AP-snack & babbeltråd

Frösöblomster: Tack för ditt svar! Ja, självklart tack till er alla! Min förhårdnad är nästan som en ärta stor... Jag har låtit dottern amma massor (alltid kan gnälliga utvecklingsfaser vara bra till nåt ) men det hjälper iaf inte. Ska prova på de tips ni har gett å hoppas på det bästa! Annars vet jag inte vad jag ska göra...

Haha, börjar kännas som min bröstvårta tar över denna tråd .

Satt iaf och googlade lite extra och kan nog med ganska stor säkerhet konstatera att jag har fått en mjölkblåsa. Hittade en bild på den här sidan som ser ut exakt så som min ser ut. Internet är rätt bra ändå! Tydligen ska man sticka hål med en streril nål...  Hjälp!

Här börjar jag få lite förskoleångest. Har nu pratat med personalen om inskolning etc. En helt vanlig kommunal förskola är det och jag vet faktiskt inte om jag ska vara ärlig....kan vara jättebra, kan var mindre bra...i värsta fall usel. Hur som helst fick jag bra vibbar av henne jag pratade med....lugn och sansad inskolning som får ta den tid det tar.

Jag tror att han kan tycka att det blir roligt. Han pratar en hel del om det. Vi går förbi förskolan ofta för att det ligger granne med oss mer eller mindre. Ett hus i vägen annars hade vi sett förskolan och gården från vår balkong. han pratar om att han snart ska börja på förskola....att han snart fyller 3 år etc. Har lite svårt att säga om han pratar om det för att han är lite småorolig eller om han helt enkelt tycker att det ska bli kul. Han säger att det ska bli roligt när man frågar och han kopplar ihop det med att han fyller år. Han har också full koll på att jag och lillebror ska vara hemma......"a är för liten....ska börja sen.....A är stor....fyller snart 3 år"....säger han och ser glad ut  .

Tycker det känns lite i hjärtat när han säger att jag och lillebror ska vara hemma (hade varit annorlunda om jag skulle ha börjat jobba...).....för jag tänker ju ur mitt perspektiv = "hjälp, han kanske känner sig bortkörd, lillebror är hemma med mamma och jag får inte vara med". I själva verket kanske han tänker som när han och pappa åker till farmor och farfar utan mig och lillebror = "Åh vad kul att åka till farmor och farfar. Konstaterar att mamma och lillebror inte följer med och....jaha, nehe (glatt "Hej då!").....eller kanske t.o.m. "Vad skönt" .

Jag funderar väl mest på det här att "splittra" pojkarna.....fast det är ju inte så mycket tid det handlar om egentligen. För tillfället är de mer eller mindre sammanväxta.....och det är ju på gott och ont. Ja ja, bara att vänta och se hur det går. Man lär väl bli varse när det ska skolas in.

Frösöblomster- jag förstår din oro. Men det blir säkert bra. han behöver ju inte ens vara där varje dag och du kan ju ta hem honom igen om det inte känns bra .

Vår äldsta var 2,5 år när hennes lillebror kom och fick gå kvar på förskolan. Vi upplevde att hon trivdes bra och hon var rätt svår att skola in, hade gått där ett år och verkligen börjat rota sig. Vi ville inte bryta detta när hon verkligen inte verkade fara illa av det. Så här i efterhand känns det beslutet helt riktigt. Hon är en genomtrygg "dagisunge" som behöver vara hemma mycket med verkligen gillar sina timmar på förskolan. Våra barn har aldrog gått mer än ca 20 timmar varesig vi jobbar eller inte.

När lillasyster kom reagerade mellanbror så kraftigt att det bara vara att låta honom stanna hemma. Han var också 2,5 och det känns också som det var det enda rätta. Han hade precis gått ett år på förskolan då men det blev hur bra som helst att bryta. Nu har han börjat igen efter att han fyllt tre, var hemma nio månader. Det har gått jättebra och hans känns som en så mycket större kille som har ett eget utbyte av att vara där. Visst hade han haft det fortsatt bra hemma men han har det bra på förskolan också och jag tycker faktiskt det är rätt skönt. Det är inte svårt att ha dem hemma men nu de kan få en rejäl utevistelse och lillan kan ha de lungt inne istället på förmiddagen. Nu är ju min lilla lite mindre än din yngste men med en bebis kan jag tycka vintern är rätt jobbig ute. Vi är normalt sett ute många timmar per dag men med lillan är det lite svårt. Hon har svårt att röra sig i overall men har superkul när hon stapplar runt här inne. Jag tycker också det känns skönt om mellankillen har en rejält förankrad relation till personalen när vi börjar jobba. Det är så härligt att se den storas relation till personalen. Hon är ríktigt hemma där. Det önskar jag för alla mina barn.

Jag älskar vårt kommunala dagis . Personalen är toppen och det är väldigt fritt med tider och kommunikationen är hur bra som helst.

Är era 2,5-åringar tjatiga? Ibland blir jag galen på sonen som kan låta som en trasig LP-skiva. Scenariot från imorse:

- Mamma ge mig gröt.
- Ok, jag fixar det.
- Mamma ge mig gröt.
- Ok, ok (reser mig upp från soffan och går till köket)
- Mamma ge mig gröt!
- Ja! OK! 
Sonen går efter mig och drar i mina kläder och skriker:
- MAMMA GE MIG GRÖT!!
- Ja, älskling jag ska göra i ordning den, sluta tjata snälla!
- MAMMA GE MIG GRÖT! 
- *suckar* den kommer alldeles strax!
- MAMMA GE MIG GRÖT!! GE MIG GRÖT!! GE MIG GRÖT!! GE MIG GRÖT!!

Och sådär håller han på tills han får gröten. Det bör nämnas att vi ALDIRG ignorerar vad han vill utan vi hoppar upp och ger honom det han vill ha så snabbt vi kan, och ÄNDÅ tjatas det på det här viset.

Jag blir galen! 

Dessutom är jag förkyld med halsont, sover inget på nätterna och har BF om en vecka. Blääääääääääää......

 

Hej! Är det okej att ställa cirka en miljon frågor om amning, smakportioner, börja med annan mat osv. här, eller ska man starta ny tråd alt. ta det någon annan stans? Jag vill/kan inte fråga helsestasjonen eller svärmor (vi bor i Norge) för de är så långt från AP man kan komma känns det som och de tips och råd jag fått om annat har jag hittills fått strunta blankt i...