Anonym (Undrar)

Äldre 3 Sep 11:48

348 svar

Bra straff på barn?

Hur ska man som förälder straffa en smått trotsig 2½åring?

Jag själv stänger in sonen på rummet. Är det rätt eller fel? Och hur länge kan man tvinga honom vara instängd?

Jag låter honom få vara där mellan 3-5 minuter innan han får komma ut igen. (Han gråter då oftast under hela tiden, men när han får komma ut igen så är han snäll och medgörlig)

Jag gör detta endast när han verkligen är jävlig mot mig! Och det händer sällan, för nu räcker det oftast med att säga att han åker in på rummet om han fortsätter.

Kan sonen få psykiska problem i framtiden om vi använder oss utav detta straff eller är det okej?

Hur straffar du ditt barn?

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-09-03 13:30
Vad han gör när han är jävlig är att han vägrar lyssna, vägrar klä på sig ex. Springer iväg när jag ska ta på honom blöja osv. Så de gånger jag lagt in honom på rummet har varit då han blir riktigt uppbrusad och verkligen testar gränser.

Han lyssnar oftast men få gånger blir han helt omedgörlig. Han har inga problem med att städa efter sig om jag ber honom om det. Han kladdar inte med maten med flit. Han älskar att hjälpa till och att hämta saker om man ber honom. Han har slagit till mig ett par gånger, men genast bett om förlåtelse och kramat om, utan att jag egentligen behövt/hunnit säga till.

Så vad är då bästa sättet att visa att nu är gränsen nådd? Det är det jag vill ha svar på.
För nog förstår dom konsekvenser, och förstår att det finns gränser!?

så mycket bättre

Äldre 3 Sep 21:54

#151

RosaNapp skrev 2010-09-03 21:37:32 följande:

En enkel konsekvens när mina barn inte vill vara still och ta på sig kläder när vi ska gå ut: dom får ta på sig själva eller så får dom gå ut nakna och frysa. Än så länge väljer dom att jag ska hjälpa dom, men den dagen kommer säkert när dom säger att dom vill gå nakna. Då är det bara att packa ner kläderna i en påse och gå.
Äldsta gjorde så EN gång när hon var liten. Vi hann bara komma utanför ytterdörren, sen ville hon ha kläder på sig.

Vill inte barnen ha blöja på sig efter blöjbyte välkomnar jag det, lättare att få dom att springa med rumpan bar då, tycker jag. Bara att ta tillfället i akt att prova pottan/toaletten istället.

Kastar mat? då har man ätit färdigt, iallafall här. Då är det bara att plocka undan efter sig och sen städa (ja, mina barn får städa. Vägrar? Finns inte, bara att vänta ut. Positiv uppmuntran när dom väl gör det gör under!)

Vägrar städa undan leksaker på kvällen? Då hinner man inte med sagan (dom har en fast tid att lägga sig och jag säger till när det är dags att städa)

Slåss? Då går JAG.

Skriker? Ja, mitt ena barn får skrika när han blir arg. Det har jag lärt honom då han hellre bits. Han själv håller dock på att sluta med det. Kommer dock nästan uteslutande när han är trött och han börjar nu själv se sambandet (3 år så han går och lägger sig).
Min äldsta drar sig hellre undan och är själv.

Jag klarar av att fostra mina barn, leva med dom och umgås med dom UTAN straff. Konsekvenser absolut, gränser absolut, men aldrig straff.

Jag har aldrig hört "dumma mamma", "jag hatar dig", etc etc och diverse skällsord, trots väldigt upprörda små barn emellanåt (ja, som sagt gränser

).

Och ALDRIG att jag säger till dom att dom får komma till mig "när dom är snälla". Dom är välkomna även när dom är arga, vilket jag talar om för dom hela tiden. Dom får vara arga, lednsa, besvikna, irriterade, upprörda och förbannade på mig, men inte slåss, bitas, kalla mig namn etc för den saken skull.
Kan ett barn lära sig det så borde väl vuxna kunna göra det?

