• Anonym (Undrar)

    Bra straff på barn?

    Hur ska man som förälder straffa en smått trotsig 2½åring?

    Jag själv stänger in sonen på rummet. Är det rätt eller fel? Och hur länge kan man tvinga honom vara instängd?

    Jag låter honom få vara där mellan 3-5 minuter innan han får komma ut igen. (Han gråter då oftast under hela tiden, men när han får komma ut igen så är han snäll och medgörlig)

    Jag gör detta endast när han verkligen är jävlig mot mig! Och det händer sällan, för nu räcker det oftast med att säga att han åker in på rummet om han fortsätter.

    Kan sonen få psykiska problem i framtiden om vi använder oss utav detta straff eller är det okej?

    Hur straffar du ditt barn?

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-09-03 13:30
    Vad han gör när han är jävlig är att han vägrar lyssna, vägrar klä på sig ex. Springer iväg när jag ska ta på honom blöja osv. Så de gånger jag lagt in honom på rummet har varit då han blir riktigt uppbrusad och verkligen testar gränser.

    Han lyssnar oftast men få gånger blir han helt omedgörlig. Han har inga problem med att städa efter sig om jag ber honom om det. Han kladdar inte med maten med flit. Han älskar att hjälpa till och att hämta saker om man ber honom. Han har slagit till mig ett par gånger, men genast bett om förlåtelse och kramat om, utan att jag egentligen behövt/hunnit säga till.

    Så vad är då bästa sättet att visa att nu är gränsen nådd? Det är det jag vill ha svar på.
    För nog förstår dom konsekvenser, och förstår att det finns gränser!?

  • Svar på tråden Bra straff på barn?
  • Mariahogergö

    men va?vägrar klä på sej o springer bort från blöjan? du måste skämta?stänger du in honom då?Förvånad

  • Plutteli
    bigmacoco skrev 2010-09-04 12:54:26 följande:
    Exakt! Visst känns det bra i magen också när man känner att man hittat rätt?
    Japp! Det gör ont i mitt hjärta varje gång min dotter är ledsen, oavsett orsak och jag hade aldrig klarat av att låta henne vara ledsen utan att få stöd av mig, oavsett orsaken. Blir hon ledsen för att hon inte får göra en viss sak så får hon tröst och jag håller henne i min famn och förklarar att jag ju förstår att hon blir ledsen men vissa saker får man inte göra, punkt. Jag tror det ger henne en betydligt större förståelse för varför hon inte får vissa saker än ett "därför att jag säger så!" och därefter stängas in i ett rum....  (lite tillspettsat men ändå..)
  • Accentnougat
    Malena C skrev 2010-09-04 13:00:16 följande:
    Jag tror inte på bestraffningar och ni som säger att barn blir respektlösa, mobbare eller problembarn i skolan om de inte blir bestraffade när de gör fel, har helt fel. Jag har jobbat flera år med barn som går i specialklass för att  de inte fungerar i den större gruppen. Jag har också jobbat med alldeles vanliga barn där du har mer sofistikerade mobbare som ändå sköter skolan.
    Samtliga barn som inte gick att ha i vanliga klassrum hade blivit regelbundet bestraffade hemma och "uppfostrade" med olika typer av kränkningar som inlåsning, skamvrå eller stryk - oftast stryk.
    Välartade barn som visade respektlöshet mot andra barn och vuxna hade i princip alltid blivit "uppfostrade med nanny-metoder av föräldrar som aldrig tog sig tid att umgås med dem.
    Jag har aldrig mött ett barn till kreativa föräldrar som har ägnat sig åt så kallad "fri uppfostran" som är så fult idag, som inte fungerade väl i skolan och visade andra elever och vuxna respekt.

    Att bestraffa ett barn är att välja den kortsiktiga, enkla och bekväma vägen som kanske bäst svarar mot vad den vuxne själv känner för ögonblicket.

    Om vi vill ha barn som känner ansvar, visar respekt och växer upp till självständiga, tänkande människor så måste vi behandla dem med just respekt, ta ansvar för att förklara varför, prata mycket om varför man ska bete sig respektfullt och hjälpa dem att förstå hur deras handlingar påverkar andra. För små barn innebär det att visa dem alternativa betenden, krama dem när de är arga för att de inte får som de vill och avleda när de lugnat sig.
    Att låsa in sitt barn är att lämna det hjälplöst med en hemsk känsla de är för små för att hantera. Det är barnmisshandel anser jag och barn som blir misshandlade blir ofta misshandlare.

