Jag gjorde moderkaksprov i måndags pga höga siffror på KUB:en.
Det var en nervös väntan innan provet och är en nu en minst lika nervös väntan på provsvar, så nu undrar jag om det finns fler därute så vi kan vänta och tillsammans?
Jag fick 1:98. Vilket kändes som ganska bra ändå. Tyvärr hade vi en jäkla otur iallafall.
Men alla har ju inte otur =). Jag läste många historier om andra som fått 1:2 eller 1:5 - men som fått ett friskt barn. Det kändes väldigt positivt och hjälpte mig mycket under väntetiden. Även om det gick dåligt för mig. Så var det faktiskt en bra hjälp. Det finns så många som fått dåliga kub-siffror - men som ändå har friska barn. Tänk på det och kom ihåg det när du känner dig orolig. Det hjälper =).
Jag har lärt mig under resans gång att man inte kommer undan momentet "oro". Jag har varit/är orolig för det mesta.... Men jag försöker hantera det, vilket går ganska bra. Ibland får man säga till sig själv att "skärpa sig lite" =) Jag gör det ofta. Ibland hjälper det, ibland inte. Det gäller nog att hitta någon slags balans så gott man kan. Nej - det är inte så länge sen vi förlorade barnet. Det var i början av året. Så det känns ganska färskt ännu, på många sätt. Sorgen är där. Och tankarna "undra hur det hade blivit"....."tänk om vi gjorde fel".......tja du vet - alla nojjor. Jag är trygg med att vi gjorde rätt, han var så sjuk. Men jag kommer aldrig att komma ifrån tvivel, sorg och tankar om "hur han skulle varit". Men som sagt - alla har inte sådan otur. Ganska få faktiskt. I min kommun är det hittills iår, bara vi, som råkat ut för den diagnosen. Alla andra har det gått bra för. Och då har det varit flera som har haft mycket sämre siffror än vad jag hade på kub-testet =). Och denna gången är mitt barn friskt. Så - var inte för orolig!! Ta inte ut för mycket nojja i förskott =). Tänk istället - att så länge du inte fått några dåliga besked, så är allting bra =). Jag ska tänka på dig på tisdag och hålla tummarna för dig. Var i landet gör du testet? (ursäkta avsaknaden av styckeindelning, men det blir så på mobil....)
Det var DS som pojken hade. Det är ju alltid svårt att veta hur sjukt eller friskt ett sådant barn är - därav ständiga tvivel på om vi gjorde rätt. "Tänk om han var i den "friska" delen" osv. Men efter att ha läst på en massa, pratat med folk som har barn med ds (olika sjuka), pratat med läkare, tänkt på mina egna erfarenheter inom vården med vuxna som har ds osv - så kändes beslutet rätt. Det är utan tvivel det absolut svåraste beslut jag någonson har varit delaktig i - i hela mitt liv. Jag lever med det, ibland våndas jag, sörjer - men någonstans känner jag också att vi gjorde rätt. Inte bara rätt för oss, utan också rätt för pojken. Det låter helt sjukt och helt fel när man ska sätta ord på det - jag vet. Men hela situationen är ju omänskligt knasig. Det är för mycket begärt av livet att man ska behöva fatta sådana beslut, så kändes det - och känns. MEN - som sagt - många många slipper fatta dessa förfärliga beslut, för de får positiva besked på sina provtagningar. =). Nu - när jag gjorde mkp så tog det 6 dagar innan jag fick svar på posten. Vi gjorde provet på tisdagen och hade svar på måndagen efter. Så räkna med en vecka ungefär.
Sinni: Förstår dig så väl och beklagar verkligen vad du varit med om. Jag har gått igenom samma sak två gånger. Det har varit det värsta som hänt mig. Läs gärna min presentation. Millan
Millan: Jag har nog läst dina inlägg i en annan tråd. Jag har tänkt på dig många gånger. Framförallt när vi nu väntade på provsvar för andra gången. Jag har frågat alla om de mött ngn som varit med om samma diagnos två gånger. Samtliga har sagt "nej" - och "sån otur kan man inte ha". Så har jag också tänkt. Men så har jag tänkt på dig - och att du råkade ut för det hemska. Det är fruktansvärt! Så ledsen för din skull. Och så lättad jag blev för min egen skull när andra provsvaret visade en frisk pojke. Och jag håller tummarna för att han fortsätter vara frisk - vi ska på rul om några veckor. Har lite vånda inför det också. Men det är nog naturligt med tanke på vad vi gått igenom. Hur gick det för dig? Har du fått något friskt barn? *håller tummarna för att det är så!* Tack för din omtanke - den värmer verkligen =)
Jo, jag har fått en helt fantastisk, frisk liten flicka som snart är 6 månader. Tack vare PGD!
En överläkare på Akademiska på avdelningen där ultraljud görs hade varit med om en gång tidigare att en person fått två foster med DS. Läkaren var kanske ca 55 år, så hon har nog gjort en del ultraljud. Så, jag hade en väldig otur. Fast, det hade jag ju egentligen inte. För det visade sig att jag hade ett ovanligt genetiskt fel som gör att ca hälften av mina ägg ger upphov till barn med DS.
Sinni: Hur långt i nästa graviditet har du kommit? Jag våndades också mycket inför mina beslut. Tänk om mina barn med DS skulle vara relativt friska och klara sig bra? När jag var ung sommarjobbade jag med vuxna med funktionshinder, bl a DS och det var delvis de erfarenheterna som fick mig att fatta de beslut som jag gjorde.
Det jag vill säga till er som läser eller i framtiden läser detta är att det är mycket ovanligt att två graviditeter på raken ger upphov till barn med samma kromosomfel. Så oroa er inte.