Nu behövs inga fler inlägg - det här är allt som behövs!

sigrida.blogg.se

Anonym (Supernanny)

Äldre 3 Sep 21:54

#152

Vi har provat ett tips från programmet Supernanny. När min 3½-åring var 2½ började en ordentlig trotsålder. När han var "olydig" (elak mot syskon, klättrar på farliga saker, kastar leksaker, etc.) så fick han först en varning att om han inte slutar med det så får han vara utan leksaker i ett anslutande rum till det vi andra var i (inte instängd). Fortsatte han ändå så blev det som vi lovat. Antalet minutrar är detsamma som barnets ålder. När äggklockan ringer förklarar vi igen varför han hamnat där och att om man inte gör så igen så slipper man vara utan leksaker igen, sedan blir det en puss och kram. Det här har fungerat väldigt bra och han är väldigt kärleksfull annars, så jag tvivlar på att han får något men utav det här.

Nyckeln i detta är att INTE direkt "bestraffa" utan att ALLTID berätta att det barnet gör inte accepteras och varför man inte accepterar det, så att barnet kan sluta med det självmant och slippa vara utan leksaker. ALLTID en varning först alltså.

Vanligt bus som att smita ifrån påklädning och vanligt bråk mellan syskon om vem som vill ha leksaken osv. ger inget annat än en tillsägelse att om vi inte klär på oss kan vi inte göra det här roliga och den som hade saken först får ha den kvar, sedan är det nästas tur med saken. Påklädning har aldrig varit något egentligt problem här eftersom vi alltid planerar att vara klädda och klara minst en kvart innan vi måste åka. Blir vi klara tidigt, så kan de ju leka utomhus i 10 minuter eller så. Det blir ju dessutom då en belöning för att de klätt på sig snabbt.

susieq82

Äldre 3 Sep 21:58

#153

jag tror faktiskt inte jag skulle skicka in vår dotter på rummet om jag tyckte hon betedde sig opassande. Det känns inte rätt för mig iaf. Hennes rum ska vara en positiv punkt inte ett ställe vi skickar henne till när hon inte gör det som vi ber henne om. jag tänker istället at hon är faktiskt 2½ år...take it from there...

jag tar hellre upp henne om hon blir hysterisk och gastar för att förstå vad hon menar. Då lungnar hon ner sig och vi kan samtala lungt utan att situationen urartar. Varför "straffa" barn alls? Visa vad som är rätt istället och använd just ordet istället som för övrigt är ett bra ord att ta till när man inte är riktigt överens med sitt barn...
vad tycker du att du får ut av att lämna ert barn på rummet för att h*n inte gjort som ni önskat?

limmelime

Äldre 3 Sep 21:59

#154

Mad as snow skrev 2010-09-03 21:44:46 följande:

Jag ångrar att jag kommenterade det hela, eftersom det blir väldigt dumt. Men rent spontant tycker jag att det är bättre att barn bejakar sina känslor istället för att skicka in sig själva på rummet.

jo men där håller jag med dig.

det var ju mest ett halv-ironiskt inlägg om att allt kanske inte alltid är svart eller vitt.

RosaNapp skrev 2010-09-03 21:37:32 följande:

En enkel konsekvens när mina barn inte vill vara still och ta på sig kläder när vi ska gå ut: dom får ta på sig själva eller så får dom gå ut nakna och frysa. Än så länge väljer dom att jag ska hjälpa dom, men den dagen kommer säkert när dom säger att dom vill gå nakna. Då är det bara att packa ner kläderna i en påse och gå.
Äldsta gjorde så EN gång när hon var liten. Vi hann bara komma utanför ytterdörren, sen ville hon ha kläder på sig.

Vill inte barnen ha blöja på sig efter blöjbyte välkomnar jag det, lättare att få dom att springa med rumpan bar då, tycker jag. Bara att ta tillfället i akt att prova pottan/toaletten istället.

Kastar mat? då har man ätit färdigt, iallafall här. Då är det bara att plocka undan efter sig och sen städa (ja, mina barn får städa. Vägrar? Finns inte, bara att vänta ut. Positiv uppmuntran när dom väl gör det gör under!)

Vägrar städa undan leksaker på kvällen? Då hinner man inte med sagan (dom har en fast tid att lägga sig och jag säger till när det är dags att städa)

Slåss? Då går JAG.

