Tänkte att jag drar igång en gammal hederlig favorit. Det är många olika trådar som tenderar att bli lite diffusa nu och då tycker jag att det är bättre att samlas här 
Då kan vi diskutera allt mellan himmel och jord, skriva av oss om sånt som är roligt/jobbigt etc.
åh jag glömde, msKitten, vad roligt att läsa om era olika barn. Jag skojar ibland och säger att den i magen kommer att vara jättelugn fast jag egentligen tror det kommer att bli som med första. Han var också "krävande" på det sättet du beskriver och jag förutsätter liksom att mitt nästa kommer att vara likadant. Fnissar också lite inför tanken att han ligger och skrattar åt mobilen på skötbordet, det hade aldrig hänt med sonen 
Vad är era tankar kring detta?
http://www.dn.se/nyheter/1.755168
. Ätit hade han givetvis inte gjort. Och ja, skulle det vara så att han får färre MVG:n för att vi inte satta honom på förskola i 1-årsåldern så känns det som en ok smäll att ta . Enligt artikeln var det ju "kört" från och med att de fyllt2 och tidigare än så vet jag att vår äldsta inte hade mått bra av att lämnas.
. Ätit hade han givetvis inte gjort. Och ja, skulle det vara så att han får färre MVG:n för att vi inte satta honom på förskola i 1-årsåldern så känns det som en ok smäll att ta . Enligt artikeln var det ju "kört" från och med att de fyllt2 och tidigare än så vet jag att vår äldsta inte hade mått bra av att lämnas.
.
. Allt hade ju gått jättebra så jag var inte ledsen av den orsaken....utan mer över att lämna honom.....jag är så van att liksom alltid ha honom med.....liten varm hand som kommer stickandes eller ett "Mamma!" ropandes efter mig. Helt plötsligt så klarar han sig själv.....och han gör verkligen det....vilket så klart gör mig jätteglad , men det har varit så fint att ha honom hemma....fått dela mer eller mindre allt med honom. Nu plötsligt har han ett "eget liv". Han kommer att uppleva en massa saker utan mig på ett annat sätt......med personer som jag inte känner men som han känner....och det är precis som det ska .....jag som har lite separationsångest.....det blev så tydligt nu....att barnen liksom bara är till låns för en tid .....
Jag tänker mer att det kan vara en text som är ganska skönt att få läsa när man måste lämna sitt barn. Att det faktiskt inte är döden för barn att vara på förskolan i tidig ålder. Jag tänker att om barnomsorgen är bra och föräldrarna är bra och närvarande föräldrar när barnet är hemma är det inte dåligt för barn att vara där. Sen kan man ju problematisera lite kring vad det innebär att vara duktig i skolan, socialt kompetent och annat de räknade upp i artikeln. För mig lät det som dagisbarn presterar bra men att det inte sa jättemycket om deras psykiska hälsa. Forskningsresultat går alltid att ifrågasätta och en enda undersökning visar inte på nåt annat än just gällande den studien.
Som med allt annat gällande barn har jag aldrig känt behovet att försvara mina val som de rätta. Jag förstår faktiskt inte varför man vill göra det. Jag hävdar aldrig att mitt sätt att ha barn är det bästa eller rätta, min ambition är bara att göra ett tillräckligt bra jobb som förälder. Jag kanske har lämnat för tidigt, samsovit för länge och flaskmatat för lite, vad vet jag. Har alltid tyckt det är märkligt med trådar där folk går igång så hårt för ena eller andra sidan i olika frågor. Vill man vara hemma med sitt barn i flera år är väl inte det dåligt, vill man jobba eller tvingas man när barnet är 1 år blir det bra det också.
Jag tänker mer att det kan vara en text som är ganska skönt att få läsa när man måste lämna sitt barn. Att det faktiskt inte är döden för barn att vara på förskolan i tidig ålder. Jag tänker att om barnomsorgen är bra och föräldrarna är bra och närvarande föräldrar när barnet är hemma är det inte dåligt för barn att vara där. Sen kan man ju problematisera lite kring vad det innebär att vara duktig i skolan, socialt kompetent och annat de räknade upp i artikeln. För mig lät det som dagisbarn presterar bra men att det inte sa jättemycket om deras psykiska hälsa. Forskningsresultat går alltid att ifrågasätta och en enda undersökning visar inte på nåt annat än just gällande den studien.
Som med allt annat gällande barn har jag aldrig känt behovet att försvara mina val som de rätta. Jag förstår faktiskt inte varför man vill göra det. Jag hävdar aldrig att mitt sätt att ha barn är det bästa eller rätta, min ambition är bara att göra ett tillräckligt bra jobb som förälder. Jag kanske har lämnat för tidigt, samsovit för länge och flaskmatat för lite, vad vet jag. Har alltid tyckt det är märkligt med trådar där folk går igång så hårt för ena eller andra sidan i olika frågor. Vill man vara hemma med sitt barn i flera år är väl inte det dåligt, vill man jobba eller tvingas man när barnet är 1 år blir det bra det också.
. Vad gäller förskola handlar det så ofta om för eller emot. Det blir ju en rätt märklig diskussion för jag tror få känner igen sig i den......Jag är liksom varken för eller emot . Jag tycker förskola är bra....och jag tycker att det är bra att föräldrar har/får tid med sin barn. De flestas värld är inte så svartvit .