AP-snack & babbeltråd

Okej tack hörrni, here goes:

Sonen är 5 månader och 1 vecka idag. Vi har helammat hela tiden, men han började visa mer och mer intresse för allt som vi åt. Svärmor har varit på sedan lite innan 3 månader att det var dags att börja med annan mat. Så jag kokade lite potatis och blandade med massa bröstmjölk så det blev som välling ca i konsistensen. han åt lite, tyckte det var ganska konstigt mest. Sen bajsade han inte på 3 dagar (normalt här är ca 3 ggr/dag) och var väldigt gasig och gnällig. När svärmor frågade om hon kunde komma några dagar senare och vara med när vi gav potatis sa jag att jag ville vänta för att han reagerat ganska dåligt. Lite senare troppar hon ändå in här och har en morot med sig. Jag var en tvättäkta pushover (hon har 3 barn, jag är ganska ung och har bara varit mamma i 5 månader, så vad vet jag...) så vi provade. Han var ungefär lika skeptisk och jag sulle tippa att han fick ner max en halv tesked, resten spottades ut.
Då började samma visa om igen. Otroligt gasig, bajsade inte. Vaknade på natten och gnällde och grät ett tag tills han fisit en massa och kunde somna om.  Tog 3,5 dag innan han äntligen bajsade och nu efter ytterligare 5 dagar är han äntligen "normal" igen. Igår var svärmor här och började som vanligt prata om mat och då sa jag att vi (pappan är med på mitt spår) bestämt att vi ska vänta nu med annan mat. Men enligt henne är det heeeelt fel. Hon har nämligen börjat med annat vid ca 3 månader till sina, vi är alldeles för sena.
Nu måste vi prova frukt- eller majspure (kan inte göra tjong på det här tangentbordet) och börja ge välling på kvällen.

Till saken hör att jag gärna vill amma ett bra tag till. Vår son känns väldigt nöjd, äter och sover bra och lägger på sig väldigt bra, så det finns egentligen inget som pekar på att vi borde börja med annat mer än att hon tycker det är på tiden.

Vem har rätt?
Ska jag hålla mig till bara amning Hur länge i så fall, och vad ska jag börja komplettera med sen?

Den av våra pojkar som äter bäst och som äter "allt" han ammade mer eller mindre uteslutande tills han var 8 månader (inte intresserad innan även om vi provade någon gång). Han är 1½ år drygt idag. Han började plocka i sig mat själv rätt omgående när intresset väl infann sig.

Eftersom introduktion av mat kan vara jobbigt för magen så är det ju vettigt att undvika sådant som är stoppande som första.......som majs och morot exempelvis. Populärast med båda mina inledningsvis har varit broccoli och blomkål. Bra för det är ju lösande också. Ingen av dem har gillat potatis.

Lottilina: Jag tycker absolut inte ni behöver känns någon hets med att introducera någon annan föda än bröstmjölk.

Jag förstår att du kan känna att din svärmor "vet hur man gör", herregud, hon har ju tre barn Jag har själv nu varit mamma i ett år, medan min mamma har tre barn och ibland kommer med åsikter som inte stämmer överens med våra. Jag vill bara säga att bara för att man har erfarenhet alt. mamma till många barn så behöver man inte ha svar/lösning/"veta bättre".
Våra (svär-)föräldrar är väl födda runt +/- 40-talet och det har ju hänt en del sedan dess, så bara för att någon som gjort saker förr så betyder det 1) inte att det var rätt ens då, 2) forskningen visar på nya rön idag.

Jag tycker du ska amma på!
Vi började ge smakportioner vid 4 månader och höll på med dessa små teskedar i ca två månader för att sedan göra ett uppehåll. Vid 8,9 månader fick hon mat att plocka med själv och nu både äter hon med sked själv, händerna och blir matad + att jag ännu ammar henne.

Vår dotter är ännu inte förtjust i potatis :)
Vi började dock med morot (som är lite söt i smaken) men inga problem här med magen, och så gav vi palsternacka och banan. Bröstmjölken är ju väldigt söt osaltad mosad potatis är inte särskilt gott, om du frågar mig

Vill tipsa om en text jag själv blev tipsad om i våras:
www.familjeliv.se/Bloggar-3-50/b22523p294459.html

Nån göteborgare som läste uppslaget om Anna Wahlgren idag i Metro? Usch och fy, ogillar verkligen framställningen av hur enkelt det är att kura barn till att sova. Det var ett reportage om tre lyckade barn som efter att varit hos Anna kurades att sova hela natten. En mamma hade "mycket jobb" att göra hemma sen för hennes son hade det inte bitit på.