Skriker? Ja, mitt ena barn får skrika när han blir arg. Det har jag lärt honom då han hellre bits. Han själv håller dock på att sluta med det. Kommer dock nästan uteslutande när han är trött och han börjar nu själv se sambandet (3 år så han går och lägger sig).
Min äldsta drar sig hellre undan och är själv.

Jag klarar av att fostra mina barn, leva med dom och umgås med dom UTAN straff. Konsekvenser absolut, gränser absolut, men aldrig straff.

Jag har aldrig hört "dumma mamma", "jag hatar dig", etc etc och diverse skällsord, trots väldigt upprörda små barn emellanåt (ja, som sagt gränser

).

Och ALDRIG att jag säger till dom att dom får komma till mig "när dom är snälla". Dom är välkomna även när dom är arga, vilket jag talar om för dom hela tiden. Dom får vara arga, lednsa, besvikna, irriterade, upprörda och förbannade på mig, men inte slåss, bitas, kalla mig namn etc för den saken skull.
Kan ett barn lära sig det så borde väl vuxna kunna göra det?

håller med i allt, i stort sett, men undrar: hur gör du om de slåss med något annat barn (alltså inte med förälder eller syskon)?
om de inte slutar trots tillsägelser, och de VERKLIGEN slåss med barnet...

min son var sådan ett tag, och då tog jag handgripligen och lyfte bort honom, det var det enda som fick honom att sluta. han lärde sig till slut att det inte var okej att göra så, hur arg man än är, och jag har tack o lov aldrig heller behövt höra "dumma mamma" eller annat som skulle skära i hjärtat...

RosaNapp

Äldre 3 Sep 22:08

#155

limmelime: har inte råkat ut för det än. Vet inte hur jag skulle göra om det skulle ske. Förmodligen lite olika beroende på vilket barn det är. Också beroende på vilken ålder det är.
Men jag skulle väl i stort göra som du, lyfta bort barnet och när det lugnat ner sig prata om vad som hände, försöka bena ut varför det slogs. Betona barnets känslor, men också att det inte är ok att slåss utan att man kan lösa det på annat sätt.

Självklart tappar även jag humöret ibland, man är väl mänsklig. Barn mår inte bra av robotar till föräldrar . Men när jag blir arg så ser jag ju till att bli arg på sånt sätt jag vill att dom ska lära sig är ok. Så SER dom ju att jag faktiskt gör vad jag säger .

limmelime

Äldre 3 Sep 22:16

#156

RosaNapp skrev 2010-09-03 22:08:39 följande:

limmelime: har inte råkat ut för det än. Vet inte hur jag skulle göra om det skulle ske. Förmodligen lite olika beroende på vilket barn det är. Också beroende på vilken ålder det är.
Men jag skulle väl i stort göra som du, lyfta bort barnet och när det lugnat ner sig prata om vad som hände, försöka bena ut varför det slogs. Betona barnets känslor, men också att det inte är ok att slåss utan att man kan lösa det på annat sätt.

Självklart tappar även jag humöret ibland, man är väl mänsklig. Barn mår inte bra av robotar till föräldrar

. Men när jag blir arg så ser jag ju till att bli arg på sånt sätt jag vill att dom ska lära sig är ok. Så SER dom ju att jag faktiskt gör vad jag säger

.

och med de mycket bra orden tackar jag för mig, och för att det ju faktiskt gick att föra en diskussion på en trevlig nivå.

godnatt fl-are!

Svana

Äldre 3 Sep 22:23

#157

Jag tycker att om man är 2 1/2 år så är man för liten för straff.

Kusin Knase

Äldre 3 Sep 22:26

#158

RosaNapp skrev 2010-09-03 21:37:32 följande:

En enkel konsekvens när mina barn inte vill vara still och ta på sig kläder när vi ska gå ut: dom får ta på sig själva eller så får dom gå ut nakna och frysa. Än så länge väljer dom att jag ska hjälpa dom, men den dagen kommer säkert när dom säger att dom vill gå nakna. Då är det bara att packa ner kläderna i en påse och gå.
Äldsta gjorde så EN gång när hon var liten. Vi hann bara komma utanför ytterdörren, sen ville hon ha kläder på sig.

