Tänkte att jag drar igång en gammal hederlig favorit. Det är många olika trådar som tenderar att bli lite diffusa nu och då tycker jag att det är bättre att samlas här 
Då kan vi diskutera allt mellan himmel och jord, skriva av oss om sånt som är roligt/jobbigt etc.
Tack! Det är så svårt att veta.
Jag skrev
Vi tenner lys og tenker på dere, og husker smilet og de gode kinnene.
Varm klem til dere alle fra Lotta, Anders og Odin
Vår lilla plutta är magsjuk 
. Det började vid 5 i morse och hon har spytt och bajsat flera gånger. Hon har inte fått någon mat nu utan jag bara ammar henne men hon ammar väldigt lite. Usch vad oroad man blir....
Jag brukar tänka att när vi är osäkra på om vi ska säga något eller inte handlar det om vår osäkerhet och vår känsla av att vi kanske väcker något sovande. Men om man tänker efter kan ju inte sorgen efter ett barn, att vara svårt sjuk, självmordstankar och annat vi är rädda för vara sovande för den personen. Hur skulle det kunna?
Om någon inte vill att prata om något brukar personen säga det och det respekterar man såklart men jag tycker alltid det är värre att ignorera. Har man en facebooksida tycker jag man bjudit in till nån form av öppenhet. Jag tänker att du gjorde helt rätt Lottilina, det värmer alltid att man finns i någon annans tankar och hjärta när man har det svårt.
men, det är en bra bok.
Igår var en kurator här hos oss och hälsade på. Vi fick några tips på hur vi skulle hantera vår kaotiska tillvaro. Många kloka ord. Det var jätteskönt att får prata av sig, både för mig och för maken. Jag måste lära mig säga nej - och hålla på det. Vi pratade lite om Jesper Juuls bok Att säga nej med gott samvete som jag läst flera gånger - men ändå haft problem med att säga nej till stora sonen. Jag är inte heller konsekvent, det pratade vi också om. Vi pratade om våra egna barndomar, maken och jag. Och hur det påverkar vår föräldraroll. Det var SÅ skönt att få ventilera alla tankar som man har.
Vi pratade om vad det är som gör storebror så arg och frustrerad och hur vi ska kunna hjälpa honom på bästa sätt. Amningen pratade vi knappt om, men jag har börjat säga nej till storebror och inte gett efter hans utbrott och det har faktiskt funkat bra. Jag tröstar honom, bekräftar hans känslor, men han måste acceptera att jag inte alltid vill amma honom, att vi ammar på kvällen när han ska sova. Och det funkar bra. Idag har han inte frågat om tutte en enda gång :)
Det börjar så sakteliga bli lite bättre. Han är fortfarande på lilebror, ska pilla på honom, nypa honom, dra i honom, pussa honom...vi måste ofta bända bort hans fingrar från lillebror, lyfta bort lillebror - för att prata hjälper inte. Men jag antar att det också kommer lägga sig så småningom. Det är inte lätt att helt plötsligt komma i andra hand, även om vi hela tiden bekräftar honom och ger honom mycket egentid med oss föräldrar.