Jag gjorde moderkaksprov i måndags pga höga siffror på KUB:en.
Det var en nervös väntan innan provet och är en nu en minst lika nervös väntan på provsvar, så nu undrar jag om det finns fler därute så vi kan vänta och tillsammans?
Vid mitt KUB-test var ultraljudet fint men blodprovet dåligt och då jobbade jag efter det.
När vi sedan gjorde rutinultraljudet och läkaren inte var positiv till det hon såg då blev det en helt annan reaktion hos mig. Vi gjorde FVP direkt när ultraljudet var klart så det blev ingen väntetid till det. När det var klart gick jag hem och var hemma tills provsvaren kom. Inte en chans i världen att jag gått med gravidmage på jobbet och vetat att jag kanske inte skulle ha den kvar om någon vecka. Jag tror att har man fått en dålig prognos på ultraljudet, dvs har de sett något markant avvikande är det jobbigare pga det blir saker som man inte kan tänka bort.
När jag väntade min dotter för två år sedan såg de en markör för DS, som nog inte är en markör även fast vissa läkare säger det. Det är en vit prick på hjärtat jag menar. Det är en kalkansamling som är vanlig även hos friska barn. När det upptäcktes på ultraljudet så gick det en vecka innan det var klart med två ultraljud till men då jobbade jag och kände inte alls samma oro. En mjuk markör är stor skillnad att få besked om mot något markant avvikande. Det är iaf min upplevelse efter att ha gjort ultraljud med två olika barn i magen. Reaktionen hos mig blev väldigt stor vid de två utfallen.
Jag jobbade mellan KUB och MKP då jag inbillade mig att det inte var någon fara. Efter svar på MKP var jag sjukskriven 4 veckor.
Jag jobbade också som vanligt. Även jag i tron om att allt var nog bra ändå.
Efteråt sen blev det hela lite fel för min del. Jag är egen företagare och hade egentligen semester den tiden då vi fick avbryta. Jag missade helt att jag kunde sjukskriva mig.
Så när jag gjorde det i efterhand sedan så fick jag avslag för att "skälen inte var stora nog för att ansökan kommit in sent". Detta trots alla världens intyg från läkare o annat.
Jag skulle tydligen ringt dem samma dag vi fick besked. Hade liksom inte försäkringskassan i tankarna just den dagen.....
Strunt samma. Jag var ledig det jag behövde vara ledig. Eller var jag på jobbet för att det kändes bra att vara där.
Efter att ha gjort många IVF är jag inte spruträdd. När jag gjorde kejsarsnitt med min dotter var jag inte ett dugg rädd heller, personalen var så lugn och fin. Vid kejsarsnitt finns det inget val än att ta sprutan och inget jag oroade mig för heller. När jag gjorde fostervattensprov så kändes det mindre än ett myggbett, jag menar det verkligen. Ett myggbett gör mer ont tycker jag. Nålen de använder är så tunn och fin, tur är det. Vissa sprutor man använder vid IVF, beroende på vilket preparat man använder är verkligen inte sköna.
Cahela: Ivf botade även min spruträdsla. Känns bra att inte vara rädd för sprutor längre
Cahela o Kattflickan: Nu blev jag genast glad över att inte behöva gå igenom ivf.... Fast iofs - bra att höra att man kan bli botad. Jag tycker också det går bättre o bättre för min del. Även om obehaget sitter kvar. Man får hitta nåt sätt att hantera det bara, så funkar det även för en sån mes som mig. =)
Sinni: Inte behöver du vara en mes bara för du inte gillar sprutor. Jag är rädd för att flyga, verkligen ogillar det starkt så jag tror vi alla har något vi inte gillar.
Cahela: =) Tack ska du ha. Du har rätt. I livet i övrigt är jag ingen mes =). Men som du säger - vi har nog alla något som skrämmer oss lite.... För dig: flyg. Och för mig: sprutor. =) Men inte är vi mesar för det.