AP-snack & babbeltråd

Tror kluvenheten generellt kommer ifrån det att TV är lite "skämsigt",. At sätta ungarna framför TVn är associerat med mycket negativt, alltifrån överstimulering av bebisar till inaktivitet och framtida övervikt på stugsittande håglösa tonåringar. Nu överdriver jag kanske lite men TVtitande hos barn ÄR förknippat med mycket negativt och lite är det väl så att ju mindre ens barn tittar på TV desto mer annan pedagogiskt riktig stimulering atas de få istället vilket ju antyder att man är en väldans kreativ och engagerad förälder
Som sagt, lite tillspetsat men jag tror att det mest är den allmäna attityden till TV som påverkar.
Att man tillåter eller ibland t.om. uppmuntrar barnet att sätta sig framför TVn en stund innebär ju iof inte att man låter henne/honom att titta på vad som helst hiur länge som helst och att middagen endast består av ett Happy Meal med tillhörande miljöovänlig leksak, men en del ser ju världen i lite mer svart och vitt och lite mindre i gråskalor

atas = antas

Vår dotter (1,5 år) har faktiskt aldrig sett på TV! Inte för att vi är emot det direkt utan för att tanken har faktiskt aldrig slagit mig Konstigt men sant. Däremot tror jag absolut på resonemanget att barn behöver "bara vara" för tanke och reflektion men det får dottern under alla promenader med hundarna. Utan dem kanske TV:n hade varit ett  vanligt inslag i vår vardag. 

Mycket sanning i det du skriver tror jag!

Håller med. Det var lite så jag tänkte, att det är skämmigt med tv, men egentligen kanske det inte måste vara hela världen. Sen beror det väl på hur man är själv. Är man en tv-människa blir det väl mer tv och frågan är hur illa det är?

Vi äter på mcdonalds ibland och då blir det hamburgare och vatten, visst lite salt men jag vet inte, det är ju typ nån gång i månaden kanske, max.

Skruttpåväg: Hur mycket går du med hundarna och dottern på ryggen? Jag kan få så dåligt samvete när jag vill gå på promenad eller gå och handla och sätter sonen i vagnen. (orkar ju inte bära längre sträckor för fogarna). Typ att jag borde låta honom gå mer trots att han far åt alla håll och vi faktiskt inte kommer så långt. Fast en del av mig tycker han får följa med och sen kan man släppa honom när vi kommer hem för en stunds "fri lek".

Det är ju en stor grej - även om det inte är det i avseendet utvecklingssteg . Det har varit något väldigt fint som tar slut. Det får man väl lov att känna både glädje och vemod och högtidlighet inför .

Jag känner igen det där med att det är skämmigt med tv men jag är en tvperson och tycker personligen inte det är något att skämmas över så det det ger ju mig en rätt avslappnad inställning till även barnens tittande. Man tittar för det är trevligt, roligt, underhållande, för man är trött och vill ha lite distraktion, för det är lärorikt och intressant, för att det håller borta bus en stund . Så enkelt har vi det . Jag ser det väl inte som tid för reflektion, snarare en paus i fysisk aktivitet och interaktion för lite större barn. Men handlar det om att riktig varva ner tycker jag läsning är det bästa. Men ibland hinner man inte det mitt på dagen här utan det läggs mer in på rutin till kvällen för att verkligen få ordentligt med tid till det. Rita och bygga med lego är också bra sätt att varva ner här hemma. Tv, är nog just mest kul och en vila för oss vuxna.

Ja, just nu blir det en hel del promenerande. Vi har nämligen två hundar och jag går för tillfället med dem var för sig vilket genererar i en hel del promenader. Men eftersom jag tar dem var för sig blir ju var och en av dem också lite kortare... När jag jobbar och hon är på dagis (må-on) blir det kanske en timmes promenad efter att hon har kommit hem. De övriga dagarna när jag är hemma med henne blir det typ 1,5-2 timmar på fm och sen 1 timme på em. Hon verkar nöjd och jag försöker gå på det, men visst känns det ibland som om det blir väldigt mycket "bara hänga på". Dock är vi nog relativt aktiva ändå och ibland när vi är i skogen så går hon ju själv och lallar på lite men oftast sitter hon på ryggen.

Upptäckte i helgen, då jag och dottern åkte till mina föräldrar och lämnade pappa hemma med hundarna, hur livet utan hund skulle se ut... Och ja, jag insåg då att TV:n säkert skulle användas lite mer då Det blir liksom väldigt mycket tid att aktivera barn när man inte har hundpromenader på agendan! Så promenaderna är både min och dotterns tanke- och reflektionstid på dagarna.

Vår dotter får också "hänga på" en hel del, bland annat när jag fixar med stallet och hästarna. Jag tror att det är bra och lärorikt att få vara med "i verkliga livet" och inte bara se och leka med barnsaker. Hon är väldigt intresserad av att vara med, däremot går det bättre när jag har henne i sjal än i vagnen. Hon ledsnar när hon sitter i vagnen. Jag tycker dock att det börjar bli tungt att göra någonting samtidigt som jag bär henne i sjalen, hon väger ca 8 kg nu.

Yamma: Bär du på magen? Det blir ju lätt tyngre då. Numera bär jag nästan uteslutande på ryggen, men nu är ju dottern 1,5 år. Det är ju inte lika mysigt att bära på ryggen men 1000 gånger mer praktiskt och dessutom mycket lättare.