• Anonym (Undrar)

    Bra straff på barn?

    Hur ska man som förälder straffa en smått trotsig 2½åring?

    Jag själv stänger in sonen på rummet. Är det rätt eller fel? Och hur länge kan man tvinga honom vara instängd?

    Jag låter honom få vara där mellan 3-5 minuter innan han får komma ut igen. (Han gråter då oftast under hela tiden, men när han får komma ut igen så är han snäll och medgörlig)

    Jag gör detta endast när han verkligen är jävlig mot mig! Och det händer sällan, för nu räcker det oftast med att säga att han åker in på rummet om han fortsätter.

    Kan sonen få psykiska problem i framtiden om vi använder oss utav detta straff eller är det okej?

    Hur straffar du ditt barn?

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-09-03 13:30
    Vad han gör när han är jävlig är att han vägrar lyssna, vägrar klä på sig ex. Springer iväg när jag ska ta på honom blöja osv. Så de gånger jag lagt in honom på rummet har varit då han blir riktigt uppbrusad och verkligen testar gränser.

    Han lyssnar oftast men få gånger blir han helt omedgörlig. Han har inga problem med att städa efter sig om jag ber honom om det. Han kladdar inte med maten med flit. Han älskar att hjälpa till och att hämta saker om man ber honom. Han har slagit till mig ett par gånger, men genast bett om förlåtelse och kramat om, utan att jag egentligen behövt/hunnit säga till.

    Så vad är då bästa sättet att visa att nu är gränsen nådd? Det är det jag vill ha svar på.
    För nog förstår dom konsekvenser, och förstår att det finns gränser!?

  • Svar på tråden Bra straff på barn?
  • I have a kid

    Jag har börjat tidigt att Lära min dotter vad som är okej å inte okej....  så Nu är hon jätte skötsam 2 åring.
     Lyder jätte bra, Vet vad man får göra å inte.

    ähhhh Klart man ska ha straff på barnen annars lär dom sig inte  vad som är rätt å fel.

          time out stolen är en bra metod!

  • Plutteli
    bigmacoco skrev 2010-09-04 12:48:00 följande:

    Som många andra redan skrivit; jag bestraffar inte heller mina barn men ofta presenterar jag en "direktkonsekvens". Ex. Det är lördag och barnen vill inte äta lunchen före godiset. Då säger jag: "Den som äter lunch får godis!!". Underförstått, "Den som inte äter lunch får inte godis". På så sätt får de ändå ett "val"; äta mat - äta godis eller inte äta mat - inte äta godis.

    Det fungerar hur bra som helst!

    Nu har vi fått jobba ganska hårt för att detta ska "gå in", men belöningen blir trygga barn - de vet vad som gäller!

    Självklart får man ta "dagsformen" i beaktande... Ibland kanske man måste tänja lite på saker och ting, men grundprincipen är ett måste: det jag och min man sagt ska gälla! De enda gånger jag verkligen måste markera tar jag med mig barnet (oftast den yngre när han gallskriker) in i ett annat rum, förklarar att han förstör för oss andra och sen sitter jag MED honom tills han lugnat ner sig. Lämnar aldrig! Oftast sitter han och skriker i mitt knä, och när han lugnat sig gosar vi och går ut tillsammans.

    TS, jag tror inte att ett litet barn klarar av att själv "reflektera" över sina sk synder. Barn behöver motgångar, men samtidigt behöver de stöttning och tröst. Ex. "Jag förstår att du vill ha en glass nu, men det går inte!". Även om barnet i en sån situation skriker och kanske t.o.m. slåss måste man som vuxen stå pall.


    *applåd* så rätt! vi gör på samma sätt och det funkar kanon! Possitiv förstärkning när vår tjej gör rätt och direkta logiska konsekvenser vid felaktigt handlande.
  • bigmacoco
    lövet2 skrev 2010-09-04 12:40:52 följande:
    Barn härmar vuxna. Om du lyssnar och visar respekt för dina barn, så får du samma sak tillbaka. Inte direkt, utan det där tar tid. Barn är liksom inte "färdiga" vid 3 år!

