Suck, ljusröda flytningar igår och ett negativt test idag... 
Mensen är på väg. Pinsamt hur man kan lura sig själv när man vill så mycket. 
Var helt övertygad att jag var gravid och mannen likaså, tror att han är den som blev mest besviken och ledsen och då känner jag mig ännu mer skyldig (till att ha lurat både honom och mig)...
Vi berättade för svägerskan och svågern igår om våra försök att bli fler och att vi fått två missfall. Det visade sig att det hade tagit dem drygt ett år och två tidiga missfall att bli gravida med barn nummer två. Det var skönt att prata om det och att höra att det faktiskt kan funka trots att det tagit tid och att vi fått två missfall. 
BIM - Vi över 30 som längtar 
GRAVIDA MED FÖRSTA BARNET
Januari månad är intensiv när man arbetar med ekonomi, så här på fredag kväll är jag helt slut... Men har ändå lyckats komma iväg och tränat ett par gånger denna vecka, mycket skönt och det hjälper dessutom bra mot stressen.
Fixar listan. Kram! BIM - Vi över 30 som längtar GRAVIDA MED FÖRSTA BARNET
Hihi, vilken fantasi gällande nya nicks...
NICU: Stort grattis! Så klart att det är er tur nu! Tredje gången gillt osv
Kram till alla med mens och andra svackor! Håller med om att det är många gravida nu, förhoppningsvis är vi alla det snart. Tydligen är det drakens år i år och då ska det födas extra många barn...
Känner mig rätt låg... Har nog ÄL i dagarna, men än har testerna inte visat något. Har liksom ingen lust till sex, ingen lust att ens försöka, för det känns som att det ändå inte kommer att fungera. Blir ett år äldre nästa vecka och är inte ens gravid igen, och det är över ett år sedan första missfallet. Känns lite ensamt när jag testar, tempar, läser, funderar, ringer runt och maken helst inte pratar om det för att det är ett problem (som inte han kan lösa)... Tiden bara går och det händer inte så mycket... Tanken börjar komma krypande nu, tänk om det inte kommer att fungera för oss, tänk om vi inte får några barn. Vad gör vi då? Försöker hålla tankarna i skick med träning och yoga, vänner, har till och med skaffat en ny hobby. Med det hjälper liksom inte. Det känns som om allt är i väntan på... Graviditen, barnet, den efterlängtande familjen... Det känns som om det är en lång väg dit, om vi kommer dit alls.