Tänkte att jag drar igång en gammal hederlig favorit. Det är många olika trådar som tenderar att bli lite diffusa nu och då tycker jag att det är bättre att samlas här 
Då kan vi diskutera allt mellan himmel och jord, skriva av oss om sånt som är roligt/jobbigt etc.
Tack för er uppmuntran. Faktum är att det varit lugna tre dagar i familjen nu. Jag har varit med sonen i tre dagar och det var kanske vad som behövdes efter farmor, mormor, farfar och allt vad det var i början av veckan. Han har sovit och somnat in fint på kvällarna. Känns väldigt bra. Ligger i soffan och inne i sovrummet hörs glada toner samt tv i bakgrunden 
Försöker komma iväg lite själv, snart blir jag ju bunden i ett år. Fast jag ser framemot att ha en liten hos mig igen så kan jag ju ändå försöka se nån bio och lite sånt som inte är så lätt sen. 10mars är det beräknat så efter jul börjar det väl kännas mer som nedräkning.
Hej!
Försvann härifrån för ett tag sedan. Vill bara hoppa in här mellan att sovprat och tacka för alla intressanta diskussioner som varit (är) här!
Det blev lite för offentligt för mig.
Tack och hej!
Jag vill bara önska alla en fin helg
God Jul!
- från ett snökaos där vi njuter inomhus med tänd brasa och god choklad - och dottern har börjat gå! :)
God Jul allihop! Hoppas att ni får en trevlig julhelg!
God fortsättning till er alla :)
Jag måste bara berätta att vår vardag har blivit superbra :) Jag har fått ner amningstillfällena med storebror till bara på kvällen vid läggdags och han accepterar det helt och fullt. Han frågar inte om att amma på dagarna längre och han har slutat vakna på nätterna, det är underbart. Nu har jag bara en liten kille att ta hand om på nätterna, som inte ens ammar så ofta då, han verkar få i sig det mesta av vad han behöver på dagen.
Det enda som inte har blivit så mycket bättre är att storebror är på den lila HELA TIDEN. Det är sällan som jag får amma ifred. Och då har vi provat allt, läsa böcker, bygga lego, leka, prata, leka med lera...samtidigt som jag ammar. TV hjälper ibland, men inte så ofta. Han ska klättra på mig, banka mig på ryggen samtidigt, peta på lillebror, krama honom (lite för hårt) dra i lillebrors fötter och t o m slå honom. Jag tycker också att min man och jag inte alltid är så bra på att hantera storebrors vilja att krama, pussa och peta på lillebror. Min man är alldeles för känslig eller överbeskyddande mot den lilla och har lite för lite förståelse och tålamod med storebror. De hamnar mycket oftare i konflikt angående detta än jag och storebror. Jag tror inte att lillebror är så känslig att han inte står ut med lite pillande och kramande från storebror och jag har förståelse för att han är hårdhänt, han har ju inte utvecklat sin motorik ännu! Jag tycker att gränsen går där lillebror tydligt visar att han ogillar vad storebror sysslar med och naturligtvis när storebror är på väg att slå honom, men det händer inte så ofta. Men min man har en mycket lägre ribba. Men det händer ofta att jag måste ryta till, höja rösten eller t o m bära bort storebror för att få slut på hans petande, klappande, dra i benen, peta i ögonen, dra i lillebrors tår så han börjar gråta osv.
Hur hanterar ni sådana här situationer? Jag blir arg när jag sagt till tusen gånger och jag ser att det gör storebror arg och sen är alla frustrerade! Jag blir galen vissa dagar!
, och sedan får man nog liksom lära sig att acceptera läget. Min 3-åring och 20-månaders hänger ju ihop dagarna i ända och det är ett ständigt petande och pillande. De måste bara hålla fast den andres fot liiite, sätta sig liiite ivägen, kramas och pussas bara liiite för länge, tala om för den andre att den inte får vad den nu vill ha/göra så att han blir arg etc . Självklart måste man skydda dem från att bli skadade, men annars så är det ju ett konstant samtalande om hur man umgås, att när någon säger nej, stopp eller skriker så slutar man direkt etc. De älskar varandra verkligen gränslöst men de undersöker ju varandra och varandras gränser heeeela tiden. Lite påfrestande, men något man nog får acceptera som förälder till mer än en liten . Och ja, man blir galen lite då och då . Jag försöker ofta bryta aktivitet och liksom göra något helt annat så att alla, inklusive mig själv, kommer på andra tankar.
Jag märker själv att mitt tålamod är begränsat nu när jag kommer längre som gravid. Är i v31 nu och jag börjar tycka det är tungt med pluskilona. Dessutom är mammigheten bortom alla gränser det tidigare varit, det är bara jag som duger. Detta ihop med allt annat gör att jag inte kan förvänta mig så mycket av mig själv och ibland tappar jag tålamodet, skriker till och lämnar rummet för att ta ett djupt andetag. Inte jättebra men det får vara nu.
Det här blir ett deppigt inlägg... Jag känner mig så enormt otillräcklig idag. Stora pojken som är 2,5 och nybliven storebror med alla känslostormar det innebär har varit riktigt hängig idag. Gråter för minsta lilla och vill bli buren och kramad. Santidigt har lillebror haft lite magont och fått mycket tid i sjalen och jag kan inte bära båda samtidigt. Jag har försökt krypa upp i soffan med dem men det är liksom inte nära nog för storebror och han knuffar och klämmer på lillen.
Den här dagen har varit kulmen på en värdelös julledighet. Jag har varit sjuk och inte orkat aktivera tvååringen som han behöver och jag och pappan har det inte bra just nu. Igår kväll grälade vi och jag är givetvis orolig över hur mycket tvååringen hörde och om det är därför han varit så extremt känslig idag. "Balans i familjen" känns väldigt avlägset och hur hemskt det än är så längtar jag till i morgon då tvååringen går tillbaka till förskolan och maken till jobbet. Men jag mår inte direkt bättre av att tänka så...
Det finns inget som gör mig så lycklig som mina två pojkar men samtidigt gör det så jäkla ont att vara mamma ibland.
. Kanske du och barnens pappa ska satsa på samtalshjälp om ni har det jobbigt just nu. Det är ju inte något som bara kan tas till när det så att säga nästan helt har havererat....snarare tvärt om. Bättre när det börjar bli jobbigt så att man kan reda ut saker i tidigt stadie. Alltid lättare med en tredje part som kan det här med samtal och som har ett annat perspektiv.