Tänkte att jag drar igång en gammal hederlig favorit. Det är många olika trådar som tenderar att bli lite diffusa nu och då tycker jag att det är bättre att samlas här 
Då kan vi diskutera allt mellan himmel och jord, skriva av oss om sånt som är roligt/jobbigt etc.
Det känns som om jag fick en liten förbannelse av att svara på inlägget för igår blev sonen skogstokig vid nattningen. Han har varit grinig hela helgen, sömnen har varit störd av hosta så allt som inte gått hans väg har blivit katastrof. Så igår ville han verkligen inte sova, trots att han var trött på gränsen (eller kanske över gränsen) till övertrött. Så jag lade mig bredvid honom och höll om honom, han skrek och sparkade och sprattlade... Jag höll absolut inte hårt, bara så han inte kom upp ur sängen. Efter max 5 minuter (det kändes dock som väldigt länge) gav han upp. Snyftade lite och sa "snälla mamma jag vill ju inte sova". Ååååå mitt hjärta höll på att gå itu av de orden och de uppgivna snyftningarna. Men sen lade han sig till rätt, tog tag i min örsnibb (som han alltid gör när han gosar) och sov inom bara någon minut.
Fasen vad jag känner mig hemsk! Man vill ju inte knäcka barnet och det var precis vad jag gjort. Samtidigt blir jag rådvill av den här situationen. Jag är helt inne på att bemöta mitt barn med respekt, inte göra något mot det som jag inte skulle göra mot en vuxen etc etc men ett barn gör ju att man exponeras för situationer som man aldrig skulle utsättas för av en vuxen. Som förälder ansvarar jag ju för att han ska sova, äta etc så han mår bra, utvecklas och orkar med. Jag behöver aldrig se till att en vuxen kommer isäng eller borstar tänderna eller äter... (Även om jag säger åt min man att gå och lägga sig ibland om han sitter uppe och spelar spel långt in på natten...) Så det finns inga vuxensituationer att hämta hjälp ur. Jag pratade om det med min man igår också och han tyckte inte heller att det kändes bra att hålla fast sonen men så inga alternativ. Så vad gör man?
Jag har också läst flera Juul-böcker och satt och bläddrade lite i dem i morse men hur mycket jag än tycker att hans resonemang är rätt saknas det handfasta tips i böckerna. Det finns exempel på vad man inte ska göra och det står hur man kan tänka men inte hur man översätter det i handling när man har en 2,5 åring som skriker som en stucken gris över att behöva gå och sova. Att låta honom vara uppe tycker jag inte är ett alternativ när han varit trött hela helgen och uppenbarligen behöver sin sömn.
Vi har förövrigt begränsat sömnen till 45 minuter på förskolan. Det funkar bra för oss, normala kvällar somnar han inom en halvtimme, oftast bara 15-20 minuter. Han kan, som sagt, inte somna själv längre sedan lillebror kom men nattning under 30 minuter känns helt ok.
Det stämmer tycker jag, mycket vad som är fel att göra vilket inte hjälper mig heller. Man måste kunna hålla en viss distans till såna böcker vilket jag kan tycka är svårt ibland. Exakt som du resonerar Miang har jag tänkt. Man ska lyssna på sitt barn, behandla dem med respekt och lite som en vuxen. Men de är inte vuxna, de saknar mängder av kompetens för att kunna behandlas som en vuxen, det blir ju fel. Så ibland får man köra över dem, det har vi ju pratat om här tidigare att vissa saker inte kan vara förhandlingsbara.
Jag kommer att köra vidare på samma sätt med nattningarna tror jag. Ge honom en halvtimme och märker jag att han inte kan komma till ro själv, det brukar visa sig då, så får han hållas helt enkelt.
Att hålla fast tycker jag låter lite tveksamt. På vilket sätt håller ni fast honom? Att han är "fri" i sängen men hindrad från att krypa ur sängen är såklart rimligt och säkert nödvändigt men är han fasthållen och immobiliserad så tycker inte jag att det är en respektfull hantering av en människa. Har väl kanske inte något konkret alternativt tips att komma med tyvärr men jag tycker nog att ni skall försöka hitta en annan rutin vid insomnandet isåfall.
Wonderwoman: Vi ligger bredvid honom nära och håller honom tätt intill. Typ med en arm runt honom. Menar du mer att det vore bättre att han får röra sig fritt i sängen och man själv sitter upp och följer med så när han börjar klättra ur sängen fångar man in honom? Mitt dilemma är ju just om det är rätt eller fel, jag tycker det är svårt att veta helt enkelt.
Nu såg jag ditt andra inlägg. Jag tänker som du gör, vi ligger stilla så det inte blir särskilt kul i längden. Men ibland är han så uppspelt att han liksom inte lugnar sig. Klättrar upp i fönstret, ner i sängen, klättrar över mig. De allra flesta nätter lugnar han sig efter en halvtimme och somnar efter ytterligare en kvart då bökandet tar sig en lugnare karaktär. Men ibland blir det aldrig lugnare utan snarare tvärtom. Jag tänker också att vi visst har tid att ge honom och det är svårt att somna ibland.
Jag förstår verkligen ditt dilemma! Kanske behöver han faktiskt att ni håller honom så för att kunna komma till ro och somna, vad vet jag? Vart sover han? Ligger han annars så att det kanske är möjligt för er att begränsa hans utrymme ännu mer än "bara" sängen"? Som du beskriver så låter det ju onekligen som att det är för stort utrymme för honom att hantera/kunna slappna av på.
För mig skulle det inte kännas ok att hålla fast. Dels så vill jag inte det för egen del och jag vill verkligen inte att min dotter ska få signaler om att det är ok att hålla fast andra. Sen ser jag en risk att man, genom att acceptera fasthållandet, missar att se andra saker som kan påverka barnets beteende vid läggningen. Kanske är det något viktigt man missar... Men att komma med konkreta tips tycker jag är svårt. Som alltid lättare att säga hur man inte ska göra än idéer så vad man ska göra 
Men kolla hur en dag då läggningen funkar bra respektive dåligt ser ut så kanske det går att se något mönster som ni kan dra nytta av. Det är nog mitt bästa tips
Jag undrar vad Madeleinh menar med "hålla fast"?
Vi märkte av skillnad då dottern inte längre somnade pang-boom av sista amningen på kvällen. Minns inte exkat när i tid det var (~ 9 mån) men jag vet att det finns flera som vittnat om det - det är mycket annat som pockar på uppmärksamhet och färdigheter som måste testas, t ex att krypa runt i sängen
Vår dottern kommer inte till so ensam, dvs vi lägger henne inte i sängen och går därifrån, utan hon och jag ligger och hon somnar oftast efter en stund med lite amning av och till, pillar lite och kanske sätter sig upp emellanåt.
Kvällarna kan se väldigt olika ut, ibland märker jag ju att hon blir vad man skulle kunna kalla övertrött - hon är trött men kan stoja på och ge inviter till att leka - då kan jag ta upp henne i famnen och krama henne och amma och då kan hon somna väldigt snabbt.
Jag tror inte att Madeleinh menar hålla fast som i en fast kram. Eller?