Suck och stön, man borde väl inte bry sig. Känns bara konstigt att det får ett sånt utrymme. Samma i Göteborgsposten i söndags. Tips hur man får barn att sova hela nätterna och i sin säng. Jag försöker bara vara nöjd i att vi inte har de problemen utan att sonen snusar fint i sängen hos oss. Vara nöjd i att själv inte vara fixerad vid det här med egen säng. Ändå...känns lite sorgligt att läsa om "träning av spädbarn".

På tal om mat till barn. Vi kollade i min brors första bok som mamma gjort. Han fick grönsaksmos som 3-månaders och ammade sista gången vid 5månader. Mamma sa att det var vad som gav som råd då. Hon har alltid stöttat mig i mina idéer och att jag ammade längre än så, men hon visste inte bättre sa hon. Det jag vill säga är ju att tiderna förändras och det kanske svärmor också borde kunna förstå om man förklarar vänligt.

Det där med mat och amning ändrar ju sig men nu är det ju rekommenderat att helamma i sex månader. Så om du inte vill ge nåt annat och ditt barn inte mår bra av mat vid 5mån är det ju verkligen inte fel att vänta. Som jag fattat det är 6mån ett snitt för när barns magar blir redo, vissa blir tidigare och andra senare. Lyssna på ditt barn signaler och är det inte matdags är det ju bara att amma på Jag kände mig stressad med maten när min var 6mån och bara petade. Fortsatte att erbjuda bredvid amningen utan press och när han var 9mån släppte det bara och han åt vad andra tycker var okej portioner. Det kommer ju, det viktigaste är att göra matstunden till nåt mysigt och trevligt, det tror jag man kommer längst med i längden

Som Madeleineh avslutade så tycker jag det ä rviktigt att visa att mat är härligt! Sen har jag förstått att alla vuxna inte tycker det vilket för mig, som har ett stort matintresse, är ett mysterium.
Vår dotter är med mig i köket (och överallt annars också) och jag visar henne vad vi ska laga mat av, hur jag gör och allt sådant. Mat är som sagt viktigt för mig personligen och jag tycker att det är viktigt att hon får med sig allt det positiva med mat och är övertygad om att inställningen till mat kommer tidigt - glad nyfikenhet eller obehagligt tvång?
Sen så vill jag att hon ska känna glädje över att sitta vid matbordet och inte att det är en obehaglig plats.

Ang mat:

hur mycket äter era 1-åringar?
Hur ofta/ hur mycket?

Lottilina - om jag var du skulle jag vänta någon vecka och sedan prova igen. Jag skulle börja med att ge något till frukost eller tidigt på dagen, så att han är vaken och rör sig när han ätit.

Vår dotter är lite drygt 6 månader nu och har sedan sen hon var ca 5½ månad fått smaka mat av oss vid bordet eller när jag lagat mat och haft henne i sjal. Nu sitter hon alltid med vid bordet alla mål och erbjuds mat som hon kan äta själv (matar henne inte). Hon smakar nyfiket på allt hon erbjuds däremot är det inte så mycket som kommer hela vägen ner i magen .

Hon får den mat som vi äter och det har hon fått ända sen vi började. Vi har anpassat matlagningen så att var och en saltar efter tillagningen och att vi ser till att det alltid finns några saker som hon kan äta. Vi har inte märkt någon reaktion i magen.

Vissa dagar är hon inte alls så intresserad av maten utan sitter bara med och leker med den men det är jättetrevligt och roligt att hela familjen sitter till bords. Hon verkar också trivas med att vara med och är väldigt intresserad av att lyssna på samtal och prata själv . I går kväll till middag var första gången hon åt någon "större mängd" och även idag har hon ätit mer än tidigare. Vet inte om det är en slump eller om hon tänkt börja äta mer nu. Hon ammar lika mycket som tidigare och jag har inte tänkt dra ner på ammning.

Appropå sovmetoder - vilken tur att jag o sambon tycker lika när det gäller detta! Innan vi fick barn köpte vi en spjälsäng och hade väl antagligen trott att hon skulle sova där...men på BB hade jag henne i sängen och så har det fortsatt. Inte för att vi varit tvungna på något sätt utan för att det känns naturligt. Vi har spjälsängen på nedervåningen och hon ligger där ibland på dagarna. När hon var yngre var det som att hon ibland fick nog och ville ligga lite själv men nu vill hon nästan alltid somna i knät. Jag har inte läst så mycket av Wahlgren men det jag snappat upp gillar jag inte,

Ang. mat och barn - här är det  ingen som ylar efter mat men det ylas rent allmänt och jag säger "nu är ni hungriga -  nu behöver ni äta" !!

Mina är ju lite äldre, och när de ropar MJÖÖÖLK i från soffan, svarar jag inte alltid längre - då kommer femåringen till slut ut till mig och frågar "kan jag få mjölk ?". Javisst, svarar jag vänligt.