    Du tar upp 2 olika sätt att hantera barn som kastar sand. Eftersom det ena är fel i dina ögon, så blir det andra automatiskt rätt verkar det som? Då glömmer du att det finns ett oändligt antal olika sätt att hantera samma situation, och de flesta inkluderar inte rytanden och ryck i armarna.

    Om jag ser på mina barns klasskompisar och tänker speciellt på "värstingarna" som funnits i de klasserna, så har de alla haft en sak gemensamt; de har alla haft minst en förälder som skällt, rutit och skrikit åt dem. Ingen bra reklam för den metoden, skulle jag nog vilja säga ...
    Inte alla barn...

    Det kan vara oerhört jobbigt att ha ett barn som inte svarar på "normal barnuppfostran" - och de finns av olika anledningar.

    Däremot får man ALDRIG bestraffa/skuldlägga ett barn, utan det är ju faktiskt vi vuxna som ska klara av att hantera olika situationer.
  • Tawaret

    Bra skrivet Rosa napp!

    Och TS, någon lär ju ha sagt det i den här långa tråden, men att stänga in barnet är förbjudet enligt barnagalagen.

  • bigmacoco
    Plutteli skrev 2010-09-04 12:51:11 följande:
    *applåd* så rätt! vi gör på samma sätt och det funkar kanon! Possitiv förstärkning när vår tjej gör rätt och direkta logiska konsekvenser vid felaktigt handlande.
    Exakt! Visst känns det bra i magen också när man känner att man hittat rätt?
  • lövet2
    bigmacoco skrev 2010-09-04 12:51:33 följande:
    Inte alla barn...

    Det kan vara oerhört jobbigt att ha ett barn som inte svarar på "normal barnuppfostran" - och de finns av olika anledningar.

    Däremot får man ALDRIG bestraffa/skuldlägga ett barn, utan det är ju faktiskt vi vuxna som ska klara av att hantera olika situationer.
    O ja, min brorsdotter har Aspergers, och där funkar det inte att göra som med andra barn. Tyvärr är det enbart metoder som gäller för henne. Inte för att hon lär sig något av dem, utan för att hon ska kunna fungera bättre rent socialt.
    Det kommer alltid att finnas barn som avviker från normen, och då de är tillräckligt stora för att man ska ha konstaterat deras problem, så får man ta i tu med det då.


  • Malena C

    Jag tror inte på bestraffningar och ni som säger att barn blir respektlösa, mobbare eller problembarn i skolan om de inte blir bestraffade när de gör fel, har helt fel. Jag har jobbat flera år med barn som går i specialklass för att  de inte fungerar i den större gruppen. Jag har också jobbat med alldeles vanliga barn där du har mer sofistikerade mobbare som ändå sköter skolan.
    Samtliga barn som inte gick att ha i vanliga klassrum hade blivit regelbundet bestraffade hemma och "uppfostrade" med olika typer av kränkningar som inlåsning, skamvrå eller stryk - oftast stryk.
    Välartade barn som visade respektlöshet mot andra barn och vuxna hade i princip alltid blivit "uppfostrade med nanny-metoder av föräldrar som aldrig tog sig tid att umgås med dem.
    Jag har aldrig mött ett barn till kreativa föräldrar som har ägnat sig åt så kallad "fri uppfostran" som är så fult idag, som inte fungerade väl i skolan och visade andra elever och vuxna respekt.

    Att bestraffa ett barn är att välja den kortsiktiga, enkla och bekväma vägen som kanske bäst svarar mot vad den vuxne själv känner för ögonblicket.