    Visst kan man lära barn lyda med dessa hemska metoder men barn som lyder gör det bara när någon ser dem. Barn som lyder blir också vuxna som lyder. Vuxna som lyder passar bra i diktaturer.
  • Espem

    När man säger ifrån till ett barn väcks känslor av skam - som är mycket svåra att hantera för vem som helst, allra svårast för ett litet barn. Då är det bra för barnet att föräldern finns kvar och direkt tröstar. Då kan barnet så småningom lära sig att trösta sig själv - en förmåga barnet bär med sig resten av livet och som är till stor hjälp för individen. 

    Att lämna barnet ensam skrikande (annat än i nödfall eller andra mycket speciella situationer) väcker extremt starka känslor i barnet, som barnet inte kan reglera själv. Barnet har stor nytta av att föräldern i stället finns där och hjälper barnet att lugna sig.

  • Alisa

    Trotsen är ju till för att han ska växa och utvecklas.
    Grattis till att du lär din son att om han gör annat än flocken blir han instängd. Antingen får du ett barn som är utåtagerande (helt ohanterligt, du vet det där barnet som inte kan vara bland folk) aterinativet inåtagerande (typ  en unge som skär sig pga all ångest) Det blir ingen välfungerande harmonsik människa om du fortsätter som du gör.

  • Alisa

    Först trodde jag tråden låg i sandlådan när jag läste ts. 

  • Mad as snow
    Espem skrev 2010-09-04 14:26:55 följande:
    När man säger ifrån till ett barn väcks känslor av skam - som är mycket svåra att hantera för vem som helst, allra svårast för ett litet barn. Då är det bra för barnet att föräldern finns kvar och direkt tröstar. Då kan barnet så småningom lära sig att trösta sig själv - en förmåga barnet bär med sig resten av livet och som är till stor hjälp för individen. 

    Att lämna barnet ensam skrikande (annat än i nödfall eller andra mycket speciella situationer) väcker extremt starka känslor i barnet, som barnet inte kan reglera själv. Barnet har stor nytta av att föräldern i stället finns där och hjälper barnet att lugna sig.
    Japp, ungefär vad jag har försökt säga genom hela den här erbarmliga tråden.
    Ja, det är ett påhopp.
  • Mamma 04 och 06

    Till TS: Har du testat belöningar i stället för straff?

    Tex, barnet får titta på morgontv EFTER att barnet klätt på sig eller att barnet får en stjärna osv. Låt även barnet välja mellan två olika kläduppsättningar.

    Var inte så hård och tråkig mot barnet. Låt barnet få bestämma de gånger det är möjligt. Kanske ha en dag då och då som man formar efter barnets önskningar.

    Trots är påfrestande, men testa att le lite inombords åt vad ni egentligen bråkar om. Är det en petitess så ge efter. Nej, man behöver inte vara till döden konsekvent.

    Tänk på att du fostrar barn som i dagens arbetsliv har höga krav på sig angående flexibilitet, lyhördhet, samarbetsförmåga osv. Det övar man inte om man blint på en gång lyder sin mamma i alla lägen.

    Det värsta jag vet är föräldrar som skriker på sina barn på allmänna platser. Så förnedrande för barnet och så tröttande för oss andra att höra.

  • Fridayyy
    Alisa skrev 2010-09-04 14:40:34 följande:
    Först trodde jag tråden låg i sandlådan när jag läste ts. 
    Jag med.....blev helt paff!
  • mammatilleliasa

    Min son är nu 3½år och "straff" i sån bemärkelse skulle aldrig falla mig in! Men det som fungerar effektivt på honom är en spargris. Han vet att leksaker kostar pengar och han får spara till det han vill ha. Är han duktig tex städar rummet, inte tjatar när vi handlar och är lugn när vi är runt andra får han en krona att lägga i grisen (oftast efter halva tiden, då han då håller sig hela tiden ut) Lika så om han gör något han inte får, senast igår ritade på väggen tar jag en krona och berättar vad han gör fel.
    Lycka till i fortsättningen!

Svar på tråden Bra straff på barn?