AP-snack & babbeltråd

Jag har ännu inte fått tillbaka min mens (dottern fyller 1 år imorgon).

Hade för avsikt att använda LAM/Billingsmetoden (visst är det "sekretmetoden"?) när jag slutade äta p-piller. Vi ville ha barn men trodde det skulle ta längre tid, innan jag hade koll på sekret och allting så var jag gravid

Ni som inte har p-medel - är det för att en graviditet är välkommen?

Jag är kluven till om jag vill ha ännu ett barn, men tror på åldersskillnad så det ska inte bli nu.
Innan dottern kom så hade vi sagt att vi "kör på", dvs syskon får komma när det kommer, vi har sex "som vanligt" men vi bestämde snabbt när dottern föddes att vi vill vänta och bara njuta av dottern nu

...så, nu därav frågan om era erfarenheter av olika medel/metoder när man är åter i sadeln igen

Jag satte in hormonspiral för - ja, herregud, det måste vara snart femton år sedan. De brukar normalt inte sätta in dem på kvinnor som inte fått barn, men på den tiden var jag ganska sjuk i Crohns, p-pillren fungerade därmed inte (de hann inte tas upp av kroppen) och jag hade dessutom misstänkt endometrios med handikappande menssmärtor och kraftiga blödningar. Jag var kanonnöjd med det! Nu har vi inget preventivmedel alls. Jag fick tillbaka mensen för bara två månader sedan och vi vill ha syskonen ganska tätt.

Tack för tipsen angående selen. Jag är också ganska liten, strax under 160 cm lång och ca 50 kg så då är nog inte Manducan nåt för mig.

Gällande preventivmedel har vi kört med säkra perioder. Kan bli svårt innan mensen kommit igång men nu "räknar jag med" att jag inte blir gravid eftersom att jag ammar. Vi vill gärna ha fler barn (även om jag inte ser fram emot att vara gravid om jag kommer att må som denna gång) och eftersom att jag inte är purung så får det bli när/om det blir.

Vår lilla gullunge är ordentligt förkyld och hes . Hon blev sjuk efter vaccinationen i fredags. Det är första gången hon är förkyld och det går bättre än jag trodde. Var rädd för att det skulle vara svårt att amma henne och att hon skulle vara jätte ledsen o kinkig men det går bra.

Ni som bär/burit - VAD bär ni i, hur länge har ni hållit på och hur långa stunder åt gången? Jag försöker träna ganska mycket, 4-6 pass i veckan, mycket mage och rygg. Och jag har från början burit MYCKET och LÄNGE. Många dagar sitter han där på magen, paus för amning och ny blöja och så magen igen.

Men nu är det med sorg som jag sitter här och börjar få mer och mer ont i ryggen (nere i svanken) och igår när jag burit ett  par timmar bara började jag även känna mig lite öm i knäna.

Jag använder en tricot-slen, har även en vävd sjal hemma, men jag gillar den inte riktigt. Den heter (med stor reservation för stavningen) Storchenwiege och är så bred, så hur jag än försöker knyta blir det en stor otymplig klump.

Min son ratar vagnen totalt, han sitter inte ordentligt än så om vi ska ha honom sittande måste vi bulla upp med massa filtar och grejer och så går det bra ett tag, sen blir det för jobbigt. Och om han somnar sittande är det jättesvårt att ta bort alla filtar och fälla ner i liggläge utan att han vaknar.

Han är fem månader och väger 9,5 kg.

 

Hur har ni gjort? Vad ska jag prova? Tricot-sjalen funkar inte helt bra längre men jag (och Odin) vill absolut inte sluta bära.

Ta och kika på lite ergonomiska bärselar. Jag bär min 1½-åring varje dag och är helt otränad förutom bärandet. Inga problem ett par timmar. De vävda sjalarna är breda och det blir mycket mer tyg.....jag tycker nog att det ger bästa avlastningen, men bärsele är ju grymt smidigt. Vilken bärsele som är "bäst" beror på hur man är bygd. Du bor inte någonstans så att du har möjlighet att prova? Jag är som sagt varm anhängare av boban.....men barnet behöver nog vara ett halvår i alla fall....den är rätt hög i ryggen.....fast jag vet inte....när jag jämför med min angelpack så är den inte högre än den och AP:n har jag använt från 4-5 månader.....

Jag vet dem som varit jättenöjda med boban som haft barn som varit 7 månader....svårt när man själv inte provat med ett mindre barn. Den har ett riktigt rejält avatarbälte och samma sak med axelremmar......för att avlasta bra när barnet blir äldre. Sedan är ryggpartiet lite bredare och högre också för att passa ett större barn.

När man får ont i svanken brukar det bero på att man bär för "lågt"......min erfarenhet.

Måste du bära honom inomhus hela dagarna?

jag/vi har sedan födseln burit i:
famnen
egenknuten sjal ev en sarong - funkade kanon
BabyBjörn
Manduca

Vid 5 mån blev vagnen en "ovän" - la i en kudde i liggdelen med ett örngott från vår säng, som luktade tryggt, och så somnade hon på den, dvs halvlåg, dvs kudden fick vara kvar

Ont i knäna - kan jag få om jag bär inomhus. Har sulor i mina skor, ortopediska sulor, och funderar på att skaffa tofflor att ha inne.

