Tänkte att jag drar igång en gammal hederlig favorit. Det är många olika trådar som tenderar att bli lite diffusa nu och då tycker jag att det är bättre att samlas här 
Då kan vi diskutera allt mellan himmel och jord, skriva av oss om sånt som är roligt/jobbigt etc.
msKitten - oj det var mycket på en gång.... Hoppas att ni går mot en lättare period nu och att ni får en lugn och mysig jul!
msKitten: Det låter som om du går igenom en kämpig tid men du verkar hantera det bra tycker jag. Det är ju lite chockartat att få barn, hela tillvaron man levt i vänds upp och ner, själv är man sliten efter förlossningen och det enorma hormonpådraget kan ju göra att allt känns ännu mer. Jag har bara ett barn men jag tyckte att det var ganska jobbigt i början till allt hade lugnat ner sig lite, samtidigt som det var fantastiskt och underbart kändes det ganska deppigt. Jag kan bara tänka mig att det måste vara ännu mer komplicerat när man får sitt andra barn och måste tänka på det stora barnets reaktion och plötsligt räcka till för två, och dessutom med sorgen över din pappa är det inte konstigt om det blir för mycket. Men jag tror att det kommer att bli bättre när ni alla vant er vid er nya situation och landat lite. Ibland får man kanske acceptera att det är jobbigt ett tag och lita på att det kommer att bli bättre. Kram till dig!
Tack för era ord. Inatt var det en hysterisk natt igen....suck. Jag vet inte vad vi ska göra. Nu är eftermiddagen också helt hysterisk, jag börjar bli galen.
Inatt vaknade storebror säkert 5 gånger och grät och pratade i sömnen och ville såklart tutta. Han fick amma för att han var så ledsen. Det resulterade i att jag hoppade som en yo-yo mellan storebror och lillebror hela natten. Jag fick jätteont i bröstvårtorna och sista storebrorsamningen på morgonkvisten började jag nästan gråta. Storebror accepterar inte pappa som tröst alls, han sparkar och slår honom när pappa visar närhet, det är bara mamma som gäller. Pappa visar sonen att han blir ledsen och sur när han gör så. Jag tror att det är ett misstag men pappa vet inte hur han ska hantera det, han tar det direkt personligt.
Hela dagen idag har storebror tjatat om tutte, varje gång lillebror ammat och mycket oftare än så. Det har verkligen varit helt hysteriskt, nu för en timme sen började jag nästan gråta, jag orkar inte. Jag vill inte amma honom sådär ofta, HELA JÄVLA TIDEN. Och när jag säger nej eller vill inte så ska han pussa tutten eller titta på den eller vad somhelst, vi snackar alltså om var 15-e minut hela dagen.Han följde mig t o m in på toaletten och drog i mina kläder och ville amma när jag satt på toaletten! Han suger så hårt att jag får ont. Han har blivit helt fixerad! Måste påpeka att vi varit så trötta efter nattens bravader att vi inte orkat ta oss ut, kanske har det påverkat storebror också, att han varit inne hela dagen....jag vet inte.
De första dagarna var storebror snäll mot lillebror, nu varvas pussarna med hårda nyp och ibland slag. Vi försöker involvera honom i skötseln av lillebror, och det funkar ok. Han hämtar blöja, tvättlapp osv. Men det märks att han känner en massa negativa känslor mot lillebror. Vilket är ok, men det är oerhört jobbigt att hela tiden behöva vakta på honom., han märker ju det och blir ännu jobbigare då.
Min man är ledsen för att storebror vägrar bli tröstad av honom. T ex så bad storebror om vatten och pappa går till köket och ger honom ett glas vatten varpå sonen slår pappa och sen kastar sig på golvet och skriker :MAMMA VATTEN!! Och sådär är det med allt. Det börjar göra både mig och pappa frustrerade. Pappa är väldigt involverad med sonen och har varit mer hemma med honom än jag varit, och ändå är han sådär mammig. Det liksom sårar honom...
Som det är nu hatar jag tandemamningen och jag ångrar av hela mitt hjärta att storebror fick börja amma igen. Men jag vågar inte göra nåt drastiskt jag är rädd för att storebror kommer känna sig ännu mer avvisad. Vad ska jag göra? Det här är ohållbart.
