Tänkte att jag drar igång en gammal hederlig favorit. Det är många olika trådar som tenderar att bli lite diffusa nu och då tycker jag att det är bättre att samlas här 
Då kan vi diskutera allt mellan himmel och jord, skriva av oss om sånt som är roligt/jobbigt etc.
...eller han liksom är typen som tassar runt och undersöker saker i detalj i tysthet kanske snarare. . Sitta i ring och sjunga är inte hans grej och han har inte alls greppat det här med att man måste sitta stilla tillsammans etc. Han är ju ovan vid förskole"rutiner". Han är van vid att själv kunna styra över det han gör. Vill han inte sjunga så går han och gör något annat exempelvis 
. Hon som skolar in honom fick i alla fall med honom in mot slutet då det skulle ätas frukt och han stoppade i sig en hel del äpple . Han är "bättre" på att umgås med vuxna än med barn skulle jag säga också....och van vid att greja och pyssla själv. . Jag tycker att det känns jobbigt att veta att han troligtvis kommer att bli ledsen.....kanske inte i morgon då jag går en kort stund men senare. Man känner sig ju som en stor skurk. Får gå runt hörnet och gråta en skvätt antar jag .
...eller han liksom är typen som tassar runt och undersöker saker i detalj i tysthet kanske snarare. . Sitta i ring och sjunga är inte hans grej och han har inte alls greppat det här med att man måste sitta stilla tillsammans etc. Han är ju ovan vid förskole"rutiner". Han är van vid att själv kunna styra över det han gör. Vill han inte sjunga så går han och gör något annat exempelvis . Hon som skolar in honom fick i alla fall med honom in mot slutet då det skulle ätas frukt och han stoppade i sig en hel del äpple . Han är "bättre" på att umgås med vuxna än med barn skulle jag säga också....och van vid att greja och pyssla själv. . Jag tycker att det känns jobbigt att veta att han troligtvis kommer att bli ledsen.....kanske inte i morgon då jag går en kort stund men senare. Man känner sig ju som en stor skurk. Får gå runt hörnet och gråta en skvätt antar jag .
. Det beror så klart på att han inte känner någon ännu och de inte känner honom heller.
Jätteroligt att höra hur det går för er Frösöblomster! Fortsätt gärna med uppdateringar
Nä, jag tror inte heller att det är dåligt för barn att vara hemma. Jag menar barn som är hemma kanske går miste om något som barnen på förskola får men barnen på förskola går ju också miste om en massa saker när de inte är hemma...
Jag är en person som utan några som helst problem egentligen skulle kunna fylla dagarna hemma utan några som helst problem men nu satsar jag istället på att jobba lite och vara hemma ganska mycket och det funkar bra. Väldigt skönt att kunna göra så!
Jag måste bara få dela med mig av min fascination över att man kan föda så himla olika barn. Min förstfödde är ett överlevnadsbarn, ville alltid bli buren, hatade vagnen, hatade skötbordet, hatade babyskyddet, spenderade nästan hela sitt första är i bärsjalen och bars på dagarna långt efter det också.
Sonen som jag födde för en månad sen bokstavligen älskar att ligga på skötbordet och titta på mobilen ovanför, le mot den, prata med den, haha. Jag kan lägga ner honom vaken i vagnen, köra den och han somnar. Det är faktiskt helt otroligt. Han har inget emot att sitta i babyskyddet i bilen, vaken och sen somna när bilen kört ett tag. Min förstfödda skrek ALLTID i babyskyddet och de första månaderna åkte vi bil bara då vi var tvungna, annars lät vi den stå.
När jag var gravid med lillebror hade jag räknat med att han skulle vara som storebror, det var så jag tänkte att alla barn var liksom. Jag tänkte inte ens att barn kunde vara på ett annat sätt. Och så kommer en kolugn kille ut som är rätt nöjd med livet - även om han får sitta babyskyddet eller ligga på skötbordet. Han tycker naturligtvis om att bli buren i sjalen - men han skriker sig inte röd om han inte får det.
