Tänkte att jag drar igång en gammal hederlig favorit. Det är många olika trådar som tenderar att bli lite diffusa nu och då tycker jag att det är bättre att samlas här 
Då kan vi diskutera allt mellan himmel och jord, skriva av oss om sånt som är roligt/jobbigt etc.
Intressant det här med att "leva AP".
Det här är inte riktat mot någon här utan en gammal kompis till mig "anklagade mig" för att hyckla då vår dotter både sovit i spjälsäng och åker vagn, och att jag hade mage att påstå att jag var "AP".
Känns som jag skrivit det här mer än en gång i denna tråd men jag hade aldrig hört talas om AP förrän dottern var runt 6 månader, då jag kom över begreppet på internet i jakt på forum för att kunna prata med likasinnande. För mig handlar AP inte ett dugg om vilken typ av sjal man bär i utan att man SER sitt barn och LYSSNAR på det. Vår dotter har sovit gott både i vagn och spjälsäng, somnat så fort så gott i vagnen, men när hon inte gjorde det och när hon började sova dåligt/oroligt i spjälsängen så började vi sova i samma säng igen (samsov när hon var nyfödd, sedan sov hon i spjälsängen som stod dikt an mot vår och ena sidan - där sov hon mellan 1 - 5 månader).
Kompisen som påstod att jag hycklade... ja, då kände jag bara att hon helt missuppfattat vad AP handlade om. Jag resonerar så här: du kan amma, bära och sova nära och samtidigt vara emotionellt otillgänglig för ditt barn, distanserad och respektlös.
Peap: Det du skriver är väl just att ta förhållningssättet till sig och sen anpassa det till sig själv och familjen. Det handlar ju som du säger inte om vilket sjal man bär i utan att man lyssnar på barnet. Fast jag kan säga att jag aldrig använder begreppet AP utanför det här forumet, jag vet inte ens om någon vet vad det betyder i min omgivning. Jag säger bara hur jag gör utan någon direkt bakgrund. Gillar inte epiteter eller vad det kallas, här är det bra så hittar man likasinnade (på många sätt iaf).
Nej och det fina med en AP-tråd här (även om man inte gör lika i allt) tycker jag är att man kan ställa frågor och få svar utifrån ett "tänk" som ligger nära mitt och som inte är helt uppåt väggarna.
Min svärfar tycker och tror på fullaste allvar att det är viktigt för bebisar att få skrika. Att de tränar lungorna då. Om han bär och Odin börjar gnälla och jag någon gång inte tar honom med en gång (jag är lite mesig och vill inte trampa någon på tårna) så att han börjar skrika, då kan svärfar säga saker i stil med; Ja det är bra, skrik på du, då kommer du bli en bra sångare sen när du blir stor.
Och han menar det också. Det är vad han praktiserat på sina barn, och vad som praktiserats på honom.
Kan säga att det känns sådär att gå till honom och fråga om saker som vad jag ska göra när liten vägrar kläder.
Här på bvc (helsestasjonen) fick jag ett häfte om 5mm när jag på 3-månaderskontrollen berättade att vi samsover och ammar fritt även på natten. Dom känns inte helt bra att fråga om råd heller alltid.
Det här är mitt första barn och då är det så otroligt många frågor som poppar upp och det är jätteskönt att kunna komma hit och få snabba svar från sympatiska människor som inte ser sina barn som A) en accessoar eller B) ett tillfälligt hinder för karriär, nattsömn, spontana restaurangbesök osv.
Tack 
Oj, jag vet inte varför det blev en tummen ner på mitt inlägg.
Jag är teknisk som en flodhäst ungefär.
Peap: Jag förstår dig, men kom ihåg att du fick mig att fundera över hemmafödsel vilket jag är glad över Jag ska ju till barnmorskan imorgon och då ska jag ventilera lite förlossningsfunderingar. Jag ska faktiskt ha med mig hemmafödsel som en möjlighet och inte bara förkasta det även om igångsättning, överburenhet och skepsis/oro till att vara utan smärtlindring står emot det. Måste man ha bestämt sig för att man kan klara sig utan smärtlindring om man väljer hemmafödsel? Jag bor som sagt inte ens 10min med bil från förlossningen att jag borde kunna hinna dit om jag "behöver".
Peap: Jag förstår dig, men kom ihåg att du fick mig att fundera över hemmafödsel vilket jag är glad över 
Jag ska ju till barnmorskan imorgon och då ska jag ventilera lite förlossningsfunderingar. Jag ska faktiskt ha med mig hemmafödsel som en möjlighet och inte bara förkasta det även om igångsättning, överburenhet och skepsis/oro till att vara utan smärtlindring står emot det. Måste man ha bestämt sig för att man kan klara sig utan smärtlindring om man väljer hemmafödsel? Jag bor som sagt inte ens 10min med bil från förlossningen att jag borde kunna hinna dit om jag "behöver".
Peap: Tja jag vet ju hur jag ska argumentera med min sjuksköterska Jag hänvisade till siffrorna att i holland föder 35% hemma och har lika högt hälsotal i förhållande till antal förlossningar. Han sa att det stämmer till viss del, nära inpå menade han på. Men han har insikt i att till slut är det jag som bestämmer eftersom det är min kropp samt han har varit med länge nog för att förstå min sjukhusrädsla. Sen vet han väl också att det inte är lönt att gå emot mig när jag tänker nåt för då kan jag bli än mer inställd på min sak Vi har inte diskuterat det så mycket utan jag nämnde det bara som ett alternativ när vi pratade om min rädsla inför förlossningen. Jag kände mer att jag vill ha det som alternativ även om jag kanske inte tror det hamnar där. Jag vill inte ha uteslutit något i förväg och min rädsla har varit att jag vill ha tillgång till möjlighet till akutsnitt om jag behöver vilket jag kom på att jag väl har med tanke på var jag bor.