Sänk abortgränsen!
Jag tycker gränsen för fri abort ska sänkas från vecka 18 till vecka 12.
Sverige är det enda land inom EU som har fri abort fram till vecka 18!
Jag tycker gränsen för fri abort ska sänkas från vecka 18 till vecka 12.
Sverige är det enda land inom EU som har fri abort fram till vecka 18!
Jag är lite nyfiken på hur många som anser att abortgränsen ska sänkas som har genomgått en abort själva? Oavsett vecka, ålder och anledning!
Tror ni på fullaste allvar att det bara handlar om att bli vuxen och ta ansvar eller kan ni möjligen se ett ansvar i själva aborten?
Det är så lätt att tycka om man inte har egna erfarenheter...
De flesta jag känner som har gjort abort eller avbrutit graviditet har gjort det pga av fosterskador och jag vet några som var unga, sådär 15-16 år.
Är det mer ansvarsfullt att bli mamma vid 15 års ålder? jag säger inte att det nödvändightvis är fel men inte alltid rätt heller.
Är det ansvarsfullt att föda ett barn som är så svårt sjukt/handikappat att resten av familjen, inklusive eventuella syskon, får leva åratal på sjukhus? Jag kan inte heller här avgöra vad som är rätt och fel för andra. Eller var gränsen för "ett värdigt liv" går.
Jag kan bara bestämma över mig och min familjs framtid och den rätten vill jag behålla!
Ok, alla som svarade på mitt inlägg skrev ungefär samma sak, att "ett foster kan inte jämföras med ett barn, ett foster är inget barn" osv variationer på det temat.
Ja jag vet att ni tycker det, jag förstår det mycket väl. Jag har hört dessa argument till leda.
Jag ska förtydliga vad jag menade med mitt inlägg, eftersom det helt uppenbart inte gick fram:
Mitt inlägg var svar på frågan som kommer om och om igen i abortdebatter, "varför bryr någon sig om att en annan person gör abort?"
Jag förklarade då hur det kan komma sig att jag (och andra med mig) berörs av andras aborter.
Vi är ungefär som veganer som berörs av att andra dödar djur.
En djurrättsaktivist anser att djuren har rätt att leva.
Jag anser att fostren har rätt att leva.
Är det verkligen så svårt att förstå att bara för att inte DU upplever att ett foster är ett barn, att andra kan känna och uppleva det så?
Jag tycker det är konstigt att det ska vara så svårt att ta in...
Trots att jag själv är emot aborter kan jag själv mycket väl sätta mig in i andras känslor kring det, andras syn på vad ett foster är, att andra kan tycka annorlunda kring abortfrågan än jag.
Jag har vänner som gjort aborter och självklart sitter jag inte och hackar på dem för det, inte heller har jag brutit vänskapen eller anklagat dem på något sätt. Jag förstår varför de gjorde det, och hur de resonerade kring saken. Jag förstår och accepterar att de har en annan syn på livet innan födelsen än vad jag har.
Men ni abortförespråkare kan tydligen verkligen inte sätta er in i någon annans känslor för fem öre?