Han är inte så intresserad av att amma länge heller, han äter - blir mätt och slutar. Storebror kunde ligga i famnen och amma i timmar och han var alltid tvungen att ammas till sömns. Lillebror kan amma - sluta när han blir mätt och sen bara ligga bredvid mig och somna! Jag är mer eller mindre i chocktillstånd att det kan vara SÅ lätt.
Lite uppdatering då. Blev lite mammig när vi klev innanför dörren och ville hålla handen när vi gick in. När vi kom in så var det "mamma" och så klättrade han upp i famnen och höll mig om halsen. "Vad är detta, hjälp" tänkte jag i mitt stilla sinne, men så hoppade han ner och började leka med sin inskolningsfröken. Efter en kvart skulle jag säga hej då och gå ut en sväng, vilket jag gjorde. Han var helt obekymrad och vinkada lite förstulet. Jag var borta en timme. Allt gick jättefint. Jag hade inte varit minsta saknad. Han hade målat, lekt, tagit fin kontakt tyckte hon och hade dessutom, hör och häpna, suttit med vid samlingen. I slutet hade de sjungit björnen sover som barnen avslutar med ett vrål. Då hade han blivit lite rädd/tyckt det blivit lite mycket och smugit iväg till rummet bredvid och lekte lite . Glad och nöjd kille när jag kom . Känns bra det här. Visst kommer det säkert reaktion, men det känns bra hittills i alla fall. I morgon ska han vara med och äta....ja, herregud. Mat är liksom ett kapitel för sig när det gäller honom men vi får ta det för vad det är .
och smugit iväg till rummet bredvid och lekte lite . Glad och nöjd kille när jag kom . Känns bra det här. Visst kommer det säkert reaktion, men det känns bra hittills i alla fall. I morgon ska han vara med och äta....ja, herregud. Mat är liksom ett kapitel för sig när det gäller honom men vi får ta det för vad det är .
. Av det jag sett hittills känns det som om personalen har en rätt sund inställning till saker och ting. Knappast superpedagogisk verksamhet, men det känns inte som det viktigaste. Jag vill att han ska trivas, vara trygg och har roligt tillsammans med andra barn .
. Av det jag sett hittills känns det som om personalen har en rätt sund inställning till saker och ting. Knappast superpedagogisk verksamhet, men det känns inte som det viktigaste. Jag vill att han ska trivas, vara trygg och har roligt tillsammans med andra barn .
Jag tycker inte heller det här pedagogiska är det mest viktiga i förskolevärlden. Mina kompisar som är fsk-lärare blir så förskräckta när jag säger att för tillfället är det fyra barnskötare och en utbildad i personalen. Samt att de ofta har en vikarie inne som är en 19-åring som går på timmar, antar att hon inte har någon utbildning heller. Nu ska det tillsättas en lärare vilket jag tycker är bra men inte livsnödvändigt.
Idag var sonens första dag på förskolan efter julledigheten. Vid 11 ringde förskräckta och undrade var han var. Jag ringde sambon som meddelade att de haft sovmorgon och en jättemysig morgon hemma i lugn och ro Själv sov jag ensam i natt. Det rev och slet inom mig när jag skulle somna, ville bara springa in och lägga mig hos killarna men efter att ha tänkt lite mer konstruktivt stannade jag kvar. Mitt tålamod tog slut flera gånger igår och jag tänkte att jag är en bättre mamma och sambo om jag får sova utan att någon pillar på mig i timmar. Tror det var rätt beslut för idag känner jag mig piggare.
Jag känner också igen mig i funderingar kring livet i stort. Man vill ju inte att barnet ska fara illa nånstans. Samtidigt blir det väl steg för steg. Först var det för mig att lämna över ansvaret till pappa, sen kom dagis. Båda dessa sakerna har gått väldigt bra.