Fråga flatan

för att svara på det sista: det går att vara människa utan att vara tråkig. Att leva livet, att visa kärlek, att ha kul. Jag avundas de människor som kan enamma livet på detta sätt. de som blir arga är människor som önskar att de hade bättre liv....

Jag känner många heterosexuella som beter annorlunda. Jag känner en kille som ibland klär sig i klänning på fester, för att han tycker det är kul. Jag känner en annan straight kille som har fjolligt kroppspråk, målar naglarna ibland och inte är främmande för att klä sig lite annorlunda. Kan inte vi acceptera människor med udda klädstil, OAVSETT sexuell läggning? Är det bara bögar som inte får fjolla till sig?

Den här bilden av den arga, snaggade och snusande flatan är överdriven. Den enda helt lesbiska tjejen jag kände gick klädd prydligt, hade goda manliga vänner och ganska normala intressen (film, litteratur etc). De bisexuella tjejer jag känner är inte heller några överviktiga, mångpiercade manshaterskor. De är som folk är mest. Se längre än dina fördomar. Pride är dessutom mycket av en festival där HBT-are kan träffas, utbyta idéer, festa och lyssna på föreläsningar. Paraden har visserligen funktionen av en "titta, jag mår bra fast jag är gay", men jag tycker den har lugnat ner sig mycket. Kritiker tänker inte på att de största grupperna där brukar vara politiska partier, stolta föräldrar och "marching for those who can't". Visst finns det nattklubbar etc som gör reklam genom paraden. Och om man nu är med i en parad, kan man inte få festa till klädseln lite? När jag gick första gången så hade jag på mig en svans och rävöron, helt enkelt för att det är en miljö där man får klä sig som man vill.  Min heterosexuella kompis klädde sig betydligt mer färggrannt och utstickande, med vingar och grejs. Pride är en fest, man ska få klä sig som på en fest.

Inte att förglömma, så är paraden en utmaning. Det finns inget ställe i Sverige som det är svårare att försöka sticka ut på än där. Att få de flesta kamerablixtarna på sig under tågets gång är en sport som praktiseras av många.
Själv har jag inte kommit i närheten, trots hyggliga ansträngningar.

Vi höll om varandra häromdagen. Jag vågade inte titta på henne. Ville inte släppa taget om henne. Kan inte sluta tänka på henne. Hennes intensiva  blick. Hon ler när hon upptäcker mig i rummet. Sådär för sig själv men det syns igenom. Jag kan ju ha helt fel men jag tror att hon är intresserad. 

Kan inte sluta tänka på henne. Måste träffa henne privat. Eller? Fan, jag har ju en man. Vill inte göra slut på det men kan inte sluta tänka på den här kvinnan..... hjälp mig flatan!! Vad faan ska jag göra?!

/FörvirradAnna 

Vad kul Anna! Hur kommer det sig att ni höll om varandra, hur var situationen liksom?
Uppenbarligen känner du starka kännslor inför denna kvinna. Mitt råd är att försök reda ut vad det är du och hon känner för varandra. Likväl måste du berätta för din man om dina känslor, annars kommer nog ditt samvete bli allt för jobbig att bära. Ärlighet varar längst.

Jag vet inte hur det kom sig att vi höll om varandra, hur vi hamnade där. Situationen blev nog bara så, naturligt. Jag hoppas, för min egen skull, att vi kan bli vänner mer och att jag tagit miste på känslor. Kanske är hon bara en fantasi? Eller en vän? Jag måste få reda på vad det är innan jag berättar. Just nu vill jag bara vara nära henne. Blir glad och sprattlig i hela kroppen bara av att se henne på håll. Är samtidigt orolig, jag vill inte såra någon, varken henne eller min man. Jag hoppas att det går över samtidigt som det är så underbart att vara kär eller förälskad. 

Tack för att du orkar svara på mina (och andras) kanske tröttsamma frågor! Det är läskigt med okända vatten! Skönt med flytvästar som dig därute!

Söt du är Anna, Tack så mycket. Kul att man kan hjälpa till ibland =)
Det är så svårt detta med vänner och känslor. Har själv fått starka känslor för en vännina som jag tänkte var vänskapsförälskelse liksom. Och det var fantastiskt att va i och jag har nog aldrig upplevt så stark vännskap. Och med tiden verkade det som att vi bara ville bli ännu starkare i vännskapen, förälskelsen gick inte över. Och attraktion infann sig, då gick allt upp för mig vad det var som egentligen hände. Och efter lång tid av detta tillstånd då vi börja sätta ord på känslorna var det nog faktisk kärlek vi kände för varandra. Vi vart sedan ihopp. Jag var 20 år och det var min komma ut berättelse.

Ibland blir inte allt som man tänkt sig.
Utan det blir bättre.
Du må vara förvirrad nu Anna, en tröst är iaf att med tiden visar sig alla svaren.

NyfikenAnna: Jag har varit i en liknande situation... Man o barn, villa o hund; hela kitet. Och sen träffade jag HENNE!!! Kunde inte få henne ur mina tankar, vet inte vad hon gjorde med mig men hon slog undan hela min värld! Helt galet, jag blev bara sådär störtblixttokförälskad!

Jag skilde mig och idag bor jag och min tjej tillsammans och jag är äntligen HEL... Det är helt otroligt, det här är min grej men jag fattade det inte riktigt själv, satt så djupt i det heteronormativa tänket med man o barn, villa, volvo o vovve liksom :) Och min konservativa, gammeldagstänkande familj tycker att jag är modig och accepterar mig och min regnbågsfamilj som om vi aldrig hade varit annat. Till och med min exman kom över saken relativt fort och vi har idag en helt ok relation. Alltså en relation pga barnens skull men jag tror att han kanske tog det lättare för att det var en tjej jag förälskade mig i... Det blev dött liksom...

Om du vill, får du inboxa mig.

Jag har en fråga till flatan eller flatorna här inne som kollar in porr eller annat bildmaterial av den typen.

Tänder ni på att se heterosexuellt knull eller "heterosexuella" sexhandlingar eller situationer där män och kvinnor håller på med varandra tillskillnad från män och män eller kvinnor och kvinnor? Eller bilder på män med stora kukar eller mycket muskler eller ja ni fattar? Eller mansstön, basröster och sådant? Eller är ni så att säga helt homoexklusiva sexuellt till det egna könet och har inga som helst triggar från annat håll? Eller ja från det motsatta könet då så att säga.

Jag kom på en annan fråga också. Jag var på ett konstmuseum och de hade någon utställning med temat homosexualitet och konst. Eller nått sånt. Det fanns ett foto på en ja kvinna. Det stod att det var en kvinna i allafall. Hon såg inte sådär jättebra ut om man säger så. Helt ärligt hon såg ut som en korsning mellan en bulldog och ett skinnhead. Rakat huvud och köttigt ansikte, piercings, med arga och trotsiga ögon. Rubriken på bilden var "Könskrigare". Bilden fastnade i mitt huvud. Vad känner ni inför att se en sådan bild? Vad betyder den bilden för er?

Sorry,   jag fick för mig att TS var bi. Men om nu alla heterobrudar tycker att originalet är bättre än en attrap så borde ju en bisexuell i varje fall också tycka det . ( men kan inte med att erkänna det för flatan!)