Tänkte att jag drar igång en gammal hederlig favorit. Det är många olika trådar som tenderar att bli lite diffusa nu och då tycker jag att det är bättre att samlas här 
Då kan vi diskutera allt mellan himmel och jord, skriva av oss om sånt som är roligt/jobbigt etc.
Grattis till barnet också såklart!!!!
Grattis till tillökning!
Känner igen!
Efter att ha testat lite olika varianter av sovning när lillebror kom så valde vi tillslut en lite annorlunda variant: Pappa sover med lillebror i ett rum, och jag sover med storasyster i ett annat. När lillebror vill äta på nätterna så kommer han och väcker mig och så går jag upp och ammar.
Nackdel att vara tvungen att gå upp och amma och att jag saknar lillebror tokigt mycket på nätterna. Fördel att de små inte väcker varandra, storasyster (som alltid varit extremt mammig) får ostörd mammatid hela nätterna, samt att jag får sova mycket mer då lillebror sover tokigt bra bredvid pappa som inte luktar mat. Oftast så vill han nu ha mat en enda gång från 19-7 (från 8 veckors ålder typ). Som nyfödd var tredje timme. Sover han hos mig så vill han äta mer eller mindre hela tiden. Så för oss har det varit den minst dåliga lösningen.
Kanske värt att prova?
.
.
. Då är det inte så klurigt faktiskt, att amma bägge till sömns samtidigt, och det uppstår ingen konflikt att hantera utan bägge barnen får sitt behov av närhet tillfredsställt
Som jag tolkar era svar på mitt inlägg är att testa att gå ut lite innan nattningen för då funkar det kanske bättre. Jag har tänkt lite på det själv eftersom det går bra när jag inte är hemma av andra anledningar. Min gravida kropp kan dessutom behöva en kvällspromenad Men att fortsätta låta pappa natta så det inte blir en då och då företeelse utan mer vardag. MsKitten: Det låter ju inte som en toppennatt direkt. Hur funkar det om ni delar på er under natten? Typ att pappa och storebror sover ihop och mamma och lillebror? Eller storebror går upp och letar efter dig om han vaknar och du inte är där? Fast det kanske är helt fel håll att gå, kanske bättre som andra sagt här att mer gå med storebror. Jag tänker att en viktig tanke är att minnas att storebror må vara större än lillebror men han är fortfarande väldigt liten. Syskon är en stor kris, kränkning läste jag nånstans, för stora barnet. Det är ju oundvikligt att det inte blir helt smärtfritt men kanske bara att minnas det kan underlätta för en själv. Det låter ju väldigt bra att pappa tar lillebror ibland också så storebror bara får mamma. En annan tanke är att få barn är en stor omställning och det tar ett tag att vänja sig. Så kände jag och så tror jag tvåan blir också. Med tvåan är det inte bara två vuxnas liv som ställs om utan också en 2-årings. De har dessutom inte heller samma förmåga att tänka och reflektera och sätta sig själv i andra hand som vi vuxna har. Då är det ju inte konstigt att det blir jobbigt, för mig kan det ibland hjälpa att veta att saker och ting kommer att ordna upp sig, det kommer inte att vara så här för alltid och att ibland får tiden bara göra sitt. Lycka till med allt, det kommer ju att bli bra
Då är det inte så klurigt faktiskt, att amma bägge till sömns samtidigt, och det uppstår ingen konflikt att hantera utan bägge barnen får sitt behov av närhet tillfredsställt . Jag såg liksom bara framför mig två barn som vrålar samtidigt .