*lite "tafatt" text men har inte mer tid nu*

Jag bär inte så mycket som du gör. Dels bär jag inte så mycket inomhus längre. Tidigare fick hon ofta sitta i sjalen när jag tex lagade mat men nu är det svårt för hon är så snabb med att ta saker. Nu brukar jag ställa fram barnstolen (som hon sitter vid bordet i) så att hon kan se vad jag gör så får hon leka med nåt köksredskap under tiden om hon vill. Ibland ställer jag fram babysittern eller babygymet så att hon känner att hon är "med" fast jag inte bär henne.

Om jag slappar i soffan brukar hon få ligga där och leka och ofta sover hon i min famn på förmiddagarna. Då passar jag på att läsa, surfa, kolla på tv eller nåt annat avkopplande. Jag tycker att det är jättemysigt att hålla henne när hon sover.

När jag ska ut o promenera brukar jag försöka passa in det till när hon är trött så att hon sover i vagnen. Hon är inte så förtjust i att åka vagn när hon är vaken. Är hon inte trött brukar jag ta henne i sjalen.

När jag går och handlar har jag ofta henne i sjalen (sittande i sidleds så att hon ser bätter) och det tycker hon är roligt. Det blir "dragkamp" om varje vara .

Nåja, mycket pladder....det jag menar är att jag nog "väljer" vilka tillfällen som sjalen passar bäst för både henne och mig för jag orkar inte bära så mycket som tidigare + att hon kan ju göra en del saker själv nu som är roligare än att sitta i sjalen just då. Jag funderar på en bärsele för att kunna ha henne på ryggen men hon känns lite liten för det än (hon är 6 månader).

Preventivmedel - infertilitet . ja, ett barn är alltid välkommet men vi planerar inte aktivt för ett till. Vi är inte så unga och det hade blivit tätt mellan alla - det skulle kräva mycket av oss tror jag men blev det så så hade vi fixat det. Jag kan drömma om ett till .

Tålamod.- jag är kluven. Vi har rätt krävande barn (får jag höra av objektiva källor ) men för oss är det en normalitet. Det är körigt och slitigt men härligt och utvecklande. Jag är en person som lätt tappa tålamodet i vissa situationer. Men i sin tur har jag mer i andra. Just angående kluvenhetet, har jag någon slags idelabild av den lugna, glada, pedagogiska föräldern men samtidigt vet jag inte om det är en sådan jag alltid vill mina barn ska se. Nu kanske jag inte alls är ap i detta fall , men jag är inte jätterädd för att tappa tålamodet, gräla och skrika ibland och SEN försonas och förklara. Jag tror det ger barnen en bild av hur känslor fungerar. Alla vuxna och alla barn har ju inte så "hetsiga" känslor men troligtvis är vi och barnen lika i detta avseende så det finns mycket igenkännig från båda parters sida. Vi pratar enormt mycket om våra känslor och särkskilt om utbrott. Eftersom jag inte är en person men ett oändligt tålamod, tror jag nog ändå att det är bra för barnen att lära sig hantar och se dessa känslor eftersom de troligtvis brås på oss föräldrar i detta avseende. Det är ju inte så att vi  har skrik och gräl som "metoder" utan vi är som vi är helt enkelt. Jag kan tänka mig att om man som person är en lugnare och mer pedagogisk person, får man kanske lugnare och mindre tålamodsprövande barn (inte alltid självklart men det finns ju större förutsättning för de generna att tränga fram) och man har nog helt enkelt mer tålamod. Jag vet jag inte har det men är inte så rädd för de känslorna. jag har också hetsigare barn . Sen handlar nog mycket i föräldraskapet om att lära sig leva med ett visst dåligt samvete och acceptera sig själv samtidigt som man naturligtvis ska jobba med sina svagare punkter. Det är en ständigt utveckling att vara förälder.

Jag har ett enormt tålamod med spädbarn, amning, nätter, samsovning, bärande, jag tål också småbarns framfart, låter den matas, äta i soffan, gå hem barnfota från dagis, gå kläder de väljer hur tokiga de än ser ut, orkar med oförklarliga ritualer men skrik och bråk har jag väldigt svårt för.  Jag gillar inte att lirka utan vill faktiskt att det ska kunna funka att gå när jag säger till osv...Sen är jag ju inte totalt opedagogisk i sådana sammanhang så klart men jag ger inte massor av utrymme för diskussion när vi ska till och från en aktivitet osv. Ja, ni förstår kanske hur jag menar. Rätt eller fel, sån är jag .

Bärande. Orkar utan problem timmar i vävd långsjal på magen ca 8.5 kg. Kan lyfta de andra vid behov också samtidigt !

Ja, Billingmetoden är samma som sekretmetoden.
För den som är intresserad så kan man läsa mer på www.familjeplanering.se
Där förespråkar de dock avhållsamhet under fertila och osäkra dagar, kondom är ju annars ett käckt alternativ Metoden är ju oerhört säker om praktiserad på rätt sätt men jag tycker nog inte att man skall använda den om en graviditet vore en katastrof, då är det nog bäst att komplettera med annat preventivmedel tycker jag

Vad ska ni göra när ni fått det antal barn ni vill?