Vill inte barnen ha blöja på sig efter blöjbyte välkomnar jag det, lättare att få dom att springa med rumpan bar då, tycker jag. Bara att ta tillfället i akt att prova pottan/toaletten istället.

Kastar mat? då har man ätit färdigt, iallafall här. Då är det bara att plocka undan efter sig och sen städa (ja, mina barn får städa. Vägrar? Finns inte, bara att vänta ut. Positiv uppmuntran när dom väl gör det gör under!)

Vägrar städa undan leksaker på kvällen? Då hinner man inte med sagan (dom har en fast tid att lägga sig och jag säger till när det är dags att städa)

Slåss? Då går JAG.

Skriker? Ja, mitt ena barn får skrika när han blir arg. Det har jag lärt honom då han hellre bits. Han själv håller dock på att sluta med det. Kommer dock nästan uteslutande när han är trött och han börjar nu själv se sambandet (3 år så han går och lägger sig).
Min äldsta drar sig hellre undan och är själv.

Jag klarar av att fostra mina barn, leva med dom och umgås med dom UTAN straff. Konsekvenser absolut, gränser absolut, men aldrig straff.

Jag har aldrig hört "dumma mamma", "jag hatar dig", etc etc och diverse skällsord, trots väldigt upprörda små barn emellanåt (ja, som sagt gränser

).

Och ALDRIG att jag säger till dom att dom får komma till mig "när dom är snälla". Dom är välkomna även när dom är arga, vilket jag talar om för dom hela tiden. Dom får vara arga, lednsa, besvikna, irriterade, upprörda och förbannade på mig, men inte slåss, bitas, kalla mig namn etc för den saken skull.
Kan ett barn lära sig det så borde väl vuxna kunna göra det?

Yes! Bra. Men wow, att du orkar vara så otroligt ihärdig!!!!!!

Min 3-åriga dotter är så _extremt_ envis. Skulle man tvinga henne (på ett eller annat sätt) att plocka upp efter sig eller äta lite eller något annat hon har föresatt sig att inte göra, så får man ibland vänta i flera, flera timmar -- och man har ju alltid något annat man vill göra (någonstans att gå etc), så till slut måste man ofta vika sig. Tyvärr.

Hon har vidare lärt sig "dumma mamma" och lite annat sånt av att ha fått se lite mycket på Astrid Lindgren-filmer!

Vår adoptionsbok är färdig!

Kusin Knase

Äldre 3 Sep 22:27

#159

Anonym (insatt) skrev 2010-09-03 21:47:20 följande:

Ja, time out är "bra" i ett samhälle där alternativet är att slå barn, där aga fortfarande är ok, tom i skolorna - som i England ....

I Sverige har vi kommit längre än så! Redan 1978 förbjuds aga och kränkande barnuppfostran! Och jag fattar ännu inte varför normala barn skall behandlas med straff för att de är - normala!

Hear, hear!!

Vår adoptionsbok är färdig!

Lippans

Äldre 3 Sep 22:37

#160

Jag har inte läst hela tråden.. Men jag tycker att det är värre med "skämspallar, hörnor mattor osv.." Att barnen får ta lite time out i lugn och ro utan att alla kan se då barnet sitta och Skämmas tycker jag ör okej så länge det är ett barn som man kan prata med så att barnet verkligen förstår att "Nu får du vara i ditt rum och lugna ner för att..." Det ska aldrig ske utan en riktig varning, och inte utan att man vet att barnet har förstått varför och barnet har fått en möjlighet att sluta med det oönskade beteendet.

Jag tror dessutom att när barnen blir för arga kan det va skönt för dem att få vara ifred. Jag stänger aldrig dörren, tjejen får komma ut när hon vill, så länge hon är lugn. Hon får vara arg, herregud jag blir ju arg då måste hon också få vara arg! Det är beteendet man vill stävja. Vi kramas alltid då lillan lugnat ner sig. Men att krama och hålla fast henne då hon år jättearg tycker jag är taskigt. Tänk er själva att va skitförbannad på någon, och denne kommer och tvingar sig på en!

Min dotter är tre år och ber om att få va ifred då hon är arg. Jag frågar om jag får komma in och prata/trösta och hon bestämmer då jag får komma in. Så vi kör på lika villkor här hemma.

Bra straff på barn?

INNEHÅLL