Tänkte att jag drar igång en gammal hederlig favorit. Det är många olika trådar som tenderar att bli lite diffusa nu och då tycker jag att det är bättre att samlas här 
Då kan vi diskutera allt mellan himmel och jord, skriva av oss om sånt som är roligt/jobbigt etc.
Peap, grattis till din lilla flicka imorgon då!
Jag är en mogen kvinna i mina bästa år som snart fyller 33, min äldsta blir 3 om ett par månader och minsta är 8 månader gammal.
Jag vet inte om jag vill inte att mitt barn ska all uppmärksamhet hela tiden. Sen är det klart jag funderar hur jag ska kunna tillgodose två samtidigt men jag tror det löser sig. Kan dock tycka det är lite hysteri kring att man inte kan ha ett barn. Om man känner att det räcker och att det är det som passar ens familj så varför inte? Enligt undersökningar far inte ensambarn illa, syskon är alltså onödigt om man ser ur barnets perspektiv. Sen tycker såklart alla föräldrar som har syskon som älskar varandra och som själva har syskon att det är det bästa.
Jag är klart inte pigg på tanken på nåt preventivmedel alls. Dock försöker jag tänka lite rationellt att visst gör det ont att sätta in en spiral men det gör det ju att föda barn också. Sen nån gång måste jag ta tag i det, kan ju inte fortsätta så här med ett varannat år tills jag blir infertil på grund av ålder. Nu funkade ju familjeplaneringsmetoden sådär andra gången men man vet ju inte tredje. Och blir det komplikationer av en kopparspiral kan man väl ta ut den?
Jag är 31 år och ettan är 20mån och tvåan kommer när jag precis fyllt 32
Jag är 35.
Jag håller med Madeleine och Wonder Woman ang syskon. Jag tycker både att tiden räcker till och att det inte behövs 100% uppmärksamhet ¨på ett barn för att se varje barn som det behövs. jag tycker det är fantastiskt att fungera som familj med flera syskon men man ska heller inte förstora familjebildningen så att det ses som ett måste att ha syskon. Det finner jag absurt. Man "skaffar" ju barn för sin egen skull. Barnen behöver inga syskon men far ju definitvt inte illa av att ha .
Sen är det praktiskt och bekvämt att frigöra tid för barnen och familjen så allt inte blir så stressigt. Vi tar mycket ledigt ihop.
Jag ser inget hinder att hinna med mig själv och relationen. Min man och jag ser likadant på detta. Vi ser vår relation som en sådan integrerad del av familjelivet att den hela tiden utvecklas och hålls levande. Det är nästan livsnödvändigt för den tycker jag. Sen att barnen sover på kvällarna och mannen och jag kan vila tillsammans är ju en bonus .
Angående hormoner är hormonspiralen ju ett hormon (progesteron, alltså inget östrogen) som utsöndras lokalt. Visst upplever jag att man kände av en allmän påverkan, åtminstone jag blev finnig till exempel, men det var väldigt långt ifrån vad min syster och vad mina vänner har upplevt med p-piller. Visst är det lite läskigt, men med de menstruationsproblem jag har haft - smärtor som är fullt jämförbara med förlossningsvärkar av det värre slaget - har det mest varit en lättnad och det kommer att bli ännu en när vi är färdiga med barn.
Här hemma har tanken på fyra barn funnits länge. Sen om det blir av är en annan femma... Men syskon vill vi absolut ha! Är övertygad att barn mår bra av det (därmed inte sagt att de skulle må dåligt utan). Dock vet jag att jag kommer att lida av dåligt samvete över att inte få tiden att räcka till. Men man hittar väl nya vägar antar jag
Hej!
Nu kommer jag in och stör lite men skulle jättegärna vilja veta hur ni skulle gjort i denna situation ang barnvakt för en 11 mån.
Jag undrar om jag är helt överdrivet hönsig så nu frågar jag er ap-föräldrar.
www.familjeliv.se/Forum-3-100/m55524907.html
Hade jag varit du och utbildningen viktig så hade jag låtit farmor passa den korta tiden. Jag antar att farmor trots allt är en välkänd person för din flicka även om hon hellre tyr sig till andra familjemedlemmar? Om tiden är knapp så kanske farmor och mormor tillsammans ta hand om din flicka på måndag? Mormor kan ju hålla sig lite i bakgrunden (men tillgänglig) och så får farmor göra "jobbet". Men är det så att farmor skall passa henne "bara" 1 förmiddag per vecka så kanske det kan vara bra att hon även spenderar lite tid tillsammans med ert barn (och resten av er famillj) någon gång/vecka också så att hon inte bara dyker upp som gubben i lådan och "barnvaktar". Om er flicka är känslig så kanske det är svårt med kontinuitet och trygghet med så lite tid tillsammans? Förstår du hur jag tänker?
Tilläggas bör väl att jag absolut inte tycker att du är "hönsig", absolut inte! Jag tycker att det är oerhört viktigt att föräldrar reflekterar över de beslut de fattar om sina barn och inte bara "kör på" hela tiden. Jag tycker att det är en jättefin föräldraegenskap du har, var stolt!