Mitt bästa tips när det är sådär är att försöka ta sig iväg ofta.......lite dum säsong nu bara, men ni kanske har bra inomhusaktiviteter någonstans. Vi var ute väldigt mycket....inte så att det skulle vara en massa andra barn (helst inte för vår del ), men det var bra att komma ut och göra storebrorsaker......lillebror däckade av i sjalen och så blev det nästan som om storebror och jag var ute själva......bara han och jag liksom. Beror ju på hur ni bor, här är det tacksamt med lite muséer och sådant........åka till mor- och farföräldrar om de finns nära, vänner etc. Kanske skulle det kunna plocka bort fokus från dina bröst.......
Och det där med att vakta.......ja, du, här var det punktmarkering som gällde under ett halvår (inte första halvåret, utan andra). Vi kunde inte lämna dem för en sekund......bokstavligen. Samma sak där.....UT! Kanske kan han och pappa försöka hitta på lite specialgrejer. Här har det sedan lillebror föddes blivit pappas och storebrors grej att åka till farmor och farfar (bor rätt nära). Numera brukar han vilja att jag och lillebror åker med också, men ett tag var det som en frizon......där farmor och farfar och pappa liksom bara pysslade med honom. Jag känner att jag behöver lite specialtid med vår äldsta nu, så vi ska försöka göra till tradition att vi tar ett barn i taget var för sig (jag och sambon vid olika tillfällen) och julmyser.....titta på alla juldekorationer, fika etc.
Vet att jag länkat till den här artikeln av Juul många gånger tidigare på FL, men den är bra tycker jag:
http://www.viforaldrar.se/artiklar/2007/02/01/jesper-juul-coachar/
Mitt bästa tips när det är sådär är att försöka ta sig iväg ofta.......lite dum säsong nu bara, men ni kanske har bra inomhusaktiviteter någonstans. Vi var ute väldigt mycket....inte så att det skulle vara en massa andra barn (helst inte för vår del 
), men det var bra att komma ut och göra storebrorsaker......lillebror däckade av i sjalen och så blev det nästan som om storebror och jag var ute själva......bara han och jag liksom. Beror ju på hur ni bor, här är det tacksamt med lite muséer och sådant........åka till mor- och farföräldrar om de finns nära, vänner etc. Kanske skulle det kunna plocka bort fokus från dina bröst.......
Och det där med att vakta.......ja, du, här var det punktmarkering som gällde under ett halvår (inte första halvåret, utan andra). Vi kunde inte lämna dem för en sekund......bokstavligen. Samma sak där.....UT! Kanske kan han och pappa försöka hitta på lite specialgrejer. Här har det sedan lillebror föddes blivit pappas och storebrors grej att åka till farmor och farfar (bor rätt nära). Numera brukar han vilja att jag och lillebror åker med också, men ett tag var det som en frizon......där farmor och farfar och pappa liksom bara pysslade med honom. Jag känner att jag behöver lite specialtid med vår äldsta nu, så vi ska försöka göra till tradition att vi tar ett barn i taget var för sig (jag och sambon vid olika tillfällen) och julmyser.....titta på alla juldekorationer, fika etc.
Vet att jag länkat till den här artikeln av Juul många gånger tidigare på FL, men den är bra tycker jag:
www.viforaldrar.se/artiklar/2007/02/01/jesper.../
Intressant artikel. Jag har ju tänkt att de är för små för att läras. Kändes som en bekräftelse på att jag tänkt rätt när andra tycker jag ska uppfostra honom.
Det känns som att jag tagit upp hela tråden....
Jag funderade också på det där med aktiviteter. Nu är det lite knepigt att vara ute länge, det är liksom -14 ute nu och den lille är inte ens en vecka. Känns sådär att göra utomhusaktiviteter. Sen tänkte jag på öppna förskolan som vi brukar gå till, nu har maken varit där med storebror de senaste gångerna men jag tänkte om jag går dit med båda och lillebror vill amma och storebror sätter igång med sitt tjat när han ser lillebror - jag skulle inte klara det. Jag kan inte amma storebror bland främmande människor, det tar emot oerhört, jag skulle känna mig som ett freak och skulle säkert uppfattas som det också. Ja, ni vet ju vad folk tycker om långtidsamning i allmänhet och tandemamning i synnerhet :(
Jag tänker att man får låta det gå ett par dagar till, har inte storebror lugnat sig lite så får jag väl komma på nåt nytt, t ex sluta amma honom.
Som det är nu blir jag helt stressas och ångestfylld när han sätter igång med sitt tjat. Jag får en massa negativa känslor av det som jag inte vill ha. Jag får lust att putta bort honom, att han bara ska sluta tjata. Sådär vill jag inte ha det :(
Frösö; det är en bra artikel, har läst den för länge sen.