AP-snack & babbeltråd

Vad gör hon om ni erbjuder henne napp? Jag tänkte; om ni tolkar annorlunda än vad personalen gör (suga respektive leka med nappen då alltså)? Eller har ni själva observerat beteendet? Min son tar ofta andras nappar men han leker mest med dem, men nog tror jag att en och annan tolkar det som att han vill ha en egen napp. Det känns ju helt bakvänt att börja med napp vid 1,5 års ålder, jag vet inte om jag skulle vilja göra det.

Känner igen det du beskriver, det var samma sak för min stora tös en period. Hon har aldrig använt napp men helt plötsligt (när hon var strax över 2 ungefär) blev hon väldigt intresserad av de andra barnens nappar och ville suga på dem och hon kunde skrika efter napp när hon var ledsen, som tröst. Det handlar INTE om något sugbehov, jag kan garantera dig att er förskolepersonal har helt fel på denna punkt.
Det handlar om att ditt barn ser de andra barnens nappanvändande och vill göra likadant.
Småbarn utan napp är i minoritet så när "alla andra" runtomkring hämtar fram nappar som de "måste" ha för att kunna sova, som tröst etc så blir ju såklart våra barn intresserade och vill göra likadant. De ser ju att nappen betyder något särskilt för flera av kompisarna!
För vår del varade detta nappintresse en kort period och jag är väldigt glad över att vi inte började köpa nappar till henne. Men det var väldigt svårt kunde jag ibland tycka när jag skulle förklara varför hon inte skulle ha det. Jag kunde ju inte gärna säga till henne att nappar är för bebisar då hon hade dagiskompisar äldre än hon själv som hade napp..

Skrutt har er dotter nån snutte? För om det är så att hon snuttar på den när hon är trött kanske hon kan ha ett gosedjur eller annat istället om man inte känner sig bekväm med napp. Jag hade nog också funderat lite över det...

Tack Wonder woman för att du bekräftar min magkänsla! Känns skönt att höra. Någon snutte har hon inte men vi funderar på ta ett av hennes mjukdjur och ha med det i massa situationer så kanske det får ett värde för henne.

Eller så löser det sig ändå Skrutt. Jag tycker förskolepersonal verkar lägga stor vikt vid snuttar och nappar, säkert för det är till tröst och trygghet för många barn. Har man sen ett barn som inte har såna grejer blir det lite konstigt och man känner press att införa det. Vi testade när han skulle sova på dagis men det blev inget viktigt gosedjur för honom alls.  Jag tycker det här med att härma har stora inslag i den här åldern, hemma hos oss iaf. Igår sprang även sonen kring med en napp i munnen, en mini för nyfödda och upp och ner

Ja, jag känner verkligen att det är en hets kring detta med nappar och snutte. Ofta faktiskt inte för barnens skull utan för att det är norm och de flesta har det... Dottern har ju aldrig visat något behov av att suga på något när jag är borta (hon får ju amma när hon är med mig) och hon är med pappa, så nu när jag har tänkt efter så avfärdar jag att hon skulle ha något sugbehov på dagis. Hon vill helt enkelt göra som de andra barnen gör eftersom det verkar vara ett viktigt inslag i deras liv. Hon härmar ju allt vi gör hemma också, det ligger ju liksom i barns utveckling.

Problemet på dagis är ju att de måste passa henne hela tiden så att hon inte tar de andra barnens nappar. Igår hann de ju inte och då blev hon biten. Men samtidigt måste man ju passa barn för allt möjligt annat så...

Jag måste bara uppdatera er på fasthållandet och läggningen. Igår blev jag less på alltihopa med alla utbrott, graviditetströtthet och allmän utmattning. Vid 19 drog jag till badet för att träna och var noga med att inte komma hem förrän 21 så han skulle somnat. Kände verkligen att jag behövde komma ifrån, de här utbrotten tär när man inte orkar med sig själv ens märker jag

Hursom, nattningen hade gått super, inte ett knäpp. Men sambon hade lite dåligt samvete...han hade lagt sig i sängen, satt på svt-play i sin iphone (eller dylikt) varpå sonen tyst hade krupit tätt intill, lagt huvudet på bröstet och tittat på tv tills han somnade. Tja...jag vet inte, jag föredrar en tyst och lugn insomning framför 45min kamp och avsluta med hålla fast. Men det är klart, tv klingar väl inte så bra för en 22-månaders.

Vet du Madeleineh när min lillebror var mindre 2-3 år (?) så var det lääänge en kamp med nattandet. Mamma kunde inte sova med honom för han var en sån som sprang maraton och klättrade berg när han sov. Pappa sov gärna med honom, men pappa dög inte, och egen säng dög inte. Hur dom än gjorde var det alltid minst en som inte fick sova. Och själva läggandet tog längre och längre tid. Jag var ju en del äldre och jag minns frustrationen och hur vi krånglade runt och bytte hit och dit. Sen satte mamma och pappa in en liten tv på sitt sovrum och varje söndag gick pappa och bror in och såg på parlamentet och varje gång somnade han som en stock där hos pappa och mamma fick lägga sig i egen säng, alternativt lyfta över brormin lite senare. Det tog bara några gånger så hade pappa och bror fått en egen liten "grej", dom mot tanterna i huset liksom. Snart kunde han somna av att pappa låg bredvid och läste en saga, så tyst för sig själv och efter ett tag bara av att pappa stoppade om och nattade.

Självklart är inte tv-titt det mest konventionella, men om det sparar er för 45 minuters "bråk" kanske det kan ta er ur den här cirkeln och det är ju det ni behöver. Det behöver ju inte vara en permanent lösning.

jag tycker att TV klingar suveränt för en 22-månaders om det nu innebär att er son somnar med en skön känsla i kroppen och ljudet av pappas hjärtslag mot kinden.
Som lottilina skriver, det behöver ju inte innebära att ert barn ALLTID behöver ha TV'n på för att kunna somna, rutiner ändras ju som vi alla vet Men oavsett vad, en tv-stund tillsammans med en förälder behöver inte vara något dåligt så släpp det och njut (och gå och träna fler kvällar så får pappa och barn lösa nattningen som de själva vill, det går ju bevisligen alldeles utmärkt

Låter väl som ett utmärkt sätt! Kanske inte det mest accepterade hos vissa men uppenbarligen somnar din son lugnt och stilla, så varför inte? Kör på ni och gå passa på att gå ut och rå om dig själv lite innan det är dags för den lilla i magen att titta ut. När är det dags förresten?