantasileken i den äldsta från mig själv, får jag nog erkänna att jag hört historier om hur jag i treårsåldern hävde ut alla klossar på golvet och uppmande alla vuxna att leka...

Man gör ju det som behövs.  Jag hade också  lekt om mina ville och behövde det. De vill och behöver ju annat. jag var som jag skrev ovan till woner woman, rätt krävande när det gällde interaktiion som barn. Min stora är det nu på så sätt att vi måste hitta lekkompisar efter dagis och det är inte så lätt men det kräver ju ett engagemang från oss även om vi kan tycka det är lite jobbigt att söka nya kontakter, följa med till kompisar, bjuda hem, bjuda till, åka på aktiviteter osv. Men när ett barn behöver något och uppskattar något, så blir det ju roligt för en själv som förälder. Vi tycker bara det är lite jobbigt att vi inte lyckas hitta tillräckligt med kompisar...

De kan ju inte få uppmärksamhet hela tiden. ÄVen om de har stora behov av interaktion, är det säkert lagom och nyttigt att träna lite ensamlek eller tolerans för tråkighet, de stunder ni sätter på tv:n . Ha inte dåligt samvete, ett sådant socialt barn kommer ju att gå långt i leken!

När syskonet kommer löser det sig lite av sig själv - då kan tv bli en lite lagom avlastning när regnet står som spön i backen och man behöver sitta och amma i soffan, eller vill göra det även om man kanske klarar bygga med klossar och amma.

Även om man lurar dem lite att leka själva genom att avvika för att diska, eller att man sätter dem framför tv:n en stund för att koppla av och dricka kaffe, så finns man ju tillgänglig i hemmet. De vet ju att de alltid kan avbryta oss och komma till oss.

Jag håller med. Jag tycker ni kan försöka slappna av. Det kan inte vara så skadligt. Jag tror också det är andra faktorer som spelar in. Jag måste ju tro det när de nu tittar på tv - tom lillan som inte alls behöver det och inte bara teletubbies då utan vanliga barnprogram, för att hon helt enkelt är med i rummet.

Men är det inte så med det mesta, att det är bra att vara medveten men man kan göra avsteg. En trött söndag (för barnen alltså)  när man hade gäster dagen innan kanske tv flera timmar kan vara ok, bara för de är så övertrötta och kinikiga och inte orkar leka. Att ge lite socker och kakor till en bebis kan ju vara ok om man har en bra kost i övrigt, att fuska en tisdag och ta fram saft till mellis, kommer nog inte ge tandskador för livet osv. Huvudsaken med allt är ju hur man lever i övrigt. Säger jag som låter min bebis smaka fredagsglass och dansa till minimello med sina syskon...Tala om att försvara sig själv ! Men instinktivt känns det sååå rätt! Vad de var söta igår och efter myset tuttade hon sig nöjt till sömns

Vår dotter på 6 månader är otroligt intresserad av TV:n. Hon brukar sitta/ligga med i soffan på kvällen och även somna i soffan när vi tittar och hon blir som en uggla (när hon är vaken), kan nästan vrida huvudet 180 grader för att se. Vi brukar vända henne från TVn och försöka undika att hon tittar. Jag har också hört att det är skadligt för barn under 2 år men antar då att det är program eller reklam med snabba klipp som är skadligt (med tanke på ADHD som någon nämnde). Jag tror inte att det kan vara så skadligt om barnet tex tittar på Idol. Kanske gör vi TVn mer intressant genom att vi försöker undvika att hon tittar?

Pluttan vaccinerades igår och blev jättedålig . Hade 39,3 i temp trots att hon hade fått alvedon, men idag är hon bättre men väldigt förkyld. I natt har det inte blivit mycket sömn...hon har sovit mer än mig för jag har legat och "kollat" henne och erbjudit amning så fort hon visat minsta tecken på att vara vaken eller halvvaken .  Tänk vad orolig man blir när de är krassliga.