Tänkte att jag drar igång en gammal hederlig favorit. Det är många olika trådar som tenderar att bli lite diffusa nu och då tycker jag att det är bättre att samlas här 
Då kan vi diskutera allt mellan himmel och jord, skriva av oss om sånt som är roligt/jobbigt etc.
På tal om det här med svärmor. Min svärmor är ju tvärtom, hon har träffat sonen två gånger sen juli för hon inte vill lägga sig i och störa. Min egen mamma däremot....jag är för tillfället väldigt ledsen på henne för hennes sätt. Hon lägger sig i allt kring sonen när hon är med. Hon byter kläder jag sätter på honom för de är för varma eller kalla eller nåt annat. Hon sätter fram extra mat eller tar bort om jag sätter fram när han ska äta. Allt jag gör ifrågasätts vilket har gjort att sist jag träffade henne höll jag bara tyst hela tiden tills jag skulle åka hem. Känner mig nästan lite kränkt vilket gör att jag nu inte vill ha henne här eller åka till dem. Det är liksom konstant underkännande, eller allt ska bara vara på hennes sätt. Sonen älskar ju henne vilket såklart är positivt och det viktigaste, men när vi bor en bit från varandra måste vi bo hos varandra när vi ska ses och det är så påfrestande.
Konchivagirl, tycker det låter samma med kiss i blöjan historian. Varför måste det tjafsas, byt blöjan och låt dig bestämma vad han ska dricka!
madeleineh: det låter väldigt jobbigt. Har du pratat med henne om det? Jag brukar bo hos min syster när jag åker hem, jag och mamma har en tendens att ryka ihop när vi bor några dagar under samma tak.
Min svärmor är väldigt försiktig, i och för sig, och vill inte störa eller tränga sig på. Men hon är... tja, vore det konflikthantering det handlade om skulle jag beskriva henne som "passivt aggressiv". Hon kan ifrågasätta utan att egentligen ha ifrågasatt någonting. Som när han var nyfödd, då påtalade hon att de familjer hon umgås med, de pallar upp babyskyddet med någon filt så att det inte lutar så mycket så att bebisen kan luta sig skönt tillbaka etc, när jag då var noggrann med att vårt babyskydd, som har en markering för när det står rätt, skulle ha rätt lutning. Vad som är trist, tycker jag dessutom, det är att hon ringer till min man och kritiserar istället för att ta upp det med mig med en gång. "Jaa, jag tyckte att Hugo for fram och tillbaka med huvudet så dant!".
Vi tog ju upp med henne att vi tycker att hon är väldigt oförsiktig och inte så lyhörd som vi skulle önska. Hon får tunnelseende när hon träffar honom, samtidigt som det ska vara lite av "keeping up appearances" vilket innebär att hon får totalt tokfnatt när det är utomstående i närheten och hon verkligen ska visa att hon är Farmor med stort F. Det är inte speciellt länge sedan hon lyfte vår då 10 kg tunga och mycket rörliga son på en hand över huvudet. Några dagar senare ringde hon och gjorde sig själv till martyr/skällde på oss för att vi var de mest försiktiga föräldrar hon någonsin hade träffat och hon skulle minsann aaaldrig våga röra honom mer. Ja, jag kan förstå om hon tycker att vi är fjantiga. Den familj hon är "extramormor" i, 5-minutersmetodade sin då halvårsgamla dotter för att hon inte kunde somna själv. Och så blev hon inringd för att skola in den yngsta flickan, då lite drygt ett år, på dagis - och har träffat henne vid några få tillfällen. Att vi i överhuvudtaget inte vill ha barnvakt ännu - hon började prata om övernattningar när Hugo var ett halvår - sticker nog i ögonen. Men jösses, nog får han ju slå sig!
Min egen mor tycker nog att vi är lite knepiga, men hon spelar i alla fall med och håller käften. Och det är skönt. Hon är heller inte så mycket för den generationens spädbarnsvård, så det blir inte så stor krock mellan de olika sätten att tänka.
Jag har en annan undran. Är det någon här som kör/har kört EC?
Ibland känner jag mig ensammast i hela världen om att vara som jag är och göra som jag gör, och jag blir så trött på det. Jag blir så trött på att vara en freakshow, att ständigt bli ifrågasatt, behöva förklara sig och försvara sig och att ALLTID få kommentarer. FAN.
Idag fick Odin pinka med publik på helsestasjonen. En kvinna var underbar och frågade av ett genuint intresse om toandet, sjalen och ungens kläder - då blir man glad. En annan sa stackarn när jag höll honom över toan. Jag trodde hon syftade på plåster på benet efter vaccin, men misstänker nu att det inte alls var det.
Ibland undrar jag varför inte folk bara kan hålla käft! Jag skadar ju inte mitt barn. Och varför stirra som om vi är ett jävla spektakel? Kan tillägga att vi bor i en medelstor stad i Norge och jag har aldrig sett någon bära sitt barn,varken i sjal eller sele. Helsesøstern hade aldrig sett en sjal och definitivt aldrig hørt om EC.
Gaah! Det var dagens frustration! Någon som har tips på hur man tacklar omgivningen? Eller vad man ska säga?
Jo, jag är ju så illa tvungen att skita i det. Vi kommer ju knappast börja ignorera att han ska bajsa bara för att inte uppfattas som udda. Men ibland blir man trött på att ALLTID få förklara allt. Det är ju ingen som säger VA, ska du byta blöja, vad konstig du är! Vad ska det vara bra för?
Det är väl så när man går utanför normen på något sätt. Jag själv säger inget om ingen frågar, utan låter folk anta att vi gör som "alla andra" såtillvida jag inte känner för att dela med mig av hur vi gör. Om jag skulle EC:a - vilket vi tyvärr inte har haft orken att göra, även om pottan står här hemma - skulle jag antagligen inte säga något annat än att "nu är det dags för oss att gå på toa". Förklaringarna och att ta striden har jag gjort med de som står oss nära och träffar sonen ofta. Det är kanske lite fegt, men vad folk inte vet (och egentligen inte har att göra med) har de inte ont av.
konichiwagirl: Det är inte lönt att försöka prata med henne. Hon har varit sån här alltid att hon ska styra och lägga sig i precis allt. Just nu kör jag metoden att bara hålla tyst själv och låta henne härja, inte bry mig. Hon tar hand om sonen på ett bra sätt, delar mitt tänk så hon får hållas. Jag är inte orolig för sonen när hon är där. Vi ska dock inte ha honom tillsammans. Nån dag kanske jag ska ta snacket men inte nu, det lönar inte till helt enkelt.
Alla dessa mammor och svärmödrar, ja jag säger då det...