Fråga flatan

Oj, de allra flesta är väl som de är av ett syfte. Du är "normal" av ett syfte, du vill inte sticka ut. Men vissa väljer att göra det. Alla är olika och bra är väl det. 

Jag är både vanlig, ovanlig och springer på Pride. Liksom tusentals andra ovanliga och vanliga homo-, bi-, hetero- och transmänniskor.
De flesta av oss som varit med ett tag är trygga nog att inte trycka ner andra för att de inte är exakt som vi själva.

Nej, det är folk som inte förstår att alla har rätt att springa omkring på Pride och ändå bli accepterade som är hindret för acceptans.

Tycker du att man skall sticka ut som HBT?

Sticker jag ut som hetero? Svar nej.

Jag vill avdramatisera homosexualitet. jag vill ha bort skinnkläder, poliskepsar, kejsor, påfåglar och annat trams. Varför tror du folk hatar bögar? Jo därför det är så knutet kring sex och enbart sex. Gardell hjälper inte upp saken heller.

Ja. I princip varje stads- och rockfestival ser väl ut precis så. Stora sportevenemang likaså.

Dessutom missar du den stora poängen:
Får vi acceptans för att vi är nästan som alla andra, har vi inte vunnit någonting.
Acceptans är att få respekt trots att man kanske inte är som alla andra.

Varför behöva en festival för att accepteras?

Ni har större chans till acceptans om ni undvek snus, snickarbyxor, piercing, manhaftighet och manshateri.
Speciellt som många har den attityden enbart för att visa sin läggning.

DET går vara bög/flata utan att hata andra. Det GÅR vara HBT utan att spöka ut sig.

Kanske för att vi fortfarande inte är fullständigt accepterade?

Jag var på stockholm pride första gången 1998. Det är mitt livs största egoboost. För första gången kunde en småstadsunge som jag känna mig fri och bland mina likar.
Det var tolv år sedan nu och sedan dess har det hänt massor i samhället, men Pride behövs fortfarande.
Framförallt är Pride otroligt viktigt för folk från landsbygden, som gärna delar upp året i "före och efter pride". En plats där alla får plats, där man får vara sig själv, där man kan umgås, gå på seminarier, lyssna musik och träffa alla kompisar runt om i landet som man bara ser en gång om året, kan aldrig underskattas.
Fortfarande är det också så att homo- och bisexuella inte vågar berätta om sin kärlek för föräldrar, vänner och arbetskamrater. Fortfarande känner sig homo-, bisexuella och transpersoner sig hånade och diskriminerade. Hatbrotten mot homo-, bisexuella och transpersoner ökar fortfarande och runt om i världen diskrimineras, förföljs, fängslas och dödas folk för sin sexuella läggning och sitt könsuttryck.

Jag känner inte en enda flata som hatar män. Inte en enda!
Och jag känner sannolikt fler än dig.

Det GÅR att vara hetero utan att bete sig som en tråksvensson också. Men vem fan bryr sig? Du får se ut som du vill för mig, jag accepterar dig ändå.