    Om vi vill ha barn som känner ansvar, visar respekt och växer upp till självständiga, tänkande människor så måste vi behandla dem med just respekt, ta ansvar för att förklara varför, prata mycket om varför man ska bete sig respektfullt och hjälpa dem att förstå hur deras handlingar påverkar andra. För små barn innebär det att visa dem alternativa betenden, krama dem när de är arga för att de inte får som de vill och avleda när de lugnat sig.
    Att låsa in sitt barn är att lämna det hjälplöst med en hemsk känsla de är för små för att hantera. Det är barnmisshandel anser jag och barn som blir misshandlade blir ofta misshandlare.

    Visst kan man lära barn lyda med dessa hemska metoder men barn som lyder gör det bara när någon ser dem. Barn som lyder blir också vuxna som lyder. Vuxna som lyder passar bra i diktaturer.

  • bigmacoco
    lövet2 skrev 2010-09-04 12:57:08 följande:
    O ja, min brorsdotter har Aspergers, och där funkar det inte att göra som med andra barn. Tyvärr är det enbart metoder som gäller för henne. Inte för att hon lär sig något av dem, utan för att hon ska kunna fungera bättre rent socialt.
    Det kommer alltid att finnas barn som avviker från normen, och då de är tillräckligt stora för att man ska ha konstaterat deras problem, så får man ta i tu med det då.
    Det var precis det jag tänkte på!

    Sen är jag böjd att hålla med om de där skrikande föräldrarna... Det gör ont i hjärtat när man hör vad en del barn får stå ut med, och sen ser man kanske resultatet i barnens kompisar etc. Bedrövligt.
  • Rödnäbba

    Det är fel att straffa barn. Och att stänga in dem gråtandes kan säkert leda till psykiska problem.

    Bättre sätta att visa gränser kan vara att förklara tydligt vad man vill och varför. Att upprepa detta gång på gång. Och att föregå med gott exempel.

  • Mariahogergö
    Malena C skrev 2010-09-04 13:00:16 följande:
    Jag tror inte på bestraffningar och ni som säger att barn blir respektlösa, mobbare eller problembarn i skolan om de inte blir bestraffade när de gör fel, har helt fel. Jag har jobbat flera år med barn som går i specialklass för att  de inte fungerar i den större gruppen. Jag har också jobbat med alldeles vanliga barn där du har mer sofistikerade mobbare som ändå sköter skolan.
    Samtliga barn som inte gick att ha i vanliga klassrum hade blivit regelbundet bestraffade hemma och "uppfostrade" med olika typer av kränkningar som inlåsning, skamvrå eller stryk - oftast stryk.
    Välartade barn som visade respektlöshet mot andra barn och vuxna hade i princip alltid blivit "uppfostrade med nanny-metoder av föräldrar som aldrig tog sig tid att umgås med dem.
    Jag har aldrig mött ett barn till kreativa föräldrar som har ägnat sig åt så kallad "fri uppfostran" som är så fult idag, som inte fungerade väl i skolan och visade andra elever och vuxna respekt.

    Att bestraffa ett barn är att välja den kortsiktiga, enkla och bekväma vägen som kanske bäst svarar mot vad den vuxne själv känner för ögonblicket.

    Om vi vill ha barn som känner ansvar, visar respekt och växer upp till självständiga, tänkande människor så måste vi behandla dem med just respekt, ta ansvar för att förklara varför, prata mycket om varför man ska bete sig respektfullt och hjälpa dem att förstå hur deras handlingar påverkar andra. För små barn innebär det att visa dem alternativa betenden, krama dem när de är arga för att de inte får som de vill och avleda när de lugnat sig.
    Att låsa in sitt barn är att lämna det hjälplöst med en hemsk känsla de är för små för att hantera. Det är barnmisshandel anser jag och barn som blir misshandlade blir ofta misshandlare.

    Visst kan man lära barn lyda med dessa hemska metoder men barn som lyder gör det bara när någon ser dem. Barn som lyder blir också vuxna som lyder. Vuxna som lyder passar bra i diktaturer.
    fantastiskt! klokt skrivet,sådär tycker jag med!
Svar på tråden Bra straff på barn?