MsKitten,
Beklagar verkligen er situation. Jag har inget förslag på bra lösning på er situation, men tänkte bara tipsa om att ringa till BUP. Vi fick också en situation med storasyster när lillebror kom i somras, (eller så råkade det bara sammanfalla för vår del) i vilket fall så tog vi kontakt med BUP för att få lite telefonrådgivning. Vi föräldrar har också träffat psykolog där ett par gånger för att få lite tips och råd, och inte minst prata av sig lite om situationen. Det kanske skulle kunna vara en idé? Även om vi får en del förslag från dem som inte direkt är AP (guldstjärnor mm), så har de ändå mycket kunskap som är nyttig att få ta del av, och i ett tillräckligt desperat läge så kanske till och med guldstjärnor har en poäng. Bara för att bryta destruktiva mönster. Och man måste ju inte träffas. Man kan ju bara ringa och prata lite med dem och se om det ger något?
Vill också än en gång tipsa om vårt sätt att lösa sovningen - jag (mamma) sover med stora och pappa med lilla. Alla får sitt behov av närhet tillfredställt, och sedan vi började med att stora för exklusiv mammatid hela nätterna så känns det som om hon tankar så mycket närhet då att hon kan släppa mig mer på dagarna. Det funkar kanonbra för oss - även om jag såklart önskar vi kunde sova allihop tillsammans, men det går tyvärr inte i vårt fall. Det slutar bara ungefär som för er, med en skrikande storasyster som vill krama lillen så mycket att hon ligger ovanpå honom... Och då blev det här den minst dåliga lösningen för oss.
Till sist: För oss var det ganska precis tre månader av kaos i olika hög utsträckning. Sedan har faktiskt allting satt sig hyffsat, och det blev en ganska harmonisk familj tillslut. Så hav tröst - det pågår inte hur länge som helst :)