Mirala: Jag förstår att du är rädd. Det var jag också. Både första gången, då jag väntade på fvp. Och nu andra gången, då jag väntade på mkp. När jag väntade på fvp drömde jag mardrömmar om provtagningen i 3 veckor. Det gick dock jättebra med själv provet. Nu, andra gången, var jag mest rädd för svaret. När vi fick ett positivt svar bröt jag ihop på golvet och grät av lättnad. Jag förstår så väl att du är rädd. Skönt att det är på tisdag, bara några dagar kvar. Försök allt du kan att tänka positivt - nackspalten är ju bra. Du har fler chanser till ett friskt barn än till ett sjukt barn. Har ni funderat på vad ni vill göra efter provsvaret - om det skulle gå åt skogen? Fundera lite på det. Men tänk mest positivt om du kan. Jag håller alla tummar för dig!